Någon som stannat efter långvarig otrohet?
Hej,
Jag vet hur det känns, känner igen det du beskriver. Man skäms och känner sig förnedrad och sviken. Försök ta det lugnt och gör inget förhastat. Ena stunden är man bara så arg att man vill slänga ut svikaren, andra stunden vill man bara vara nära för alltid. Låt det ta tid att prata igenom detta och undersök vilka känslor ni har för varandra. Finns det känslor kvar så finns det också hopp. Min man var otrogen under 8 månader innan jag fick reda på det, sedan fortsatte det en tid till då han inte visste vad han ville, och ytterligare en tid efter att vi bestämt oss för att fortsätta ihop, då de fortsatte ha kontakt. Han var kär i henne och tänkte lämna mig för henne. Det började med att han mådde dåligt och saknade närheten, vi hade tappat bort varandra men var inte osams eller så. Jag led inte så mycket av detta och han vågade inte ta upp det med mig. Istället började han ha kontakt med en tjej han träffat vid ett tillfälle ute. Hon bor långt långt borta så de kunde inte träffas så lätt, men efter några månaders mailkontakt så träffades de och hade sex. Han säger att det var enda gången de träffade irl, men jag vet inte. Det kan dock inte ha varit så många gånger och själva sexet har jag inga problem med, tycker det är värre att de under så många månader skrev till varandra hundratals, kanske tusentals gånger, att de blev intima på ett annat sätt, att han anförtrodde sig till henne istället för mig. Hon skickade även en hel del nakenbilder på sig själv, en del riktiga vidriga närbilder (råkade se dem i hans gamla mobil) kan ju bara tänka mig hur deras konversationer har varit kring dessa bilder.
Det har gått lite mer än ett år sedan jag först fick reda på hans svek. Det tog oss ungefär 4 månader av ältande och ångest att komma fram till att vi skulle fortsätta ihop. Vi hade de inte så bra när han valde att svika mig, men det kan han aldrig skylla på. Han ensam tog beslutet att bedra och gå bakom min rygg. Allt det som var dåligt i vår relation kom vi till rätta med ganska snabbt, önskar så att han inte behövt vara otrogen för att det skulle bli så. Tänk om vi hade kommunicerat bättre och tagit upp detta tidigare! Direkt när jag fick reda på det hamnade vi ett krisläge såklart, men blev plötsligt otroligt attraherade av varandra och hade mer och bättre sex än nånsin. Det var som om våra känslor gått i idé för att komma upp till ytan när vi började prata. Det var nära att vi separerade, men jag är glad att vi lät det ta tid och inte göra något förhastat. Jag var ju inte heller säker på om det var värt att stanna, trots mina starka känslor. Varken han eller jag vill ju leva utan närhet. Hade vi kommit fram till att inga känslor fanns kvar, då hade vi släppt varandra, men så var inte fallet.
Jag valde att stanna eftersom jag älskar honom otroligt mycket och blev som nykär mitt allt kaos. Jag ville bara vara nära honom hela tiden och den känslan håller i sig fortfarande. Min man är ångerfull och vet att han gjorde fel. Han upptäckte också att han hade känslor kvar för mig och då hade vi en grund att jobba utifrån. Vi har en annan närhet nu, ser varandra hela tiden och har mycket sex. Vi är noga med att berömma varandra och ge komplimanger. Vi hjälps åt mer hemma och skickar gulliga sms, ofta romantiska och med sexanspelning. Jag blir fortfarande ledsen ibland och min man låter mig vräka ur mig saker. Ibland blir jag nästan frustrerad av att han är så lugn och inte blir arg när jag ältar och anklagar honom. Jag litar inte fullt på honom än, då han valde att fortsätta ljuga under en lång tid, jag har fått vara värsta detektiven för att få svar, rotat bland hans grejer, kollat mail och sms.
Det går att komma vidare. Men det krävs mycket kommunikation, att båda vill satsa till 100% och att det finns känslor kvar även om de sitter långt inne. Du måste få älta och få svar på dina frågor. Det tar längre tid att komma över om han inte är ärlig och lägger alla kort på bordet. Bekräftelsebehovet blir stort, se till att ni är nära varandra så mycket det går. Tror det var det som hjälpte oss allra mest att hitta tillbaka, att vi tog på varandra så fort vi kom åt och hade mycket sex, även när det var som krisigast. Men alla är olika, jag kan förstå att det är svårt med sexet för många i början. Men för oss var det ju så att det blommade upp i krisen, innan hade vi sex kanske 1-2 ggr per månad. Har man haft ett bra sexliv även under otroheten kanske det är svårare att ta steget och komma igång igen.
Det har som sagt gått över ett år sedan jag fick reda på sveket och jag mår bättre och bättre, tänker inte på det lika mycket, men är fortfarande misstänksam ibland. Jag tror att jag skulle ha kunnat gå vidare snabbare om min man valt att lägga alla kort på bordet på en gång. Men jag känner ju honom som ingen annan och kan till viss del förstå att han ljugit för att skydda mig och varit rädd för konsekvenserna. Han ville inte förlora mig och trodde väl att det skulle bli så om jag fick reda på allt. Jag har gått mycket på hur min kropp reagerat, hur det känns i magen. Hjärnan har många gånger sagt en annan sak än hjärtat, men jag har valt att lyssna på min kropp.
Du kan läsa mer i den här tråden som finns under Relationsproblem, ”Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet, kom hit så stöttar vi varann”. www.familjeliv.se/Forum-4-51/m65227569.html. Där finns många liknade fall och berättelser om hur andra har löst det, vissa har fortsatt ihop och andra har lämnat.
Lycka till!