Någon som stannat efter långvarig otrohet?

Anonym (Faller) skrev 2013-08-16 18:11:59 följande:

Min värld har rasat samman. Sambon berättade för några veckor sedan att han varit otrogen med en av våra kvinnliga bekanta under TVÅ års tiden... Under denna tid har vi väntat och fött vårt andra barn. Han säger att det varit sex. Sex utan känslor. Klassiskt?! Han säger att han varit vilse eftersom vi haft det tufft (två barn inom loppet av tre år), saknat ömhet och sex. Jag känner apati. Som i ett vaccum. Lever varje dag för barnens skull. Befinner mig i en bubbla av ångest. Kan inte ens gråta. Som en ond mardröm. Han gråter. Något märkligt i mig tycker synd om honom? Han vill bli förlåten. Älskar mig. Ånger. Jag älskar honom. Och hatar. VET ABSOLUT INGENTING!! Inte berättat för någon, antar att jag skäms? Att jag inte är värd en man som är trogen. Jag sorterar och försöker tänka klart, men det är fan omöjligt. Är det ens möjligt att gå vidare och hitta varandra igen? Kan jag NÅGONSIN lita på honom? Ha sex med honom? TVÅ ÅR?!?! Får panik när jag tänker på alla stunder när jag trodde vi var lyckliga, om än trötta småbarns föräldrar, samtidigt åkte han hem och satte på henne? Hur överlever man det. Finns det NÅGON som varit med om något liknade och stannat kvar? Går det att få ett drägligt liv igen.

Stackare.
Vet inte hur du ska tackla detta. En bekant, någon du känner alltså. Usch. Det gör ju sveket dubbelt. Inte bara din man kunde gå bakom din rygg utan även hon har gjort det. Och under så lång tid.

Vad säger din man? Bara sex? Saknat ömhet och sex och därför vänt sig till någon annan kvinna. VARFÖR? Varför pratade han inte med dig? Vad är det som gjort att han berättat detta? Han älskar dig. Men har han inte gjort det hela tiden?

Jag vet inte hur du fungerar men jag skulle nog skriva ned alla frågor som poppar upp i mitt huvud och be om svar. Jag förstår att han ångrar det han gjort men förstår inte hur han tänkt under hela denna tid? Hur kan man svika den man älskar så grovt.

Ring och beställ tid för parterapi. Ni måste båda få hjälp att bena ut vad som hänt. Varför det hänt och hur gör vi för att komma vidare - med eller utan varandra. Det är viktigt att ni får någon att prata med.

Du kan säkerligen lita på det han säger - att han älskar dig och antagligen kommer han aldrig att göra om det. Han förstår nu vad han gjort, hur djupt han sårat dig och sig själv. Att han riskerar att förlora dig och er relation.

Men hur ska du kunna glömma och gå vidare. Hur förlåter man ett svek som pågått under så lång tid. Jag vet inte. Jag har aldrig befunnit mig i den situationen. Prata med varandra, skrik på honom, gråt tillsammans. Ta reda på varför det började och hur sjutton han kunde låta det fortgå. Varför? Och se till att få hjälp!

Sänder kramar i brist på annat stöd ${#emotions_dlg.flower}$

Ej okej

Äldre 19 Aug 20:45

#10

Anonym (other side) skrev 2013-08-19 13:53:06 följande:

Här kommer lite reflektioner från en som så att säga står på andra sidan. Jag är alltså där din man har varit. Jag måste trots allt ge din man en eloge att han berättade självmant efter så lång tid. Om det kan vara någon tröst för dig, så kan jag garantera dig att din man har, åtminstone stundtals, mått mycket mycket dåligt under den här tiden (alltså de två år som hans förhållande varade).

Jag och han som jag vänsterprasslar med har haft ett förhållande i ett år (med en del små uppehåll av olika skäl). Nu har vi inte gått så långt, så att vi har legat med varandra i någon säng eller så, utan det har varit många korta stunder av hångel, intimitet, passion, eller vad man nu skall kalla det. Men vi har helt klart passerat gränsen för vad som är OK med råge. Precis som för din man, så är detta en gemensam bekant till mig och min man.

Jag har många gånger varit på väg att berätta för min man. Speciellt i ett tidigt skede "medans tid var". Och jag ångrar idag att jag inte gjorde det. Jag borde lagt korten på bordet redan första gången efter att jag och mitt vänsterprassel började sms:a med varandra (för jag borde fattat vart det barkade hän, att vi förr eller senare skulle bli intima med varandra). Jag har ingen bra förklaring, annat än att jag ansåg att jag borde klarat av själv att bryta, jag ville liksom inte dra in min man i eländet, jag ville skona honom.

En sak som jag dock tror att din man ljuger om, det är att det bara skulle handla om sex. Om man träffar en och samma person regelbundet under så lång tid så handlar det naturligtvis inte bara om sex (även om sexet är bra osv). Det är oundvikligt att man får känslor för varandra. Jag har starka känslor för mitt vänsterprassel, men jag älskar min man. Låter det rörigt? Ja, det är det, jag lovar!

Det här med attraktion/förälskelse är så lurigt. Det är så lätt att säga "jag skulle aaaaaldrig!", men rätt som det är så sitter man ändå där i skiten. Visst, man bär fullt ansvar för sina handlingar m m, men passion och rationellt tänkande går tyvärr inte hand i hand.

Till slut måste jag säga till dig TS: DU skall inte skämmas, du har inte gjort något ont. Det är sådana som vi (jag och din man) som skall skämmas. Och jag lovar dig, det gör vi också!!!

Håller inte alls med dig om att - "rätt som det är så sitter man där".

Det gör man inte om man älskar den man lever med för då ser man till att aldrig hamna i såna situationer som kan leda till att man blir otrogen. Vadå lurigt med attraktion/förälskelse/passion. Det är såå enkelt - det är bara att avstå. Att aldrig inleda eller börja.

Man börjar inte utbyta förtroenden med andra personer, man börjar inte sms:a, kika, chatta eller mejla med andra personer, man gör inte saker med andra personer bakom sin partners rygg. Man tillåter sig inte att tänka på eller drömma om andra personer. Man gör helt enkelt inte så. Att man dessutom väljer att göra detta med någon som säger sig vara en vän, både till en själv och ens partner, är så lågt.

Men nu har du gjort det. Jaha? Du älskar din man säger du. Jaha, men bryt med den andre då. Skicka ett sista sms och tala om att du inte vill längre. Att du älskar din man och inte längre vill gå bakom ryggen på honom. Tala om att ni två aldrig mer ska ses på tu man hand. Bryt umgänget helt om det är möjligt. Och ja, det är så det kommer att bli eftersom din man aldrig mer kommer att vilja se den person som säger sig vara hans vän men samtidigt inte har några som helst problem att ragga på hans fru. För du kommer naturligtvis att berätta för din man vad du gjort. Du kommer naturligtvis att vara ärlig och berätta. Du kommer att ge din man chansen att ta ställning till om han vill fortsätta att leva med en kvinna som tycker det är spännande att inleda en relation med en gemensam vän och sedan fortsätta med den under ett helt år.

Väljer man att vara otrogen får man banne mig också vara beredd att ta konsekvenserna av sitt handlande. DU valde att vara otrogen, att bedra och gå bakom ryggen på din man - HAN måste nu få chansen att välja vad han vill, lämna eller fortsätta.

Hur kan du tycka att det är svårt? Du säger att du älskar din man. Men visa det för f*n!

Ej okej

Äldre 23 Aug 13:40

#21

Anonym (other side) skrev 2013-08-23 10:44:55 följande:

Men handen på hjärtat Fool, vilken människa kan fylla ALLA syften? Ingen är ju fulländad. Det är väl därför som många som väljer att leva poly, just detta att ingen kan uppfylla alla syften/önskningar. Sedan tror jag att du får läsa mina inlägg lite mer noggrant

Jag har aldrig knullat (gillar inte det ordet, men eftersom du väljer att använda det, så OK) med mitt vänsterprassel. Jag vet knappt ens om det vi har gjort kan kallas för sex. Men det spelar väl egentligen inte så stor roll, för jag har/hade en intim relation med en annan man och det vet inte min make om. Det är illa, jag vet det, så du behöver inte poängtera det.

Nej, jag anser inte att något saknas i mitt och min makes sexliv. Förutom att passionen är borta, vilket ju inte alls är konstigt med tanke på att vi varit ett par i 18 år.

Jag håller med dig om att det nog faller sig naturligt för de flesta att undra "varför behövde han/hon k****a någon annan". Däremot bör man nog tänka ett varv till och försöka tänka i lite andra banor. Förmodligen för att det var nytt, spännande, pirrelipirr, tonårsrus osv osv. Något som en etablerad partner av naturliga skäl inte kan erbjuda. Så, om man ger sig i kast med att jämföra sin partner med sitt vänsterprassel, så blir det som att jämföra päron med äpplen. Två helt olika saker alltså.

Men man kan ju fortsätta att röra runt i gyttjan och plåga sig själv med den ständiga frågan VARFÖR. Problemet är att man bara hänger sig åt självplågeri. För man kommer aldrig att få något svar. Oftast vet inte ens den som bedrar själv varför han/hon var otrogen.

Man får väl svara som man gjorde när man som litet barn frågade en kompis Varför och kompisen svarade Därför

Det är ju väldigt lätt att säga att man inte ska rota runt och fråga varför utan bara konstatera att det är som det är när man är den som bedrar.

Tycker att du istället ska vara rakryggad och tala om för din man att du håller dig med en älskare, eller vänsterprassel som du föredrar att kalla det, eftersom din man inte kan fylla alla dina behov. Tror nog att det första din man kommer att säga är - varför? Duger inte jag?

Sen tycker jag att du har fel. Jag har varit tillsammans med min sambo i över 25 år och vårt förhållande blir bara mer och mer passionerat. Vi saknar och längtar efter varandra och visst finns pirret kvar. Kanske inte lita ofta eller lika starkt men att riskera sitt förhållande bara för att tillfredsställa det behovet, pirret låter mer än lovligt korkat. Nej, kanske det är så att ingen människa kan uppfylla alla behov man har. Men vad är det som säger att du har rätt att få alla dina behov uppfyllda? Du själv? Trodde man var två i en relation!

Stackars din man. Du offrar honom och er relation bara för en stunds spänning och lite pirr istället för att berätta för honom vad du saknar. Hur vore det om du försökte jobba på ert äktenskap och er relation istället för att springa iväg till en älskare för att hitta det du och din man saknar.

Någon som stannat efter långvarig otrohet?

INNEHÅLL