2-årig kille som slåss!!

Jag har en dotter här hemma men nu blir hon 3 nästa månad men hon har hållt på så ett bra tag. Slår lillebror och biter honom oxå ibland vilket vi säger nej till direkt. Har lagt henne på rummet ett antal gånger och man måste verkligen stå på sig och vara bestämd ibland. Annars är det som att hon inte hör ett ord av vad man säger. Så du är nog inte ensam, tror det är någon period dom har kanske. Det gäller nog bara att förklara och säga nej om och om igen:) Kan ju även vara så att han känner att han inte får så mycket uppmärksamhet eller tid, eftersom ni har en till liten... Det kan jag märka ibland att när lillebror tar för mycket plats och ska efter henne hela tiden så kan hon börja slåss och så. Det har blivit lite bättre nu sista tiden då vifförsökt sitta ner tillsammans och hitta på nåt eller att man upomuntrar ofta till bra saker, även dom små :) och låt han vara med och hjälpa till och så, så han känner sig delaktig och att han får hjälpa till.

Men det är klart att man får bli arg. Man är ju ingen robot utan känslor, utan när barnet gör något som man reagerar starkt mot får man visa det. 

Risken är väl om ni förvisar honom till sitt rum att han inte får den närkontakt med er som han söker och då blir ännu mer desperat osv. Det kan ju bli en ond cirkel. 

Hur reagerar han om du lyfter upp honom i famnen när han gör något fel och går in i ett annat rum och försöker prata om något annat eller börjar en ny aktivitet, t ex laga mat etc? 

Min nu 5-åring har kunnat slå och kasta det mesta på allt och alla.

Det blir bättre.

Det man kan och måste göra är:

*Punktmarkera så gott det går och hindra innan han hinner slåss/kasta. Man blir till slut en djäkel på att läsa av barnet.

* Markera att det inte är OK, sen kommer det ändå upprepas 100 ggr till, minst, men plötsligt några år senare så händer det :)

För oss är det milsvid skillnad nu när sonen är 5 år och förra sommaren. Förra sommaren behövde man fortfarande vakta när han lekte med kompisar, man fick fortfarande ingripa och hindra honom att kasta/slåss när han blev arg. Nu i år sköter han sig borta hos andra och med kompisar och ser jag att han är påväg att kasta något, riva ner något eller slå någon så räcker det i 99% av fallen med att skrika åt honom att sluta. Då hejdar han sig.

Han blir fortfarande skitarg, skrämmer gärna lillasyster när han inte får som han vill men han slåss och kastar iaf inte längre och man märker att han kan behärska sig oftare och oftare. Lillasysters första 2-ordsmening var f ö xxxx arg.

Jag har 4 barn, den äldsta har aldrig gjort en fluga förnär och gjorde aldrig något förbjudet och alltid som man sa. Jag var rätt kaxig när jag bara hade henne för jag trodde jag gjort något väldigt rätt som förälder som fått ett så välartad barn.

Tvåan har varit betydligt vildare och det är trean som jag beskrivit här ovan. Det fina med många barn är att man blir väldigt, väldigt mycket ödmjukare och inser att vilka barn man får till stor del beror på deras personligheter. Vissa barn är så gott som gratis när det kommer till uppfostran och vissa barn får man jobba häcken av sig för att få bukt med. Det som avgör om man är en bra förälder är inte om man har en 2-åring som slåss eller inte utan hur man hanterar och jobbar med det.

Tack för era svar.

Skönt att höra att fler har samma problem, i bland käns det som alla andra barn i samma ålder är som ljus.

Jag ska jobba mer på tålamodet.