Regler för öppet förhållande?

Vi ha de reglerna du skriver plus dessa:

*Ej sex med någon annan hemma hos oss.
*Man berättar inte innan man träffar någon, däremot efteråt.
*Alltid dusch efteråt innan vi har sex tillsammans igen.
*Barn med någon annan är absolut förbjudet - därav kondomkrav alltid oavsett ytterligare skydd. 

Sant som 90 skriver - vi har faktiskt olika regler också för oss:

Han vill veta vem jag träffar, och gärna ha träffat/sett den personen och gett sitt "okej" till det. Ibland träffar jag en gammal kompis, och vi har sovit ihop också, men eftersom vi båda är lyckligt gifta så är det okej. Annars inte sova över.

Jag vill absolut inte veta vem han träffar, och ingen bekant är okej som jag sedan behöver träffa.

Generellt vill han veta ganska mycket om mig, medan jag vill veta så lite som möjligt om hans sidospår.

(Förresten väldigt skönt med en tråd som sakligt diskuterar regler i öppna förhållande utan en massa pajkastning om att man inte älskar någon på riktigt om man ändå vill ligga med andra. Jag har varit kär i min man i åtta år, vårt liv är helt underbart. Men en, två eller tre gånger per år hånglar eller ligger jag gärna med någon annan - som bonus förutom att det är skönt och spännande med något nytt får det nämligen mig att uppskatta det jag har hemma så mycket mer.) 

Du måste inte veta helt innan heller. Det är helt okej att testa en gång och sedan diskutera sina känslor sinsemellan. På ett sätt tror jag att det är lättare än att bestämma helt innan. Ofta reagerar man inte exakt som man förutspått och då är det skönt med lite "svängrum" för att prata igenom varför det blev så och hur man kan göra det bättre.

Man kan hålla på och bolla fram och tillbaka i all evighet. Men det är först sedan man kastat sig ut först gången som man på riktigt vet vad det innebär.

Efter första gången jag legat med någon annan var jag både rädd och nervös för att berätta det för min man, även om vi hade pratat mycket innan. När jag väl fick ur mig det så blev han glad och nyfiken, "gratulerade" mig och kom med lite frågor. På sätt och vis var det min rädsla inför att han skulle ångra sig och inte tycka att det var okej som var vårt största hinder - eftersom jag älskar honom så mycket vill jag inte såra honom. Så på sätt och vis litade jag inte på att han verkligen var okej med vår deal.

Sedan efteråt har jag haft mycket lättare att lita på allt han säger. Eftersom han bara gång på gång bevisar att han är ärlig och menar det han säger, vilket gör att vi känslomässigt har kommit mycket närmare varandra.

Var ärliga mot varandra, prata hela tiden och var beredd på att regler förändras i takt med livet. Då kommer allt att ordna sig.

(Tex under graviditet och närmaste tiden efter förlossningar har vi valt att inte träffa andra - det har inte känts okej.) 

Jag har en person som jag träffar en gång om året. Inte riktigt en vän, men någon jag är bekväm med och litar på.

För min del måste jag känna personen, åtminstone lite. Så jag skapar helst en form av vänskap först.