Regler för öppet förhållande?
Lever i ett öppet förhållande, men nog inte den sort du (och kanske de flesta) tänker på i första hand kanske. Så vet inte om det "hjälper" så mycket.
Mitt är ensidigt öppet, min "ursprungsrelation" är med en man med sk cuckold fetish, har egentligen inget behov alls själv av mer än en partner, men om det nu gör honom glad (och göra honom glad/nöjd/etc. det har jag verkligen behov av) så insåg jag att jag inte var omöjlig gällande det när vi diskuterat igenom det ordentligt. Då jag själv inte kan tänka mig att dela behövde jag ganska mycket "övertalning" innan det kändes ok. Så relativt till honom har vi till slut landat i att det helt enkelt inte är några regler alls för vad jag "får" göra, förutom att avsluta våran relation och gå vidare med någon annan - det skulle ju han ogilla lika mycket som någon annan.
Dock är jag betydligt mindre "promiskuös" än han skulle önska, vilket dock är till fördel relativt någon annan som vi kommer till.
Min första "seriösa" extra man blev nämligen kär i mig (höll själv emot då det inte skulle kännas ok mot honom då han ju ändå inte kunde få mig "på riktigt" då jag älskar min man och aldrig skulle lämna honom). Denna man har inte som min man någon sådan fetish eller heller någon läggning åt att vilja ha flera partners så efter ganska traumatisk tid för honom där han insåg han inte ville ha någon annan utan hellre vad del han kunde få av mig än att avstå började vi diskutera hur detta kunde lösas. Från början kunde jag sträcka mig till att det kunde vara ok att träffas ibland ändå etc. men succsesivt insåg vi alla att det inte "räckte" och vi har landat i en mer eller mindre nästan 50/50 delning (fast är ju inte möjligt med gällande lagstiftning att gifta sig med 2 män) och vi lever helt enkelt i en relation på 3 personer. Observeras ska dock att jag var den som var mest tveksam om det skulle kunna fungera - jag har aldrig haft för avsikt att utnyttja någon.
Dock kommer det ju tillbaka att min ursprungliga man gärna vill jag ska träffa andra män ibland utöver i någon mån och den andre inte har den önskan i sig själv. Med tiden hade de dock diskuterat igenom det hela och den andre sett mer möjligheter i det, så länge det är något så när kontrollerat och han får veta och helst vara med samt det absoluta kravet att vi inte delar ytterligare känslomässigt. Den kompromissen funkar i alla fall för oss även om den ena "jublar" åt något extra och den andre gärna vill "straffknulla" mig efter (vilket jag inte har något emot alls ;) ). Har aldrig varit någon som "legat runt" så det blir inte särskilt mycket/ofta men vi har en ytterligare en gemensam vän som gärna är med och delar och har trekant (då föredrar min man att titta på och inte vara med (julafton för honom :P) , medan det i relation med min "pojkvän" hyfsat ofta är på 3), men träffar ingen utanför oss 3 själv än (känner inte jag vill det) - utan mer i så fall lite "bus" med någon avlägsen bekant (typ hjälpande hand).
När man delar så pass "nära" som vi gör när vi faktiskt numera helt delar liv tillsammans är det dock inte så mycket "regler" i fokus, den biten har vi kommit förbi och de behövs inte riktigt utan helt andra delar som man kanske inte tänker på i en vanlig monogam relation - det faller ju på mig att "ta hand om" två män och se till att båda känner sig lyckliga, tillfredsställda och älskade, att ingen blir utanför. Kanske inte dubbelt jobb men inte långt därifrån.
Å andra sidan finns det fördelar med att vara 3 vuxna i ett hem som delar på hemarbete, ansvar och ekonomi. "Risken" att jag blir tjurig av "för lite" uppmärksamhet finns ju inte heller något som båda männen upplever som positivt då de båda jobbar långa dagar. De gillar även båda "konkurrensen", att om en av dem blir lite "lat" så tar den andre tillfället i akt och den första får en extra sporre. Framförallt den andre mannen uppskattar den "tävlingsbiten" och känner minst en av hans tidigare relationer tagit slut då han nog blev lite för "bekväm" med tiden.
Tror nog dock att vårat upplägg är provocerande för många och kanske svårt att förstå. Kan ärligen säga jag nog inte kunnat tänka tanken på att det skulle funka innan det liksom "blev så". Har som sagt aldrig upplevt behov av mer än en partner, aldrig varit otrogen och hade varit helt nöjd och glad bara med min första man. Så initiativet kommer minst av allt från mig (även om min man kanske i sina fantasier ibland gillar att låtsas att det är från mig ;) ). Troligen än mer provocerande att det är strikt ensidigt öppet, jag kommer aldrig vara ok med att i min tur dela. Nu är det ingen av dem som har någon sådan önskan alls.
Vi är dock alla tre mycket nöjda och glada med våran lösning och vårat liv. Förutom att det för oss idag känns fel att jag inte får vara gift med båda vilket vi alla skulle föredra.
För de allra flesta skulle det nog kännas helt fel, det hade jag nog också sagt ett antal år sedan. Eller ja, det hade nog alla 3 av oss sagt, men nu blev det som det blev och vi är lyckliga.