Är min pappa beroende?

Det beror ju på vad man menar med beroende. Jag är beroende av mitt kaffe på morgonen och under dagen för att vara alert. Min kompis är beroende av cigaretter och en tredje är beroende av löpning. Kaffet och cigaretterna är båda fysiskt beroendeframkallande, men själva beroendet i sig har troligen olika grunder. Kaffet och löpningen är säkerligen mest en ritual, en daglig vana för att koppla av eller rensa tankarna. Medan cigaretterna måste rökas för att kroppen och huvudet inte ska må dåligt.

Så jag tror han möjligen är beroende av sin dagliga öl på samma sätt som jag är av kaffe eller min kompis är av löpning. Däremot är han inte missbrukare som en rökare eller alkoholist ofta är. Låt han dricka sin öl du.   

Men den där ölen gör ju att han lastar över en massa extra jobb på oss. Min bror har inte körkort än, men har en bil han bygger på och han måste ut och provköra. Pappa kan bilar och då vore det ju bra om han följde med ut (alltså övningskörde) men det kan han ju inte när han druckit en öl eller tre. Mamma jobbar mer än heltid, har problem med sin kropp och spyr ofta av smärta -men pågrund av hans jävla öl så är det hon som måste sköta inköp, städning, allt. Jag försöker hjälpa till här hemma så gott jag kan för mammas skull, men jag kan inte sköta matinköp osv. Allt detta sliter vi med medan han bara sitter på soffan och dricker öl, kollar tv och tillslut somnar.

Tycker du fortfarande att han ska köra som en dåre hem från jobbet bara för att ta sin öl direkt när han kommer hem? Att vi ska låta honom vara i fred och dricka den, nästan VARENDA dag?

Nä, låter inte bra när det påverkar resten av familjen negativt. Dock är det nog mest själva beteendet som är galet. Han hade förmodligen inte gjort mer oavsett om tar en öl eller ej. Så tror ölen bara är det ni ser som problem, men att det ligger något annat bakom.

Har han alltid varit oengagerad i familjen? 

Självklart är hans jävla lathet en stor bidragande faktor också, men ölen ställer ju till det ändå. Hade han inte tagit den hade han ju kunnat köra med mamma till affären och så. Visst kan mamma köra också, men hon har som sagt ont i kroppen och jag tycker inte hon ska behöva släpa matkassar osv själv.  Men det är just det att så fort han kommer hem så nästan springer han fram till kylskåpet och ska ta en öl. En gång när mamma och jag var lediga så åkte vi och storhandlade under dagen och fick då ställa ut ölburkarna för att få plats med maten- då blev han SKITARG för att ölen var varma, skrek och gapade och hade sig och sen ställde han ut några matvaror för att få plats med ölen. Det tycker jag inte är att man ska "låta någon dricka sin öl"...

Ja, det skulle jag väl vilja påstå. Det är alltid mamma som varit med på olika aktiviteter (de få vi hållit på med, men ändå), mamma som följt med och köpt kläder&skor, som skött all markservice här hemma osv. Pappa lallar mest runt och gör det han själv tycker är kul, pillar lite på någon bil eller åker hem till en kompis och dricker kaffe. Som exempel kan jag väl dra att jag har ridit på ridskola i 13 år och gångerna han varit med för att kolla går att räkna på en hand även fast det saknas 2 fingrar. På TRETTON ÅR. Behöver jag ens säga hur ledsen jag blir inombords när jag går förbi en barnfamilj som är ute och jag ser hur pappan leker och stojar med sina barn? Det har jag ju aldrig upplevt själv

Verkar som din pappa använder ölen som ursäkt för att slippa engagera sig. Tyvärr är det nog inte ölen som är problemet utan din pappa som person.

Några tips på vad man kan göra åt det?

Jag tycker ju att det är din mamma som i så fall borde ha tagit tag i detta för år sedan. Det ska aldrig vara upp till barnen att försöka fixa eller medla mellan sina föräldrar.
Nu är du ju dock vuxen och borde kunna säga vad du tycker till honom. Frågan är om det hjälper och om inte din mamma redan försökt.
Det ligger tyvärr något i talesättet att det är svårt att lära gamla hundar att sitta.  

Hej Din pappa är tyvärr alkoholist. Känner igen mönstret från mitt ex. Ställ ultimatum och lämna om han inte söker hjälp. Du måste rädda dig själv från detta.

Jag kan förstå vilken uppgivenhet du känner. Är nu 24 år och har under större delen av min barndom levt med en missbrukande pappa (Idag är han nykter och varit det i 3 år). Jag känner igen mycket av det du skriver om och det påminner om hur min pappa var. 
Hur länge har din pappa druckit på det här sättet? Blir han väldigt berusad? Aggressiv/hotfull? 

Det tog flera år för mig och min familj att få vår pappa att inse att han hade ett problem. Det är den viktigaste delen av att påbörja rehabilitering och bli av med missbruket. 

I flera år. Det har gått lite i perioder men nu de senaste.. 2-3 åren? har de blivit mist en öl nästan varje dag. Han blir inte berusad. Arg och kommer med hot gör han hela tiden ändå, alkoholen gör ingen skillnad där.

Hur får man honom att inse att han ska sluta ta den för förbannade ölen? Han bli bara förbannad när vi nämner det..

Hon har försökt men gett upp då det inte fungerar. Jag har flertalet gånger önskat att dom ska flytta isär så vi kan slippa honom, men de har jag aldrig sagt till mamma för liksom.. Det är en sån sak som barn bara inte SKA säga, om du förstår hur jag tänker? Man får inte önska att ens föräldrar ska flytta isär, det är fult och fel och blabla..

Jo, det är väl så. Tur att jag om några år kan flytta hemifrån, och min bror med för den delen. Men mamma blir ju kvar med honom och om vi försvinner kommer hon inte få någon hjälp alls och han får mer pengar över till att slösa upp på onödiga saker.. Fan vad detta är jobbigt :(