Vad gör en socionom?

Blev fel vid citeringen, skriver om:

Vad menas konkret med skinn på näsan? Blir du hotad? Eller menar du att man inte ska gå in med så mycket egna känslor? Eller vad? 
 
När det gäller försörjningsstöd, har du tydliga riktlinjer att hålla dig till? Eller är det upp till dig att vara "rättvis"? Hur stora svängar tar du? Inga alls kanske? Vilken är den svåraste delen av ditt jobb tycker du?  Hur pass förberedd/klar var du när du fick ditt första jobb efter examen?  Hur ser introduktionen ut som nyanställd socialsekreterare?

Det händer lite då och då att man måste meddela ett negativt besked till någon, kanske ett avslag på en ansökan eller reducerad norm på grund av att de inte har fullföljt planering. Vissa kan reagera med ilska och hot. Det gäller att kunna hantera sådana situationer, att inte jaga upp sig, att inte ta det personligt. 

Sen finns det fall där man verkligen engagerar sig, alldeles för mycket. Man vill verkligen hjälpa någon, men kan inte enligt rådande riktlinjer till exempel, då får man förstå att man inte kan lägga ner sig emotionellt utan att det är bättre att hålla ett avstånd redan från början. 

När det gäller försörjningsstöd har jag relativt tydliga riktlinjer att hålla mig till. Personens inkomster, utgifter, tillgångar, storlek på boende, antal barn, diagnoser, missbruk, aktiviteter, sjukskrivning, inskrivning på arbetsförmedlingen osv. Allt sådant påverkar vad en människa har möjlighet att få i försörjningsstöd. Sen kan jag i vissa fall vara mer eller mindre schysst, och i samråd med enhetschefen kunna bevilja en extra summa för till exempel barnvagn, träningskort eller bensinpengar. Men större beslut får jag aldrig ta själv, utan sker alltid efter samtal med kollegor och enhetschefen. 
 
Jag var inte alls förberedd när jag fick mitt första jobb. Det är alltid svårt att veta hur man ska förbereda sig på något nytt. Olika kommuner arbetar dessutom på olika sätt, och med olika datorsystem till exempel.
Men haj på socialtjänstlagarna vill man ju gärna vara. Jag jobbar mycket med SoL 4:1 och 4:2, så det hjälper ju att läsa på det ibland och hålla sig uppdaterad. Men har du gått en socionomutbildning så hänger ju det med.

Den svåraste delen med mitt jobb är när jag vill hjälpa någon -idag-, men vet att det är fullkomligt omöjligt. Som exempel fick jag göra en boendeutredning på en kille som saknade egen bostad och bodde hos några kompisar. Han behövde verkligen ett eget hem, men för att undersöka alla aspekter, dels ekonomiska och sen även nätverket runt omkring honom så tog det lite över en månad innan jag kunde bevilja honom att hitta ett eget boende. Efter det var det hans egna ansvar att leta lägenhet, och när han väl hade gjort det så kunde jag bevilja summan för hyran och då kunde han flytta in. I min värld hade jag gärna velat göra allt på en dag, men jag fick helt enkelt förstå att det inte kunde gå snabbare än det gjorde. I övrigt är det ett fantastiskt arbete, jag träffar olika människor varje dag och jag gör en skillnad i deras liv. 

Introduktionen på detta jobb var så att jag fick gå bredvid en handläggare i två veckor och vara med på hennes telefontider och besök, samt att jag vill en snabbintroduktion i datorsystemet för att kunna lära mig hur man arbetar med det. Sen fick jag långsamt ta över egna klienter och ha egna besök för att säkerställa att jag förstod arbetet. Visst var det segt i början och jag kände mig rätt korkad ett par gånger, men så fort jag faktiskt fattade "grejen" så rullade allt sen på fint. Så länge man vågar gå till sina kollegor och enhetschefen med alla sina frågor så ska det inte vara några problem.  

Tack så mycket Essence för ditt utförliga och givande svar. Står i valet och kvalet över framtiden. Är arbetslös efter ett ganska hoppigt arbetsliv inom väldigt vitt skilda delar. Men har arbetat ganska mycket med omsorg och psykiatri.
 
Vad skulle du gissa om mina chanser att som nyexad femtioårig man att få jobb som socialsekreterare? Generellt sett alltså, så där lite mellan tummen och pekfingret?
 
/mvh 

Ursäkta men kapa inte min tråd.

Vill fortfarande gärna ha svar på mina frågor i första inlägget av fler socionomer. :)

Sorry att jag bumpade. Men jag tänkte att frågorna skulle vara helt relevanta för dig med. 

/mvh 

Eftersom du har arbetat inom omsorg och psykiatri tidigare så borde det inte vara några problem egentligen att få ett arbete. Det hänger väl lite på vad du vill jobba med. Socialsekreterare? Kurator? Äldrevården? Men jag tror inte alls att det ska vara svårt att hitta något om du är ihärdig.

Jag hoppas att du har hittat mina svar på dina frågor i mina tidigare inlägg.

Tack för svar. Man börjar ju bli lite nojig för det här med åldersdiskriminering. Svårt att veta inriktning. Ofta kan det vara andra yttre omständigheter som avgör hur man trivs. Stöd från arbetskamrater, chefer, stämningen bland personalen etc.  Men i en inbillad drömvärld sitter jag inte hela dagen på kontoret, utan gör åtminstone något besök ute i verkligheten varje dag. 
 
Har funderat på det här med socionom, där det inte är en direkt nackdel att ha lite livserfarenhet. Även om många unga socionomer säkert är otroligt duktiga. Men det intressanta är ju vad arbetsgivaren anser. Eller brukar anse. Själv hade jag nog varit en usel socionom när jag var 23. Men nu har jag ett antal års erfarenhet inom en del av de områden en socionom verkar. 

Här är en länk som ger en ungefärlig bild av löneläget.
 http://www.lonestatistik.se/loner.asp/yrke/Socionom-1530

Jag arbetar som socialsekreterare, utredning och uppföljning barn och unga och även utredning och insats gällande deras föräldrar. Inte så svårt att få något jobb men däremot kanske inte så lätt att få drömjobbet. 27700 kr tjänar jag efter snart 7 år. Behövs olika sorters personer inom yrket men fördomsfri, förnuftig och nyfiken är nog rätt bra egenskaper. Men ibland känns det mest som att man ska vara en robot utan liv utanför arbetet för att passa. Tyvärr.

Jag är socionom, tog examen 2006. Har jobbat inom socialtjänsten, på Kronofogden och som förvaltare.
Socionomyrket ger ingen vidare lön och kan många gånger vara pressande, men det kan också vara givande under rätt förutsättningar. Ett problem är att universiteten sprutar ur sig socionomer, och tillgången på jobb skiljer sig en del i landet. Du bör kolla hur arbetsmarknaden ser ut där DU bor, för det är stor skillnad på olika delar av landet. Efter sju år som socionom har jag just bytt jobb och fått 28500 kr i lön, varken bra eller dåligt anser jag.

Som socionom behöver du vara stark i dig själv och självsäker, för många gånger fattar du jobbiga beslut och träffar folk i kris. För att hantera ledsna, påstridiga, elaka eller kaotiska människor (som exempel) bör du vara säker i dig själv först och främst, det är mitt främsta råd. Har du det struligt med dig själv bör du ta tag i det först.

Ni som är socionomer och har varit vänliga att svara, skulle ni kunna beskriva hur en vanlig arbetsdag ser ut för er? Jag vill gärna veta så mycket som möjligt för att jag ska kunna besluta om yrket skulle passa mig. 

Får man arbeta nära människor eller blir det mest pappersarbete på kontor?

Jag vill verkligen veta vad för uppgifter man har som socionom så ju fler som vill berätta desto bättre. Berätta gärna om ni trivs också och om tidigare arbetsplatser ni haft som socionomer. 

Jag arbetar som socialsekreterare och det är inte utan anledning vi kallas för sekreterare. Det är väldigt mycket skrivande så det måste man gilla o vara bra för i det yrket. En vanlig dag så skriver jag, har ett besök eller två, pratar i telefon, skriver lite till. Reser en hel del o besöker familjehem osv. Men mycket administration.

Googla "vanlig arbetsdag socialsekreterare" och "vanlig arbetsdag socionom"

Du kan även läsa här: www.familjeliv.se/Forum-26-68/m60662164-1.html