Bonusmamma som vill göra allt men möter motstånd, speciell situation
Hej! Jag får snart panik varför och här är delar av historien så ni ska förstå(få en helhetsbild):
Jag blev för några år sedan sambo med min karl, han hade sedan innan ett barn med flertalet funktionsnedsättningar. Vi höll vår relation utanför barnet tills vi visste att vi verkligen ville leva med varandra och testade att bo med varandra varannan vecka då han inte hade barnet. Sen trappade vi sakta upp vårt gemensamma boende så att barnet fick vänja sig vid mig(vi hade förut setts(barnet) att jag kom en stund och "hälsade" på, min sambo och jag ville se att barnet accepterade mig och vande sig osv). När vi sen bodde med varandra på heltid och min sambos ex(barnets mor) fick reda på mig så började det bli en väldigt speciell situation.
Barnets bio mamma hade sen tidigare "kastat" över "sin" tid på min sambo, typ jag ska resa bort till helgen kan du ta barnet osv, ibland så skulle hon bort en vecka utomlands hit eller dit och absolut kunde hon ej ta med barnet, och allting kom alltid med kort framförhållning, någon vecka eller två. Detta fortsatte även när jag kom in i bilden men blev värre. Min sambo är nästintill livrädd för sitt ex och vågar inte motargumentera henne men med mitt stöd så försökte han. Hon försökte bland annat när hon på något sätt fått reda på att jag gick hemma i en period sagt saker till min sambo som: Men kan inte ********** ta hand om när jag reser bort då om du jobbar. När han sa nej så ringde hon en nära släkting till min sambo och frågade denne, det spelade ingen roll om det var under en skolvecka och släktingen bor i en annan stad, vilket innebar att barnet skulle ej kunna vara i skolan. Det hela slutade med varenda gång att min sambo tog barnet ändå då han inte ville att barnet skulle missa skolan, vilket innebar att han var tvungen att krångla en massa och ej uppskattad av arbetsplatsen(olika arbetstider när han hade barnet och inte), jag fick täcka upp en hel del.
Helt plötsligt så träffar sambons ex en ny man, denne bor väldigt långt borta, så hon började flänga dit hela tiden. Och mer tid läggs över på min sambo. Hela tiden så får hon för detta barn, ett halvt vårdbidrag(barnet har helt vårdbidrag), halvt barnbidrag och en del andra bidrag som är sammanhållet med barnet.
Sen för ett tag sen skulle hon flytta till denna man, ingen framförhållning alls(i våra mått mätt, flyttar man så långt och har barn kanske man kan ha ett halvår i framförhållning iaf med ett sånt speciellt barn), barnet lämpades över på oss på heltid innan i ett par månader innan hon flyttade för hon hade ju så mycket med flytten att göra, när sambon ville ändra adress och få hela vårdbidraget osv då denna snabba omställning tvingade oss pussla sönder vårt liv(barnet tvärvägrar att gå på fritids, kräver extremt mycket tid hemma så man blir helt slut, vägrar någon form av korttidsboende, kontaktperson) jag fick ta mest ansvar och ha barnet själv vissa dagar då min sambo delvis jobbade utomlands då(han hade det uppstyrt så att han jobbade utomlands vissa dagar då han inte hade barnet). Så körde hon snyfthistoria att ja men jag lever ju på de pengarna. Min sambo fortfarande rädd för henne och vill inte bråka.
Till slut när hon flyttade så ändrade hon i sista sekund adress och skrev på överlämnande av barnbidraget så hon skulle få bidragen in till slutet.
Sen nu så har vi hamnat i problemen att jag inte räknas alls, de ifrågasätter mig överallt, när jag följer med barnet till möten(massor av möten angående detta barn), sjukhuset, tandläkaren(massor av tider), föräldramöten. Vi måste ju dela upp tiden mellan oss, hjälpas åt och minnas allt, vi är ju en familj, vårdbidraget täcker knappt något av detta barns behov, vad som förstörs, all tid man inte kan jobba osv, vi måste försöka så att vi tillsammans jobbar iaf minst heltid. Min sambo kan inte gå på allt. Har bägge rättigheter så fungerar ju det men jag får panik över situationen att alltid ifrågasättas, vem ifrågasätter biomamman som bara flyttade? Som inte ens informerade skolan, eller någon instans barnet har kontakt med. De ifrågasätter oss båda, hennes flytt att bara dra hur ska vi kunna stå till svars för det. Jag är bara så ledsen och finns massor mer.
Skulle gärna vilja få feedback på detta beteende därför jag skriver historien, hur man ska hantera allt, vad vi ska göra, hur man kan göra så som biomamma, och jag har inte ens tagit med allt.
Ps. Jag tycker väldigt mycket om mitt bonusbarn, och kanske är det de som är problemet. Att bry sig och att vilja dennes bästa. Jag skulle ju kunna dra, jag har inga skyldigheter. Men jag älskar min sambo, och någonstans vill man att kärleken ska övervinna allt.
Ds. Fråga gärna om något är oklart, jag är så ledsen/frustrerad) så jag kan ha skrivit lite konstigt någonstans.
