Överdriver vi inte en smula nu?

Har man inte större problem än en glömd frukt någon gång ibland kan man ju skatta sig lycklig.

Som varande just den mamma, som låg inne på sjukhus i fjol, så kanske jag skulle förklara varför jag blandade mig i fruktdiskussionen.

Det var alltså inte en gång utan en hel vecka som dottern gick till skolan utan frukt. De första 2 dagarna frågade hon kompisar om de kunde dela, men sedan slutade hon fråga eftersom de inte ville dela med sig. Varje dag i en vecka satt hon ensam under fruktstunden och tittade på. Det här spred sig till rasterna, då kompisarna plötsligt inte ville vara med henne. Hon blev retad för att hon inte hade frukt och för att hennes klädsel inte var helt genomtänkt av barnvakten.
Tack vare ett sommarlov som kom och bröt av den onda cirkeln, så kunde dottern börja tvåan utan kompisproblem. Då inträffade det osannolika - att jag åkte in akut på sjukhus ännu en gång. Den här gången missades frukten till fruktstunderna, matsäck till en utflykt och någon läxbok. "Kompisarna" delade inte med sig, skolan hade ingen reservplan och dottern blev definitivt utanför. Hon blev retad för att hennes mamma var dum som inte skickade med frukt och fika, dottern blev arg och ledsen å mina vägnar och den onda cirkeln kom i gång igen. Helt i onödan kan jag då tycka förstås.

Nej, det här är inte mitt största problem utan kanske en bagatell, men för min dotter är det fortfarande ett stort problem. Jag skulle inte kalla det curling att bekymra sig när ens barn blir ensam och utanför i skolan.

Åter igen så handlar det kanske inte om fruktstundens vara eller inte vara. Det är en helt annan diskussion. Jag tror inte någon vettig människa tycker att ett barn ska sitta dag ut och dag in utan frukt. Jag tror inte att någon tycker att det är vettigt med en lärare eller ett klassrum där man inte delar med sig. Det tillhör som sades innan vanligt folkvett. Nej, det handlar om de föräldrar som inte ser själva problematiken, utan jämställer deras Pelles glömda frukt en gång på en fredag med de utsatta barn som varje dag får sitta i skam och utsatthet. De utsatta barnens problematik är det skolans sak att ta hand om. Det är allas vår sak att ta hand om, men Pelles glömda frukt är det faktiskt Pelles föräldrars och Pelles sak att fixa, för om Pelle inte kan fixa den enda glömda frukten utan att se det som ett stort trauma, om Pelle inte har någon som helst förberedelse för att ta itu med livets ups and downs, så blir det nog lätt så att samhället måste ta hand om hans minsta små problem i framtiden. Var finns då resurserna att ta itu med de verkliga problemen?  Så tänker jag i frågan. Och då ska tilläggas att jag inte alls är så säker på att fruktstund där alla ta med eget är en bra idé........Men man får liksom se grader av saker