Överdriver vi inte en smula nu?

Har läst i trådarna om frukt och slås av en sak: Hur många det är som verkar blåsa upp en glömd frukt till en världskatastrof, och jag kan inte låta bli att tänka på curlingbegreppet och undra.

I den här tråden är jag INTE intresserad av att diskutera fruktens vara eller icke vara i skolan, det finns det ju två andra trådar till. Jag skriver INTE heller om de barn som lever i dysfunktionella familjer, utan tänker på "normala" familjer. Det jag reagerat över är hur olika vuxna verkar tänka kring en glömd frukt. På en del låter det som att det är rena världskatastrofen, som skadar barn för livet. Lite tillspetsat. Och jag undrar varför? Är det inte okej att glömma ibland? Kanske rent av en del av livet, något som kanske kan vara nyttigt att träna på?

Vi lever i en tid då unga vuxna söker akut psykiatrisk hjälp när pojkvännen gör slut, i en tid då barn och ungdomar verkar sakna verktyg för att hantera bekymmer. Och det känns ju ganska rimligt när man läser om hur vuxna går på om en glömd frukt - skolan måste ABSOLUT ha en nödplan A och B för att dessa barn inte ska känna sig ledsna! I någon tråd skrev någon om ett tillfälle förra året då dottern blivit utan frukt då mamman hamnade på sjukhus. Och jag känner lite att det som hände FÖRRA ÅRET, hur kan man ens komma ihåg det?

Är det inte bättre att lugnt och nyanserat prata med barnen om att ibland glömmer man. Det gör alla! Det betyder inte att man är dum eller oälskad, det är något som händer alla. Vi kan väl hjälpa barnen med strategier istället för att blåsa upp deras känsla av orättvisa. Vad gör vi om vi glömmer? Istället för att gråta i ett hörn i skolan kanske man kan hitta på något, som att fråga en kompis om att dela eller säga till fröken. Vad kan man göra om man ser att kompisen glömt frukt? Om farmor lämnade på morgonen för att mamma var på sjukhus och farmor inte visste om frukten, vad kan man göra då? Kanske ringa farmor så hon vet nästa gång? Och att mamma ligger på sjukhus, är inte det en lysande förklaring till att saker och ting kan glömmas bort? Mamma hade ont och tänkte inte på frukten, ibland blir det så. Jättetråkigt och förlåt, men så blir det ibland. Du får välja favoritfrukt ikväll istället!

Vi kan inte skydda barn från alla jobbigheter. Tvärt om måste de faktiskt möta en del hinder och problem, lära sig både att stå ut med ett visst mått av tråkiga känslor och att lösa problem av olika slag. Det är jättebra om skolan har lite reservfrukt för de som glömmer. Men den idén kan faktiskt barnen resonera sig fram till själva i en samling, läraren kan lyfta frågan till hela gruppen: Hur gör vi när någon glömmer frukt? Avdramatisera och hjälp barnen söka lösningar istället för att vråla ORÄTTVISA! eller SKADAD FÖR LIVET!

hammarhajen

Äldre 25 Aug 18:43

#26

Kissekatt skrev 2013-08-25 10:35:15 följande:

Har du läst trådstaren? Alla förstår att det inte handlar om det traumat eller de tveksamheter som omger fruktstunden vad gäller barn i dysfunktionella familjer. Alla förstår att det är ett problem med de barn som aldrig har frukt, eller ständigt måste se på när alla andra har. TS ber speciellt att vi inte diskuterar det i denna tråd. Det kan man göra i trådar som handlar om detta. Här pratar vi om föräldrar som tycker det är hemskt att man någon enstaka gång har glömt, så att ens barn gudbevars fått titta på just den dagen. DET tycker jag är ett hån mot de utsatta barn som aldrig har faktiskt!!!

Tack!

hammarhajen

Äldre 25 Aug 19:00

#27

lövet2 skrev 2013-08-25 10:46:12 följande:

Som varande just den mamma, som låg inne på sjukhus i fjol, så kanske jag skulle förklara varför jag blandade mig i fruktdiskussionen.

Det var alltså inte en gång utan en hel vecka som dottern gick till skolan utan frukt. De första 2 dagarna frågade hon kompisar om de kunde dela, men sedan slutade hon fråga eftersom de inte ville dela med sig. Varje dag i en vecka satt hon ensam under fruktstunden och tittade på. Det här spred sig till rasterna, då kompisarna plötsligt inte ville vara med henne. Hon blev retad för att hon inte hade frukt och för att hennes klädsel inte var helt genomtänkt av barnvakten.
Tack vare ett sommarlov som kom och bröt av den onda cirkeln, så kunde dottern börja tvåan utan kompisproblem. Då inträffade det osannolika - att jag åkte in akut på sjukhus ännu en gång. Den här gången missades frukten till fruktstunderna, matsäck till en utflykt och någon läxbok. "Kompisarna" delade inte med sig, skolan hade ingen reservplan och dottern blev definitivt utanför. Hon blev retad för att hennes mamma var dum som inte skickade med frukt och fika, dottern blev arg och ledsen å mina vägnar och den onda cirkeln kom i gång igen. Helt i onödan kan jag då tycka förstås.

Nej, det här är inte mitt största problem utan kanske en bagatell, men för min dotter är det fortfarande ett stort problem. Jag skulle inte kalla det curling att bekymra sig när ens barn blir ensam och utanför i skolan.

Varför inte ge din dotter det enkla redskapet att själv berätta för barnvakten att hon ska ha frukt med sig? Om barnvakten inte kan tillgodose det enkla behovet är det BARNVAKTEN som är olämplig, inte skolan. Om det nu var så fruktansvärt hemskt att inte ha en frukt med sig måste man ju SJÄLV BERÄTTA så barnvakten vet och kan hjälpa.

Ingen blir för övrigt mobbad på grund av en glömd frukt. En glömd frukt kan vara det som mobbarna väljer att använda i sina attacker, men frukten i sig är egentligen oviktig. Ett barn som "vill" mobba hittar en anledning att retas, är det inte en glömd frukt så är det fel frukt, en gul tröja, gympaskor istället för sandaler, brunt hår eller flätor. Eller att man HAR frukt med sig. Barn som mobbar gör det för att de är osäkra inuti, rädda, själva blir misshandlade, inte får vägledning hemma eller tillräckligt med vuxenstöd i skolan osv. Mobbning i grupp är ett resultat av många komplexa psykologiska processer - grupptryck, osäkerhet, rädsla etc. INTE av att någon missar ett äpple ter dar i rad.

Det skrämmer mig något oerhört om vuxna föräldrar tror att barn mobbar andra på grund av ett par dagars glömd frukt. Du kan aldrig, aldrig, aldrig säkerställa att ditt barn inte blir utsatt genom att komma ihåg varenda liten gympapåse, för det funkar inte så. Att barnen inte ville dela med sig handlar knappast om snålhet, utan är snarare ett tecken på djupgående problem i barngruppen och högst troligen är det inte bara svårt att dela med sig utan också att komma överrens, bjuda in ensamma barn i lekar, lyssna på andra och så vidare.

Överdriver vi inte en smula nu?

INNEHÅLL