Jag är tjej och min man får tjata om barn, ovanligt ?

Jag med! Jag gillar inte ens barn, jag tycker att bäbisar bara är besvärliga och att barn 1-6 år faktiskt är riktigt äckliga (snor, skrik, kladd, lukt m.m.) Jag skulle helst leva barnlös. Vi har ett underbart liv med lyx och romantik, jag vill inte förlora det livet!

Men min blivande make vill gärna ha barn *suck*. Om jag vill leva med honom så får jag nog gå med på ett barn.  Jag antar att jag kommer gilla vårt eget barn.. Min blivande make kommer ta den största biten av jobbet gissar jag ;)

Ts och Jecw, får jag fråga hur gamla ni är?

Ja, jag är också sån. Min dåvarande man tjatade i flera år. Vi fick ett barn. Mannen lämnade mig sen så jag blev dessvärre dessutom ensmstående mamma. Nästa man tjatade också om barn (han hade redan tre) med mig och ställde slutligen ultimatum. Så han är förlovad med en annan kvinna nu.

Jag är 30 år :) Min blivande make är 29 år

När jag var yngre (mellan 18-33) ville jag ha barn och var helt inne på det.
Männen jag träffade ville inte utan de ville mest bara ha sex.

Nu är jag äldre (har passerat 40) och nu har min sexlust tagit fart av någon anledning.
Det är NU jag vill ha sex men männen jag träffar vill ha barn och är inte alls lika intresserad av sex som jag är just nu (de är i min ålder).

På resans gång har jag ändå fått till 3 barn och vill absolut inte ha flera och börja om nu som de vill.  
Jag kan förstå dem (de är ju barnlösa) men jag kan inte förstå att de måste vänta SÅ pass länge som tills 40?

Ok:) Jag var 29 när jag fick vårt första barn och nr två kom strax över två år senare. Innan dess var jag tillsammans med en kille som så här med facit i hand absolut inte var rätt för mig. Jag kände aldrig under de åren att jag ville ha barn. Nu efteråt inser jag att jag ville inte bilda familj med honom...

Jag tyckte oxå att barn var skrikiga och snoriga, helt enkelt bara väldigt jobbiga. Hur i hela fridens namn skulle jag vilja ha en sån

Sen träffade jag min nuvarande underbara man och allt föll på plats väldigt fort. Där var han ju... han ville jag ha som far till mina barn. Vi kände båda instinktivt att det var vi två...Och plötsligt var längtan väldigt stor efter att få barn och eftersom jag var 28 år så kände vi båda att det var dax att sluta med p-piller. För tänk om det tog jättelång tid att bli gravid. Det hade man ju hört många som kämpade med. Slutade i mars och hann få en mens och sen tog det sig.

Är så innerligt glad över mina ljuvliga ungar. Visst skrek de och snorade de oxå men om du visste vilken otrolig kärlek man kan känna till sina barn. Går inte att i ord beskriva. Skulle gå genom eld och vatten för dem.

Du älskar väl dina föräldrar? Plussa på den kärleken tusen ggr om. Jag lovar! Det bästa i livet.
Tänk att ha en nyväckt och gosig bebis i pyamas som sitter tryckt intill dig och bara avgudar dig. Eller som mina nu tonåringar, jag älskar när de kramar mig och säger att de älskar mig.. Bland sina kompisar
Det är lycka

Tänk efter innan det tiden springer iväg och åren går. Kanske du vill ha syskon så småningom och det kan ta tid att ta sig...Jag är så glad och lycklig över att vi lyckades få barn så lätt och innan jag blev så gammal. Förhoppningsvis kommer jag orka med barnbarn om jag får några

Nja det är inget fel på min kärlek till min blivande make ;) vi har det verkligen perfekt, helt utan gräl, ett fantastiskt sexliv och otroligt kul ihop. Jag tror att det är delvis därför jag inte vill ha barn.. Jag ser hur alla mina vänner som har barn grälar, är olyckliga, har inget sexliv, tristess eller ingen tid till varandra. Jag vill inte riskera att få ett liv som deras! Jag vill bara njuuuta av min man varje dag :) Ha våra weekendresor, gården och djuren och våra projekt och fortsätta ha det så här bra :) Mitt liv är precis vad jag alltid drömt om, jag vill inte ändra någonting alls.

Du tycker att dina barn är fantastiska och så ska del väl vara. men jag kan verkligen inte se något underbart i mina vänners barn eller familjeliv. Det tilltalar mig inte alls :(

Men jag vet att min man har en längtan och den får jag möta  

Jag skall inte påstå att jag tjatade om barn, men visst var jag den (mest) drivande i att vi blev föräldrar. Och att vi blev flerbarnsföräldrar.

Nej, du är inte ensam, ts. Min man tjatade också. Tills hans syskon fick barn... Då ville han inte längre Vi älskar varandra, vill leva med varandra - utan barn. Jag är 33 och min man är 37.

Båda vi älskar barn och det är lite roligt men samtidigt lite irriterande att höra tjat om när vi ska börja planera in en 4:a. Jag har verkligen ingen lust att tänka på ett till barn nu med 3 barn under 3 år. Vill bara få tillbax min kropp och kunna få lite mer frihet. Så här är det alltid min man som är på tjatet, har sagt nej inga barn nu på ett väldigt bra tag, fick ju barn för 2 månader sen :O hehe

Låter som ni har det härligt:) haha jag kan inte påstå att jag älskar andra ungar direkt och tom mina vänners ungar kan kännas grymt jobbiga och man kan bli såå irriterad på dem. Det blir man på sina egna oxå men ändå...
Man har en annan förståelse för andra barn trots allt sen man blev mamma själv. Och mina ungars kompisar är supermysiga och sover gärna över och jag får tom en kram av en del:)

Det går lixom inte beskriva men jaa det är ert liv och ni gör som ni vill såklart. Kan nästan lova att den dagen du sitter där med dina barn och läser den här tråden så småler du:)

Så var det i mitt första äktenskap. Jag lämnade till slut. Nu försöker jag skaffa barn med min nye man- allt känns rätt med honom

Japp, här har du en. En av anledningarna till att jag lämnade min exman var hans förbannade tjat.

Nu har jag träffat en helt underbar man, jättebra värderingar och han hade blivit en fantastisk pappa!
Men jag vill ändå inte. Inte han heller. Vi älskar våra liv, så varför ändra på det? Vi har allt vi behöver och vill ha.
Dessutom tycker vi inte att barn ska ha föräldrar som hellre reser upp pengarna, är borta i flera veckor, har osäkra inkomster, aldrig nånsin vill bo ihop etc etc etc. Vi hade INTE levt så om vi hade haft barn, för barn går före allt... därför vi inte vill ha dem...

Men vi hade blivit helt awesome föräldrar båda två.