Anonym (FAQ önskas) skrev 2013-08-28 12:05:00 följande:
Stort tack för din berättelse!
Vi har pratat om det här med val av donator och de är lite delat. Kvinnan får ju sin del automatiskt och behöver ju inte välja, men mannen har ju inget att göra mer än att bara vänta och vill kanske känna sig delaktig genom att få försöka välja efter sitt utseende osv, efter bästa möjliga mån. Antar att de är annat om man gör det själv än om man är ett par. Det är svårt de där. Man vill ju inte att det ska bli shopping av de och att man blir petig i sitt val men förstår om mannen vill titta och välja en del.
Vi har 70 mil till Malmö så resorna kommer att bli jobbiga, speciellt om de blir många. Vi har lite dåliga förbindelser för tåg osv så resorna kommer att bli med bil.
Att ljuga på jobbet funkar nog några gånger men efter ett tag lär man nästan då berätta för chefen om de ska bli hållbart.
Man hoppas ju att det inte så behövas så många gånger innan vi lyckas men de går ju inte att veta.
Hur gjorde du val av klinik, eller har du varit på flera olika? Vad ska man gå på liksom?
Tar man kontakt med kliniken först eller kan man ta proverna innan så är men helt klar att köra igång?
Om det drar ut på tiden med att bli gravid, måste man då ta om prover osv?
Vi har tittat lite på de donatorerna som finns att se, bara för att se hur de ser ut och hur de funkar och de som känns lite konstigt med hela grejen är att varje "personligt" brev känns lika. Ingen skriver något annat än den andra förutom lite omförmulerat. Och första beskrivningarna av personen känns också överdrivet positiva på alla. Känns lite "smörigt" och onödigt, som om man säljer en bil eller nåt.
Sen känns de lite obehagligt att man inte vet hur dom kollat genetiska sjukdomar mer än att fråga dom. Den som vill sälja nåt talar väl inte om de negativa om man vet att de då blir stop. Vad säger att de inte finns psykisk sjukdom eller andra sjukdomar i släkten egentligen. Visst, de kanske man inte kan utesluta om de vore "på riktigt" heller men man vill ju utesluta de i största möjliga mån i alla fall.
Eller så kanske vi bara tänker lite för mycket just nu :)
När det gäller kontakten med kliniken så spelar det ingen roll vad som ni gör först , kontakt eller prover.Proverna måste vara dem tillhanda för att ni ska få försöka. Åk inte ner för ngt samtal , det kostar bara pengar och går lika bra att göra på telefon. Försök hitta ngn positiv gynekolog där ni bor , om ni är ett hetro par så är det förmodligen lättare, som singel är det verkligen inte enkelt. Jag har aldrig behövt ta om proverna och då höll jag ändå på i åratal. För mig har det varit känsligt att berätta på jobb om mina barnförsök då långt ifrån alla är positiva till att singelkvinnor försöker bli mammor på egen hand. Mina arbetskamrater har varit bra oftast men långt ifrån förstående i processen.
Jag har varit på Vitanova och CFC. Skulle jag göra om det så hade jag valt CFC hela tiden då jag upplever dem ha större medicinsk kompetens och betydligt längre erfarenhet utifall man måste går över till andra behandlingsmetoder. Dock tror jag att flertalet kliniker är helt likvärdiga ,en del tycker bättre och sämre om andra det är mycket som spelar roll. En del är bättre på att göra reklam för sig. Gå på det som känns bra, låter totalt flummigt men det är det jag rekommenderar. Gillar ni det inte så är det inte svårt att byta över. Vitanova ligger på gångavstånd från centralstation, CFC kräver buss från centralstation men det finns bra hjälp att få när ni kommer till Köpenhamn.
Donatorn är en tombola , bara att inse att man inte har ngn egentlig kontroll på vem det är, men å andra sidan vem känner man egentligen.
Är själv singel med funderingar på att börja försöka själv. Men just livrädd för att få tag på en gynekolog i Sverige som kan hjälpa mig med det första som behöver göras.