Skapa gemensamhet?
Jag har separerat i slutet av förra året. Jag träffade en ny tjej ganska snabbt. Hon har inga barn. Mina barn är 8 och 10 år och bor varannan vecka hos mig/oss. Även om det gick ganska snabbt så accepterar min nya och barnen varandra. Allt funkar ganska okej. Nu efter 6 månader bor tjejen permanent tillsammans med mig. Det som saknas är gemenskap mellan alla. Jag förstår att inte min tjej är ny mamma och jag kräver inte det (de har redan en mamma) MEN vill ha någon form av gemenskap. När jag var sjuk (ordentligt) så hjälpte min sambo mig med barnen. Hon fixar allt om det behövs. Men ibland känns det som hon tolererar barnen snarare än riktigt gillar dem. Och även när det gäller barnen så ibland tolererar de mer än gillar. Detta gör att jag blir lite spänd och känner mig liten kluven. Umgänget blir lite stelt. Det känns som jag får portionera ut min uppmärksamhet. Det tar väl tid. Det hör till saken att mitt ex pratar skit om mig och min nya sambo. Det känns som om barnen hör en version om oss som inte stämmer vilket skapar en viss förvirring och blockeras. Jag själv kommenterar inget och frågar inte så mycket mer än typ vad gjorde ni förra helgen. Jag är faktiskt glad om hennes nya kille är bra mot barnen. Hur ska man skapa en familjesamhörighet med de begränsningar som finns?