• Anonym (Pappa)

    Skapa gemensamhet?

    Jag har separerat i slutet av förra året. Jag träffade en ny tjej ganska snabbt. Hon har inga barn. Mina barn är 8 och 10 år och bor varannan vecka hos mig/oss. Även om det gick ganska snabbt så accepterar min nya och barnen varandra. Allt funkar ganska okej. Nu efter 6 månader bor tjejen permanent tillsammans med mig. Det som saknas är gemenskap mellan alla. Jag förstår att inte min tjej är ny mamma och jag kräver inte det (de har redan en mamma) MEN vill ha någon form av gemenskap. När jag var sjuk (ordentligt) så hjälpte min sambo mig med barnen. Hon fixar allt om det behövs. Men ibland känns det som hon tolererar barnen snarare än riktigt gillar dem. Och även när det gäller barnen så ibland tolererar de mer än gillar. Detta gör att jag blir lite spänd och känner mig liten kluven. Umgänget blir lite stelt. Det känns som jag får portionera ut min uppmärksamhet. Det tar väl tid. Det hör till saken att mitt ex pratar skit om mig och min nya sambo. Det känns som om barnen hör en version om oss som inte stämmer vilket skapar en viss förvirring och blockeras. Jag själv kommenterar inget och frågar inte så mycket mer än typ vad gjorde ni förra helgen. Jag är faktiskt glad om hennes nya kille är bra mot barnen. Hur ska man skapa en familjesamhörighet med de begränsningar som finns?

  • Svar på tråden Skapa gemensamhet?
  • Nattsvart

    Hittar ni på saker tillsammans? Fråga din sambo vad hon tycker är kul, hennes intressen där hon kopplar av. Min man vill alltid åka till badhuset eller ett lekland när vi ska ha familjekul. Jag hatar sånt! Det resulterar i att jag är med ett tag, anstränger mig, sen är det han och bonus som badar och leker för att jag faller ur. När vi sen åker och shoppar har bonus och jag kul för det är ett intresse som hon och jag delar.

    Men det är svårt, våga ha en öppen dialog kring vad ni känner, även fast det inte alltid är så kul så lönar det sig!

  • Anonym (Pappa)

    Vi gör olika saker som alla gillar. Både mina barn och hon gillar badhuset;)

  • sextiotalist

    Slappna av, det kan flera år innan de är riktigt bekväma med varandra. Gör det inte så märkvärdigt, låt de få skapa relationerna i sin egen takt.

  • Fanny b

    Ett sätt är också att inte fokusera på att din sambo mer tolererar barnen än gillar dem i nuläget. För ni har olika typer av relationer till barnen, För dig blir det naturligt att gilla barnen, det är ju dina barn. Men för din sambo kan det vara svårt att gilla barn som inte är hennes egna. Hon måste hitta sin egen relation till dem. Det kan bli så att hon om några år gillar barnen, men det kan också bli så att hon aldrig kommer göra det.

  • Nattsvart

    Det är ju bra! Jag önskar att jag gillade att bada.. :) Det tar ju ett tag att få en bra relation, det är ju en stor omställning för dina barn.

  • Anonym (Tid och kärlek)

    Har du pratat med din sambo och med dina barn om det hela??

    Jag är själv bonus och har varit i familjen i 6 månader... vi blev snabbt ett par och flyttade ihop istortsett på en gång... Nu har vi barnen på heltid och min sambo och hans ex har varit skilda i flera år, samt att den andra föräldern inte bryr sig om min existens så när de väl träffar den föräldern så får de inte höra något illa om mig

    Men det som jag känner är viktigt är att min sambo kollar med mig, bjuder in mig till att vara delaktig i besluten som rör barnen, tex klädköp, fritidsaktiviteter, vilka regler som skall gälla i familjen, inköp av djur osv osv...

    Jag är idag mer som en riktig förälder än bio föräldern pga att de inte umgås med den föräldern. Vilket ju såklart gör situationen lite annorlunda. Men fortfarande är det viktigt för mig att få egentid med vart och ett av barnen då och då, att min sambo uppmuntrar mig att hämta barnen tidigt om jag slutar tidigt en dag, att jag uppmuntras att säga ifrån om jag ser att de inte sköter sig, och att jag får vara med och berömma barnen när de är duktiga

    Min sambo pratade också med sina barn mycket i början för att känna av vad de kände... Vad de gillade och inte med mig och med att jag var i deras liv...

    Så mitt tips till dig är just detta! Prata med dina barn, och prata med din sambo... Bjud in din sambo att ta del av dina barn så hon känner sig delaktig och som en del i er familj inte som något separat...         

  • Fanny b
    Anonym (Tid och kärlek) skrev 2013-08-26 12:57:23 följande:
    Har du pratat med din sambo och med dina barn om det hela??

    Jag är själv bonus och har varit i familjen i 6 månader... vi blev snabbt ett par och flyttade ihop istortsett på en gång... Nu har vi barnen på heltid och min sambo och hans ex har varit skilda i flera år, samt att den andra föräldern inte bryr sig om min existens så när de väl träffar den föräldern så får de inte höra något illa om mig

    Men det som jag känner är viktigt är att min sambo kollar med mig, bjuder in mig till att vara delaktig i besluten som rör barnen, tex klädköp, fritidsaktiviteter, vilka regler som skall gälla i familjen, inköp av djur osv osv...

    Jag är idag mer som en riktig förälder än bio föräldern pga att de inte umgås med den föräldern. Vilket ju såklart gör situationen lite annorlunda. Men fortfarande är det viktigt för mig att få egentid med vart och ett av barnen då och då, att min sambo uppmuntrar mig att hämta barnen tidigt om jag slutar tidigt en dag, att jag uppmuntras att säga ifrån om jag ser att de inte sköter sig, och att jag får vara med och berömma barnen när de är duktiga

    Min sambo pratade också med sina barn mycket i början för att känna av vad de kände... Vad de gillade och inte med mig och med att jag var i deras liv...

    Så mitt tips till dig är just detta! Prata med dina barn, och prata med din sambo... Bjud in din sambo att ta del av dina barn så hon känner sig delaktig och som en del i er familj inte som något separat...         
    Jag tror ditt koncept fungerar bra om bonusföräldern vill vara en extraförälder.  Nu vet ju jag inte hur ts ställer sig i denna fråga men det finns bonusföräldrar som inte vill vara extraföräldrar, de tolererar sina bonusbarn men vill inte vara delaktiga i deras uppfostran, passa dem, läsa läxor med dem, etc. I relationer med sådana förutsättningar tror jag det bästa är att bioföräldern tar allt ansvar för sina barn. Så om sambon slutar tidigare någon dag så får barnen ändå vara på dagis/fritids tills bioföräldern slutar arbetet och kan hämta dem.
  • Anonym (Tid och kärlek)
    Fanny b skrev 2013-08-26 13:39:56 följande:
    Jag tror ditt koncept fungerar bra om bonusföräldern vill vara en extraförälder.  Nu vet ju jag inte hur ts ställer sig i denna fråga men det finns bonusföräldrar som inte vill vara extraföräldrar, de tolererar sina bonusbarn men vill inte vara delaktiga i deras uppfostran, passa dem, läsa läxor med dem, etc. I relationer med sådana förutsättningar tror jag det bästa är att bioföräldern tar allt ansvar för sina barn. Så om sambon slutar tidigare någon dag så får barnen ändå vara på dagis/fritids tills bioföräldern slutar arbetet och kan hämta dem.
    Om man vill ha en gemenskap och vara en familj som TS efterlyste måste man just vara en familj... ganska så enkelt... Vill TS sambo leva som en främling i huset så kommer de ju aldrig bli en familj...

    Sen så självklart är det TS jobb att ta huvudansvaret!! Däremot att VÄLKOMNA sin sambo att vara delaktig är inte att tvinga sambon till att vara en extraförälder. Barnen har redan två föräldrar!

    Och rent personligen tycker jag det är hemskt med de bonus (helt ärligt tycker jag inte ens de kan kalla sig det) som säger att de bara tolererar barnen i huset och inte vill vara delaktiga i uppfostran! Man behöver inte ha något ansvar men iallafall vara intresserad av dem, hjälpa till med läxor, passa dem då och då osv tycker jag är det minsta man kan begära!! Annars är det dömt att misslyckas!! Barnet är en del av partnern och det måste repekteras.... Om man älskar partnern tar man till sig barnet... Om man bara "tolererar" barnet så älskar man inte partnern för den den är!! 
  • Ess
    Anonym (Tid och kärlek) skrev 2013-08-26 17:18:26 följande:
    Om man vill ha en gemenskap och vara en familj som TS efterlyste måste man just vara en familj... ganska så enkelt... Vill TS sambo leva som en främling i huset så kommer de ju aldrig bli en familj...

    Sen så självklart är det TS jobb att ta huvudansvaret!! Däremot att VÄLKOMNA sin sambo att vara delaktig är inte att tvinga sambon till att vara en extraförälder. Barnen har redan två föräldrar!

    Och rent personligen tycker jag det är hemskt med de bonus (helt ärligt tycker jag inte ens de kan kalla sig det) som säger att de bara tolererar barnen i huset och inte vill vara delaktiga i uppfostran! Man behöver inte ha något ansvar men iallafall vara intresserad av dem, hjälpa till med läxor, passa dem då och då osv tycker jag är det minsta man kan begära!! Annars är det dömt att misslyckas!! Barnet är en del av partnern och det måste repekteras.... Om man älskar partnern tar man till sig barnet... Om man bara "tolererar" barnet så älskar man inte partnern för den den är!! 
    Men den stora frågan är, vad vill hon?
    Vill hon bli "en familj", det är inte helt säkert. Hon har inga barn och kanske inte vill sätta sitt till sidan för att serva ts och hans barn i någon form utav mammaroll. Alla kvinnor oavsett om dom har barn eller inte, är inga bullmammor utav naturen.
    Jag har tre egna och är helt ointresserad av andras barn.

    I ditt sista stycke tycker jag att du har fel. Barn och partner är två separata personer, vilket inte automatiskt medför att älskar man den ena så älskar man den andra.
    Om man vänder på det, så ska ju barnet älska partnern pappan valt, för annars så kan dom ju inte älska sin pappa på riktigt.............................
    Det räcker alldeles utmärkt att barnet och den vuxne tolererar varann. 
Svar på tråden Skapa gemensamhet?