Någon mer som varit osäker innan ni skaffat barn?

Jag känner också igen mig i era funderingar.

Har ett barn, född 2008, som är världens raraste. Jag har varit stensäker på att jag inte vill ha fler barn, är nöjd med ett liksom.

Förra månaden var dock min mens 14 dgr sen och jag började fundera på om jag kunde vara gravid. Det var jag inte, men tankarna på ytterligare ett barn tog fart.

Sen dess har jag tänkt myyyycket på barn. Nu känner jag att det skulle vara fantastiskt med ett barn till, men har så många frågetecken kvar. Räcker tiden? Pengarna? Kärleken? Tänk om barn 2 inte blir friskt? Hur skulle jag må under graviditeten? Skulle vår femåring bli lycklig över ett syskon eller bara känna sig åsidosatt? Är jag för gammal? Osv osv...

Ja, ett barn är fantastiskt att ha. Det är lätt att ta sig nån stans, "bara" en vilja att ta hänsyn till, ett barn att lägga all energi o kärlek på, ger tid över för lite egna saker mm.

Jag är egentligen helt otroligt nöjd med livet som det är idag! Har en bra balans med man, barn, jobb och djur. Det är bara hjärnspöken som dykt upp den senaste tiden som viskar om en liten till!

En sak som gör att jag tvekar är att man inte vet hur det blir om man får syskon. Livet nu är så enkelt!

Jag var för övrigt inte säker på om jag ens ville ha barn innan jag fyllde 30, men efter noggrant övervägande beslöt vi oss för att prova. Jag har inte ångrat mig en sekund!

Det som fick mig att bestämma mig för att våga var 1) att jag kände att jag skulle bli en bra mamma, 2) att jag kände att min sambo skulle bli en bra pappa, 3) att jag var säker på att han var rätt för mig, 4) att vårt liv skulle funka även med ett barn.

Sen gjorde jag en lång lista med för- o nackdelar med barn samt en "årsplanering" av våra liv med/utan barn. Det var väl lite väl nördigt, men hjälpte mig!

När det gäller det där med frihet som ev försvinner när man får barn, så känner jag att det inte stämmer helt. Visst måste man anpassa sig ganska mycket, främst den första tiden, men man blir ju inte helt isolerad bara för att man fått barn. Man kan ta med barn på mycket, tex resor, sportevenemang, fika och shopping. Man får anpassa resandet, kanske inte vara på den mest högljudda matchen, välja ett barnvänligt fik och vara berädd på att avsluta shoppingen i förtid om tålamodet hos barnet tryter. Men det mesta kan man faktiskt göra!

Sen lever vi ett ganska stillsamt liv på landet och har därför kanske inte samma livspussel som de som bor i "stan". Vi har vår frihet hemma, varje dag liksom. Men vi har ju fått ändra på rutiner, vi också. Djuren sköter vi mest när dottern sover o vi pusslar ihop våra tider så att hon inte ska behöva vara ensam när vi är i stallet.

Jag hade aldrig hållit i en bebis innan dottern kom, men man lär sig fort! Vad är det som du är tveksam till, Majsan?

Joss: jag kan hålla med dig. I många trådar blir det en lätt hysterisk ton där alla är så fantastiskt lyyyyyckliga över sina plus. Jag blev såklart glad, men nästan mer pirrig o nervös!! För det är något stort, det där med att få barn!!

Grattis till plusset, Majsan!

Nu har ju vi min mamma precis i närheten, så vi har inte haft svårt att få barnvakt. Men, vi funderade ett tag på en au pair ändå. Det är mycket som ska fixas när man bor på gård och har en bäbis. Vi beslutade oss till slut för att inte ha nån au pair, men jag tror fortfarande att det är en bra idé.

Att ha en person boende i huset blir kanske ansträngande, men om man kan hitta nån i närheten är det nog toppen. Skönt om man kan bygga upp förtroende för en person så att det känns tryggt att lämna barnet hos denne.

Det är nu ett tag sen jag fick min dotter (5år), och oron jag kände innan finns inte kvar. Jag känner mig nu så lugn o tillfreds med livet med barn. För mig så har allt löst sig allt eftersom o jag stressar inte längre över samma saker som innan hon kom. Stressar såklart över saker nu också, men inte över om jag klarar av att vara en bra mamma eller inte. Livet har ändrats, men inte till det sämre!

OM ni är oroliga eller fundersamma och känner att ni behöver det, så ta chansen till samtalshjälp! Det är mycket värt att få en utomståendes syn på saker också.