Bra/dålig sömn - ett lotteri?

Håller med TS. Vårt första barn sov riktigt uselt första åren, och vårt andra barn har sovit riktigt bra. Första barnet var mer orolig överlag och hade väldigt svårt att komma till ro. Lilla kan mer somna var som helst, i knä, vagn, bredvid oss i sängen o.s.v. Bara att ge honom hans filt och napparna så somnar han om han är tillräckligt trött. Fungerade aldrig så med stora pojken. Så hade jag bara haft lilla hade jag säkert kunnat tycka att det är väldigt lätt med barn och deras sömn. Men nu har jag provat att ha en av varje och jag tror mig veta att det faktiskt är ren tur eller otur vad för sorts barn man får vad det gäller sömnen. Man får prova sig fram hur barnet sover bäst men en del barn har svårt att sova bra hur man än bär sig åt.

Kan tillägga att min äldsta började sova hela nätter utan att väcka oss ungefär då han fyllde 4 år.... så det ordnar sig så småningom för alla. Men 4 år är en lång tid utan ordentlig nattsömn så jag vet hur det känns att känna sig både frustrerad och rejält under isen. Vi hade turen att ha en farmor till sonen som vi kunde lämna honom till någon natt då och då så vi kunde få sova. Hon har nog räddat vårt äktenskap....