Vaggande av bebis, tror ni det försvinner?

Det kommer med all säkerhet att förändras när hon blir äldre. När vår dotter var kring ett år var det inte hållbart att bära omkring på henne längre. En av oss ligger bredvid henne i sängen tills hon somnar (vilket tar mellan 10 min till 1 timma beroende på dagsform). Hon brukar härja runt och vilja leka, sjunga mm, men känner själv efter ett tag att hon är ganska trött, och då går det att ligga stilla på kudden och tex hålla någon i handen. Jag har testat annat, som att stryka henne över ryggen, magen eller kinden, men då tar hon bort min hand :)

Varför ser du det som ett "problem" att hon inte vill somna själv? Det är ytterst få bebisar som vill somna själva.
Det är ju jätemysigt att få somna ingosad i någon annan. De flesta föräldrar somnar ju ingosade i sin partner...

Däremot ska ni ju inte behöva kånka och bära hela tiden. Det verkar tungt. Kan ni inte prova att bara ligga tätt intill henne i en säng när hon ska somna, så att hon får närheten, men ni slipper kånkandet.

Min dotter ammades till sömns i nästan ett år, sen slutade hon självmant med det. Sen vaggade vi henne i famnen tills hon har 16 månader ungefär. Då ville hon plötsligt somna i sin säng med en av oss liggande intill. Vi hade försökt det då och då sedan hon slutade med amningen, men det gick inte förrän hon själv var redo. Nu har vi sövt så i snart ett år, och nu går det bra att man sitter hos henne istället för att ligga tätt intill. Ibland säger hon att vi ska gå men ropar tillbaks oss efter några minuter.

Så det kan helt klart försvinna utan att man gör något alls. Förstår att det är tungt att bära dock. Har du försökt sitta i soffan med henne och låta henne somna i famnen där? Eller sitta i en gungstol och gunga tillsammans?

"problemet" är det att det inte fungerar om hon ligger bredvid oss. Så att vi får bära runt på henne är det jobbiga. 
Hon blir arg och ledsen så fort vi stannar när vi kånkar runt på henne. Har provat att hon ligger bredvid någon av oss i sängen och vi buffar, smeker, sjunger, låter henne vara.. Ja vad man nu kan komma på. Provat att vänta lite med att försöka få henne somna ifall hon inte är tillräckligt trött än, men det blir bara värre ju tröttare hon blir,, här även provat åt andra hållet, att lägga henne tidigare, men det fungerar inte heller.

Men det låter ju bra Ellie, att det försvinner tids nog... 

Klart att det förändras när hon blir äldre, alla människor växer, utvecklas och mognar allt eftersom tiden går. Det är ett biologiskt faktum, det är vad hela uppväxten handlar om Nu är hon ju dessutom mitt i separationsfasen och behoven av hjälp vid insomning och mycket närhet brukar vara större än någonsin förut! De allra flesta brukar uppleva att det är jobbigt i separationsfasen, men snart är den förbi och det kommer bli lättare. Du kommer själv märka hur mycket mognare hon blivit när hon närmar sig året.

Om du känner att det blir jobbigt att gå runt och bära och vagga så kan du testa att istället lägga dig intill henne och gunga henne lite lätt på plats, på så sätt får hon ändå rörelsen men du slipper belasta din kropp i onödan.

Åh, så skönt att läsa det, tack! :) Jag vill tro att det är så det kommer bli för oss med. Då vi de första fyra månaderna fick sova halvliggandes i soffan med vår tjej på bröstet för att hon skulle sova. Då tänkte jag att vi skulle få hålla på med det i en evighet, men sedan en dag så slutade hon självmant med det. Så dom små känner väl kanske själva när det är dags.

Skönt att det fungerar bra för er nu!

Vara stilla fungerar inte så bra ännu, så soffan är inget alternativ... Men det kanske kommer snart, lite hopp har tänts hos mig! Vi har tyvärr ingen gungstol, men en pilatesboll på vinden. Så jag funderar på att ta ner den och studsa på, så man i alla fall kan få sitta. =)    

Ja, du har så rätt. Jag hoppas att separationsfasen går över i ett kick! ;) Man brukar ju tala om utvecklingssprången som kommer och att de då kan vara tuffa perioder, men att det däremellan är som en lugnare period. För min del känns det som att hela hennes 9 månader har varit en stor utvecklingsfas! =) Men någon enstaka bättre dag... Hehe..
Men det är ju tur att bebisar är olika!

Ja, har testat att ligga bredvid. Men hon var väl inte redo för det då.. Jag får prova det snart igen.

Sedan snurrar hon ju runt så när hon sover. Så jag vågar knappt ha henne i vår säng utan att vi är där. Oavsett hur mycket kuddar och filar jag bullar upp med... Vill ju inte hon ska fara i golvet.. Har ni nåt tips för det? =P Lägga madrass på golvet kanske?     

Ja, så gjorde vi. Suverän lösning. I alla fall för oss.

Vi har en POÄNG från IKEA. Inte riktigt gungstol, men den sviktar lite. Den brukar fungera bra om hon får gunga i någons famn. Pilatesboll har jag hört andra som använder också. Prova! Hon kanske kan tänka sig att sitta i sele eller sjal så det blir lite lättare att hålla i också?

Sen går ju allt i perioder även när de somnar utan vaggning. Under sommaren har vi haft ett helvete med nattningar rent ut sagt, det har kunnat ta hur lång tid som helst trots att hon uppenbarligen varit trött. Men nu har det blivit bättre igen, i alla fall för stunden. Det är bara att inse att inget är konstant när det gäller småbarn Det som är enda lösningen den här veckan kan vara helt omöjligt nästa.

Lycka till och hoppas ni hittar ett sätt som skonar ryggen lite mer! 

Efter att separationsfasen är över kommer hon förmodligen vara mer mogen att ligga ner med dig intill, även om hon fortfarande kan behöva rörelsen så är det ju en stor skillnad att vagga liggandes än att behöva gå runt!

Vi ställde vid något tillfälle för stolar och sånt längs ena sängkanten när de var i den åldern att de riskerade att kravla iväg och ramla ner. Sedan hade vi ett tjockare täcke på golvet vid fotänden (om de nu skulle få för sig att krypa/rulla sig ner åt det hållet).