Vaggande av bebis, tror ni det försvinner?

"problemet" är det att det inte fungerar om hon ligger bredvid oss. Så att vi får bära runt på henne är det jobbiga. 
Hon blir arg och ledsen så fort vi stannar när vi kånkar runt på henne. Har provat att hon ligger bredvid någon av oss i sängen och vi buffar, smeker, sjunger, låter henne vara.. Ja vad man nu kan komma på. Provat att vänta lite med att försöka få henne somna ifall hon inte är tillräckligt trött än, men det blir bara värre ju tröttare hon blir,, här även provat åt andra hållet, att lägga henne tidigare, men det fungerar inte heller.

Men det låter ju bra Ellie, att det försvinner tids nog... 

Åh, så skönt att läsa det, tack! :) Jag vill tro att det är så det kommer bli för oss med. Då vi de första fyra månaderna fick sova halvliggandes i soffan med vår tjej på bröstet för att hon skulle sova. Då tänkte jag att vi skulle få hålla på med det i en evighet, men sedan en dag så slutade hon självmant med det. Så dom små känner väl kanske själva när det är dags.

Skönt att det fungerar bra för er nu!

Vara stilla fungerar inte så bra ännu, så soffan är inget alternativ... Men det kanske kommer snart, lite hopp har tänts hos mig! Vi har tyvärr ingen gungstol, men en pilatesboll på vinden. Så jag funderar på att ta ner den och studsa på, så man i alla fall kan få sitta. =)    

Ja, du har så rätt. Jag hoppas att separationsfasen går över i ett kick! ;) Man brukar ju tala om utvecklingssprången som kommer och att de då kan vara tuffa perioder, men att det däremellan är som en lugnare period. För min del känns det som att hela hennes 9 månader har varit en stor utvecklingsfas! =) Men någon enstaka bättre dag... Hehe..
Men det är ju tur att bebisar är olika!

Ja, har testat att ligga bredvid. Men hon var väl inte redo för det då.. Jag får prova det snart igen.

Sedan snurrar hon ju runt så när hon sover. Så jag vågar knappt ha henne i vår säng utan att vi är där. Oavsett hur mycket kuddar och filar jag bullar upp med... Vill ju inte hon ska fara i golvet.. Har ni nåt tips för det? =P Lägga madrass på golvet kanske?     

Natulcien: Då får det nog bli madrass på golvet =) Synd vi bor ganska litet bara...

Stickkontakt: Precis, det är olika mest hela tiden vad som fungerar för de små tycker jag. Det är väl det som är en del i utmaningen att vara förälder kan jag tro! :)

Skogsvitter: Ja, det vore skönt att kunna ligga bredvid henna bara, men det kommer väl med tiden..

Ellie: Det var smart, jag får klura på om vi kan lösa det så, eller om det får bli madrass på golvet i alla fall.

Tack så mycket för era tankar och råd! Det känns bättre nu! Det gäller bara att inte tänka på de där som har barn som somnar i princip överall och hur enkelt som helstt, ni vet i matstolen, på en filt i trädgården och ja, sånt där... =P         

Ja, det är nog så att man lägger mer märke till ett barn som är "tyst och lättsövt" =)

Känner igen det där med att vara lite avundsjuk... Min sambos syster fick barn ett par månader efter oss. Och han verkar vara ett sådant barn som inte gör mycket väsen av sig, somnar precis som du skrev i babygymet och lite varstans. Äter sällan och sover mycket. Vår lilla tjej är precis tvärtemot. =)

Men det är bara att påminna sig om att det ju är för barnet som man är mammaledig och verkligen passa på att ta tillvara på den tiden. Det lilla knytet går ju och kommer nog alltid gå i första hand.

Det jobbigaste för mig är nog det som du skrev att när man tror sig veta allt eller åtminstone lite om sitt barn, så ändrar han/hon beteendet. =) Jag är lite långsam med förändringar tror jag =P en sak somman får träna bort som förälder!     

Okej, jag hoppas och tror att vi kan komma dit snart med :)

Jag håller inte riktigt med. Visst det är vårt första barn, då har man kanske mer ork att hålla på så. Men jag tänker inte ligga bredvid henne när hon är hopplöst ledsen. Även om hon då får närheten när jag ligger nära, så tror inte jag att det hjälper henne så mycket.
Men som sagt, vårt första barn är det, så erfarenheten är ju inte stor. Men magkänslan och intuitionen säger att det är bättre att då vänta in vår tös tills hon är redo.. Sedan vet man ju aldrig om vi får ångra det beslutet en dag, men det tar vi då i så fall..
På frågan oom vi orkar, så går det bra än så länge.. När hon kommer uppåt tio kilo blir det väl tyngre.. 

Det klart att det hade varit skönt att slippa. Men eftersom jag inte är villig att ligga bredvid en hysteriskt trött och ledsen bebis, så får jag väl snällt fortsätta gå runt med henne och tro att det försvinner tids nog.

Då gjorde ni väl ett smart drag att alltid söva bebis utan rörelse. Vår lilla har velat ha rörelse sedan start (hade kanske gått o "bryta" det beteendet smidigare såpass tidigt). Men här har det inte räckt med vanlig barnvagnskörning, utan det ska ha varit med riktigt gung. Detta är dock bättre nu. 

JkpgDeluxe: Vi får tro det :) Tills nästa fas kommer =P

keron: härligt att det fungerar för er nu med sömnen. Och att de vaknar någon gång per natt tycker jag är helt okej =) Nu blir jag mer övertygad om att vår dotter kommer kunna somna utan vaggning tids nog med.
Det krävs i alla fall mindre tid/gång utav vaggning nu för att få henne somna, alltid något positivt! =)