jag skrämde livet ur mina föräldrar en natt då jag ca 12 år gammal ställde mig upp, "tittade" ut genom fönstret, och kallade på mina föräldrar. De kom rusande (det var mitt i natten) och jag pekade ut och skrek "titta!! titta!!". Såklart fanns det inget där och jag blev arg på dem för att de inte såg. Vad det var jag såg minns jag inte.
Jag var på läger en gång, i samma ålder, och precis innan jag somnade såg jag ett par svarta märken i taket (jag sov överst) och när min kompis kom in ett tag senare sitter jag upp i sängen och försöker riva ner märkena och det sa jag till henne. Hon blev livrädd för mig stackarn!
Fast det värsta var min klasskompis med om. Vi var på klassresa på Bornholm. Alla tjejerna sov på nedervåningen och killarna på övervåningen. Jag vaknar av att jag ser blåljus utanför huset, mitt i natten och några tunga knackningar på dörren. De andra tjejerna vaknar också, och en av föräldrarna som kommer ner pratar högt och oroligt. Tydligen hade en av killarna trillat ner från sin säng, en annan hade frågat honom om han var okej och han svarade ja. Han tog sig ner för trappan, öppnade ytterdörren och någonstans trillar han och bryter armen. Sen vandrar han vidare in i byn, med bruten arm. Hela tiden sovandes. Pizzeriaägaren (där vi åt all vår mat) var ute och rastade hunden efter jobbet, och känner igen honom och ringer ambulans. Sen kommer ambulansen till oss, och där slutar hans äventyr. Vi var bara glada att någon kände igen honom!
