Mamman hindrar pappan att träffa barnet
Måste skriva för lite feedback känner jag.
Min sambo har ett barn på 5 eller 6 år, jag har aldrig fått träffa barnet, för mamman har motsatt sig det, tre år har vi vart sambo.
Tidigare (innan hon fick reda på att jag fanns med i bilden) fick pappan vara barnvakt åt sitt barn, i mammans hem, aldrig någonsin ha barnet i sitt hem.
Han fick inte fota sitt barn, eller ta ut barnet på promenad, eller prata om barnet som sitt, och barnet kallade honom vid namn och han fick inte berätta för barnet att han var dess pappa.
När mamman fick veta att han träffat mig för 4 år sedan, (det var slut mellan dem för länge sedan) Så fick han inte heller sitta barnvakt, hon bytte telefonnummer och sen dess har ingen hört ifrån henne.
Hon var snabb att söka underhåll från fk, men att han ska få ha en relation med sitt barn går inte för sig.
Han försökte träffa barnet några gånger, lämna julklappar och så, men blev alltid avvisad i dörren.
Så han kontaktade famrätten, som skickade ett brev till mamman om att han ville ha samtal, men hon dök aldrig upp.
Nu har han gett upp känns det som, jag försöker få honom motiverad att kontakta ombud, och stämma henne, för det hon gör mot sitt barn är inte normalt. Barnet far illa av att inte få ha en relation med sin pappa, som förövrigt har ett äldre barn, och ett med mig, samt min dotter som ser honom som kung på jorden, så han är inte olämplig på något vis. Men han säger att mamman är knäpp, det spelar ingen roll om han får en dom, hon kommer ändå göra allt för att han inte ska få träffa barnet. Och det är barnet som kommer i kläm. Samt att han tycker det har gått för lång tid nu.
För inte så länge sedan kom ett sms från mammans syster som var lite märkligt, det var en midsommarhälsning, första kontakten på flera år, när han svarade detsamma tillbaka, så kom det att hon alltid gillat honom, men att hon knappt vågar nämna hans namn för sin syster.
Så min fundering är, borde jag försöka motivera honom mer? Borde jag kontakta mamman själv i hennes hem, eller skriva ett brev? Eller har det verkligen gått får lång tid? Barnet kommer ju bli äldre, var har mamman sagt till barnet, kommer det någonsin att söka kontakt med sin pappa, kommer det bara vara bittert över att han la sig istället för att kämpa för sitt barn?