Insatt skrev 2013-09-03 08:16:58 följande:
Ja man kan stilla undra om de själva har problem. "Vi har inte ansökt om resursskola!" nej, och detta visar tydligt varför ett sådant beslut inte ska ligga endast på föräldrarna, för de förstår inte alltid sitt barns bästa1 Resursskola räddade min lillebrors skolgång! Idag är han snart färdig med en civilekonomutbildning från ett av Sveriges bästa universitet.
Roligt att höra en sk "solskenshistoria", här i kommunen finns en superbra resurskola där man jobbar med både föräldrarna och barnen i en ganska intensiv behandling med målet att de skall klara vanlig skola inom 2 år (sedan gör ju inte alla det ändå)
Jag tänkte också att om föräldrarna har någon funktionsedsättning att de inte förstått infon, har svårt att se det från skolans håll, inte fixar att ta tag i saker och behöver stöd i det osv. Då räcker det ju inte att "säga till" utan någon som kan problematiken behöver förklara och stöd behöver sättas in. Lite som föräldrarna till brukarna på psyk där jag jobbade som ofta hade problem själva, det fungerade liksom inte att bara säga "si och så är det" utan det krävdes mycket av mig som personal att förstå och kunna tillgodose sig det man sa och rätt ofta fick både psykiater, sjuksköterska och enhetschef sitta med på mötena och det behövdes mycket stöd från mig oftast att få papper skickade, saker inhandlade osv osv eftersom de ofta var utbrännda och hade egna diagnoser. Har själv barn med funktionshinder och jag tycker det kräver ganska mycket även för mig utan psykisk ohälsa/funktionsedsättning att hålla koll på alla möten, tider, bokningar osv osv och då har sonen inte så mycket hjälp. För en förälder med diagnos kan jag tänka mig att det blir ohållbart.