Lever dubbelliv

Jag känner inte ett behov av att berätta för alla men jag känner absolut ett behov av att undanhålla sanningen. Jag vill inte ha prat på byn om mig och familjen. Och det blir ju vansinnigt jobbigt när alla pratar i fikarummet om tex missbrukare och livet i stort och jag kan inte yttra mig om vad jag varit med om och tycker osv. Det känns som att spela teater. Jag känner inte alls att jag måste vara som dem, jag vill vara mig själv och öppen med det men jag tror inte det kommer gillas av de på jobbet och jag vet hur det pratas i byn.

Jag arbetar som förskollärare i en väldigt liten stad där alla känner varandra. Det är ganska viktigt vad folk tycker om mig för att få arbete. Och jag är verkligen inte en människa som gillar att hålla mig för mig själv. Jag syns och hörs och vill prata med arbetskamrater om allt. Men jag kan alltså inte köra mitt race för då tror jag att jag att folket inte vill ha mig som fröken till sina barn.

Frappa, jag tycker du helt missar min poäng eller så har jag väldigt svårt att uttrycka vad jag känner. Och jag sa inte 40 män punkt slut, jag slutade räkna vid 45 män. Jag är sexmissbrukare och skäms för det. Jag har krökat mycket och jag skäms för det. Jag har varit med om mycket mer än de jag arbetar med, jag har en helt annorlunda livserfarenhet och andra referensramar. Jag vill inte tvätta min byk offentligt och jag vill inte heller sitta tyst och dölja vem jag är. Det är en svår balansgång. Jag har en inre konflikt som handlar om vem jag vill vara och vem jag innerst inne är. Och nej jag har inte fast anställning, jag har ett vikariat. Det är möjligt att jag målar fan på väggen och inbillar mig problem som inte finns eller kommer finnas men jag bor alltså i en liten stad i norrbotten. Tror du invånarna här skulle vara förstående och toleranta?

Du läste nog bara inte ordentligt i trådstarten, jag skrev över 40. Hur som helst så mår jag dåligt just nu och tänker söka hjälp. Har varit utan röka nu i två dagar och det kryper i kroppen. Jag är irriterad och vill vara ifred, har svårt att tänka och är ljudkänslig. Det är jobbigt just nu men blir nog bättre.

Jag röker varje dag, på kvällarna bara. Absolut inte när jag arbetar. Har ingen diagnos och röker för att orka med livet. Har mailat NA och kommer antagligen gå på ett möte i veckan.

Jo jag ser det som att du ställer otrevliga frågor. Jag har missbrukat mat sen barndomen, sen blev det sex och shopping. Och cannabis. Problemet med att röka är väl först och främst pengar och att det är olagligt. Ett annat stort problem är tillgången, jakten är jobbig. Sist är det att när jag inte röker tycker jag allt är tråkigt och meningslöst, barnen är jobbiga och suget efter mat sex shopping kommer. Det har alltså gått från något som jag gjorde ibland och kunde vara utan till något som har blivit ett behov och "tvång". Jag behöver verkligen inte få din åsikt om missbruk existerar eller inte. Vem fan är du att tala om vem jag är! Jag vet att jag är missbrukare, jag har en missbrukarpersonlighet. Jag är samtidigt fullt medveten om att jag inte mår så bra psykiskt och det har jag sökt hjälp för i min nya kommun. Fick även hjälp i min gamla kommun med kbt och medicin. Vad tror du jag vill med tråden Frappe? Jag tror du bara är ute efter att propagera för legalisering av cannabis. Jag är oxå för en legalisering tro inget annat. Men jag vill fungera utan droger.

Frappa, du verkar vara en överlägsen och mästrande typ. Jättejobbig. The sea, jag kan inte prata med dem på jobbet och känner inte att jag vill det heller. Jag har pratat med vårdcentralen och väntar på kallelse till psykolog och jag har mailat med NA och kanske går på ett möte på fredag. Har inga vänner i byn och det är ju bra på så sätt att jag inte har en langare här och ingen som lockar. Men samtidigt ensamt. När jag lär känna någon närmare kanske jag kan öppna mig och vara ärlig. Jag skulle vilja för jag är trött på att ljuga.

Jag gick aldrig på mötet. Men jag har inte rökt på en vecka och helvete vad sugen jag är nu! Det är riktigt jobbigt nu.