Min sambo är impotent

Jag är 60 år och har inte hjärtproblem verkar det som men har ibland svårt att hålla ståndet. Jag har penetrerande sex och det funkar bra 9 ggr av 10. Ibland slaknar den men det är för det kan vara nåt som skaver eller att jag blir nervös över att den ska slakna - och då slaknar den. Om kvinnan tar det lugnt och vänder på sig och jag får samla mig lite och vi smeker varandra utan KRAV så blir den hård igen och då fortsätter vi samlaget. Mycket handlar om den mentala biten. Kåtheten och lusten måste börja i skallen och har jag bekymmer på jobbet/med barnen så har jag inte lusten och då blir ståndet därefter. Däremot, gör hon nåt oväntat och ex. tar den i munnen då blir jag hård direkt. Kan räcka med att hon börjar pilla på kuken...då kan jag fokusera om.
De blå pillren har jag men mest för backup. Sällan jag använder nån sån. 

Det jag kan läsa i tråden är att kvinnor vill prata om mannens impotens/svårigheter och det är bra för mig att höra. För min del har jag pratat om det - om hur jag fungerar. Hon accepterar och anpassar sig. Jag kan tänka mig att alla män vill inte prata om det. Det kanske leder till att de måste banta, motionera, sluta dricka. 

Jag är 60 år och har inte hjärtproblem verkar det som men har ibland svårt att hålla ståndet. Jag har penetrerande sex och det funkar bra 9 ggr av 10. Ibland slaknar den men det är för det kan vara nåt som skaver eller att jag blir nervös över att den ska slakna - och då slaknar den. Om kvinnan tar det lugnt och vänder på sig och jag får samla mig lite och vi smeker varandra utan KRAV så blir den hård igen och då fortsätter vi samlaget. Mycket handlar om den mentala biten. Kåtheten och lusten måste börja i skallen och har jag bekymmer på jobbet/med barnen så har jag inte lusten och då blir ståndet därefter. Däremot, gör hon nåt oväntat och ex. tar den i munnen då blir jag hård direkt. Kan räcka med att hon börjar pilla på kuken...då kan jag fokusera om.
De blå pillren har jag men mest för backup. Sällan jag använder nån sån. 

Det jag kan läsa i tråden är att kvinnor vill prata om mannens impotens/svårigheter och det är bra för mig att höra. För min del har jag pratat om det - om hur jag fungerar. Hon accepterar och anpassar sig. Jag kan tänka mig att alla män vill inte prata om det. Det kanske leder till att de måste banta, motionera, sluta dricka. 

För 2 år sedan så träffade jag en man 45+ som var nyskild. När vi väl kommit så långt att det drog ihop sig till att ha ordentligt sex så anade jag ett visst motstånd och kanske inte den entusiasm man normalt är van vid. Det kröp fram tills slut att han var impotent, han hade inte fått stånd på över två år. Vi kom fram till att vi bara kunde mysa lite samt känna hud och närhet. Vi låg och mös tillsammans och pratade lugnt och stilla om olika erfarenheter fram och tillbaka, när jag frågade om han hade några sexfantasier eller liknande tankar alls så började han berätta. Sakta men säkert så kände jag något vakna i honom och han blev kanske inte hård men det började i alla fall att svälla. Nu efter 2 år och många nära mys och snack så har vi ett fullt fungerade tillfredställande sexliv. Nu fattar jag ju att det här kanske inte är läget för alla men han hade varit så kuvad sexuellt av sin förra fru att han till slut blev impotent. Kanske kuvad inte är rätt ord men hon var väldigt stängd sexuellt det var typ en gång i månaden dem hade samlag och allt skulle vara på hennes sätt och hon var inte öppen för att prata om sex utan då böt man samtalsämne direkt. Man kunde inte busa eller skoja om sex då var man larvig. Till slut så kände han sig inte ens manlig och allt gick i baklås. 
Men jag håller i övrigt med om allt andra skriver här, ta era män till läkaren först och främst.

En fråga till kvinnorna som dissar män som inte får upp den. Skulle oralsex och en "strap on" hjälpa eller är det bara tack och hej om mannen inte får upp den, men har sökt hjälp förstås?

En fråga till kvinnorna som dissar män som inte får upp den. Skulle oralsex och en "strap on" hjälpa eller är det bara tack och hej om mannen inte får upp den, men har sökt hjälp förstås?

För 2 år sedan så träffade jag en man 45+ som var nyskild. När vi väl kommit så långt att det drog ihop sig till att ha ordentligt sex så anade jag ett visst motstånd och kanske inte den entusiasm man normalt är van vid. Det kröp fram tills slut att han var impotent, han hade inte fått stånd på över två år. Vi kom fram till att vi bara kunde mysa lite samt känna hud och närhet. Vi låg och mös tillsammans och pratade lugnt och stilla om olika erfarenheter fram och tillbaka, när jag frågade om han hade några sexfantasier eller liknande tankar alls så började han berätta. Sakta men säkert så kände jag något vakna i honom och han blev kanske inte hård men det började i alla fall att svälla. Nu efter 2 år och många nära mys och snack så har vi ett fullt fungerade tillfredställande sexliv. Nu fattar jag ju att det här kanske inte är läget för alla men han hade varit så kuvad sexuellt av sin förra fru att han till slut blev impotent. Kanske kuvad inte är rätt ord men hon var väldigt stängd sexuellt det var typ en gång i månaden dem hade samlag och allt skulle vara på hennes sätt och hon var inte öppen för att prata om sex utan då böt man samtalsämne direkt. Man kunde inte busa eller skoja om sex då var man larvig. Till slut så kände han sig inte ens manlig och allt gick i baklås. 
Men jag håller i övrigt med om allt andra skriver här, ta era män till läkaren först och främst.