jag och min sambo har börjat planera för barn tillsammans. Han har sedan innan två stycken som är på väg in i tonåren och jag har en knatte som snart börjar skolan.
Ni som har varit i samma situation, när/var/hur har ni berättat att det skall komma syskon?
(Jag menar alltså inte att berätta att vi ska försöka utan när det väl är ett faktum, om det nu bli så)
Varför inteberätta att ni önskar ytterligare ett barn
Så dem hinner reagera/smälta osv nyheten innan den är ett faktum?
Njae det har vi inte tänkt på....
Är väl lite orolig över att ngt skall gå fel osv..
Har två bonusbarn och vi berättade inte att de skulle få ett nytt syskon förrän efter 12 v och KUB testet var avklarat. Kändes dumt att säga något innan om något skulle gå snett. Sen ville vi inte att någon annan skulle veta heller innan vecka 12 och hade vi berättat för barnen så hade de garanterat inte lyckats vara tysta.
Sen när vi berättade så gjorde vi inte på nått speciellt sätt utan berättade bara att de skulle få ett syskon till och så fick de varsitt UL-kort, men då visste vi redan att de skulle bli glada.
Om man däremot vet att de inte vill ha några nya syskon blir det ju lite svårare, hur ställer sig era tidigare barn till nytt syskon?
Har två bonusbarn och vi berättade inte att de skulle få ett nytt syskon förrän efter 12 v och KUB testet var avklarat. Kändes dumt att säga något innan om något skulle gå snett. Sen ville vi inte att någon annan skulle veta heller innan vecka 12 och hade vi berättat för barnen så hade de garanterat inte lyckats vara tysta.
Sen när vi berättade så gjorde vi inte på nått speciellt sätt utan berättade bara att de skulle få ett syskon till och så fick de varsitt UL-kort, men då visste vi redan att de skulle bli glada.
Om man däremot vet att de inte vill ha några nya syskon blir det ju lite svårare, hur ställer sig era tidigare barn till nytt syskon?
Det kan jag göra . Ska ni börja försöka snart?
Mina bonusar är så pass stora, övre tonåren, så det var aldrig något problem med svartsjuka. Misstänker att det blir betydligt jobbigare denna gång då minstingen som är 2,5 år blir hysterisk om man tar upp nån annan unge i knät. Häromdagen blev hon jätteledsen och började gråta och säga -MIN MAMMA bara för att jag råkade ha hennes docka i knät....
Har inga direkta tips om hur man hanterar svarsjuka om det nu skulle uppstå. Usch, det där hade jag ju inte ens börjat tänka på. Men det kommer ju att bli mycket jobbigare denna gång med dels en som inte vill ha syskon och en som vägrar dela med sig av mamma/pappa.....
. Ska ni börja försöka snart?
Okej, men då kan det ju hända när som helst
Precis, oavsett hur man är syskon kan ju svarsjuka uppstå. Så du hade nog fått mer svar i förälder forumet.
Många av våra barn har önskat sig syskon. Så vi har tagit upp i olika situationer och lekt med tanken att ja tänk om vi hade en bebis nu, då skulle den skrika en del, och så skulle vi hjälpa till att mata och den skulle bo där och jag skulle byta osv. osv. så har alla bara spunnit på och varit delaktiga i hur det skulle kunna vara. På det sättet har vi förberett dem ett tag på att det i framtiden skulle kunna bli så. Vi har även pratat om avundsjuka, hur mycket tid det tar och så också, sen vet man ju aldrig hur det blir men bra att de fått berätta om olika känslor som kan uppstå och att det är helt ok. En dag så berättade vi för barnen att vi bestämt att vi gärna skulle vilja ha en bebis och då började en del prata om när bebisen kommer då ska vi göra si och så och den ska heta det här och det skrattades massor, framför allt åt att det gick upp för någon att vi nu behövde göra det där äckliga för att få ett barn. Och vi förklarade också då att ibland så blir det inga barn, att det är mirakel att det kommer små människor precis som med er så vi får önska oss helt enkelt 
Vi är väldigt nöjda med hur positivt det vävts in i våra liv och för våra kullar barn skulle det vara ett jättefint sätt att väva samman vår familj ytterligare.
Vi hoppas verkligen det händer snart, det vore jättehäftigt att få dela den upplevelsen en gång till