Hjälp! Vad pratar ni om i era relationer?

Om jag var du hade jag pratat med honom om det. Sån är jag, kan inte släppa nåt som känns fel. Om min sambo är ovanligt tyst frågar jag honom om det hänt ngt som han funderar på. Jag menar alltså inte om han är tyst en kväll. Men en längre tid. Han brukar säga om det hänt ngt som han grubblar på. Då pratar vi on det och sen vet jag ju varför han är lite frånvarande. Eller om han är trött osv.

Vi pratar om allt möjligt. Jobb, barn, hus, intressen, skvaller, resor, fester man varit på, tokigheter man gjort, om knepiga ex, släktingar mm. Jag älskar att prata med honom och om vi inte ses av ngn anledning ringer vi och smsar.

Mina ex har inte varit lika roliga att prata med som min sambo. Men han är inte så lik dom heller. Han är mer lyhörd och rolig på ett intelligent sätt.

Om du berättar hur du känner kanske han kan ändra på sig?

Jag pratade med honom om detta för ca 2 veckor sedan men han hade bara mycket i skallen och skulle försöka ändra sig. Så som du beskriver att ni pratar, pratade vi också förut men han är bara inte intresserad längre. Jag ska försöka prata med honom igen om detta. Just att du skriver att det hänt något fick jag en känsla av igår. Men han är ju bara borta när han utövar sin hobby i stort sett och träffar kompisar, han dricker knappt.

Hej TS,

Det händer mycket i livet och det han grubblar på kan ju faktiskt vara samma sak som du - varför ni inte pratar så mycket.

Eller så hör han till den livsnjutande sorten som lever i sin egen lilla bubbla, lycklig där han är och inte känner att han behöver säga något. Vi är ju alla så olika, vissa pratar inte lika mycket helt enkelt.

Jag o min man pratar när vi känner för det - men vi kan lika gärna sitta tysta tillsammans också. Jag tror att balansen på tystnad och samtal måste gå hand i hand - man måste känna sig bekväm med det annars blir det lätt fel/missförstånd.

Nu känner inte jag din man - men du nämner att han pratade mer förut. Kanske ni behöver lite tid tillsammans? Kan ni lämna ert barn hos en släkting en stund och försöka vara bara ni och se om det gör det enklare att prata? 

Frågan är om han alltid varit likadan eller om något hänt på sista tiden. Kanske är han bara trött och känner för att koppla bort när han kan, eller orkar bara inte lägga in energi i vad han kan anse vara tråkiga diskussioner. Eller så är han en klassisk man och engagerar sig mest i saker som han gillar :?

Min man har aldrig varit vidare pratig av sig, tog mig ett tag att vänja mig vid att han ofta körde knäptyst medan jag var van vid diskussioner eller samtal under tiden. 
Samma när vi äter, jag är van vid samtal och han är oftast bara tyst.

Antar att vi kommer från olika famijeomständigheter.  

 

Jobb, barn, kompisar, mat, politik, jakt, skola, ishockey, bygdefrågor, föreningsliv, sex, släkt och familj, väder, framtid, ekonomi... Nu när jag skriver ned det så har vi ändå en hel del gemensamt. :) 

Vi pratar om allt: Jobb, vänner, familj, politik, nyheter, film, tv-spel, minnen, sex, framtid, ekonomi, vår katt, vårt förhållande, väder, samhället, samtiden... Men sen är vi också two peas in a pod.

Vi pratar om böcker vi läst och läser, vi diskuterar nyheter, världshändelser och utrikespolitik. Vi planerar och diskuterar nästa utlandsvistelse, vi pratar om hunduppfostran, diskuterar barnen, pratar tillsammans med barnen, lär oss språk, läser högt för varandra, pratar om sommarstället, renovering, berättar om vardagshändelser och hur mycket annat som helst. Vi pratar massor.

Oj... ja vad pratar vi om?

Jobb, djuren, framtidsplaner, hans hobby, min hobby (vi har inte så överlappande intresse men pratar och visar gärna ändå), saker som måste göras hemma, små anekdoter om "intressanta" saker man läst om, vänner, sex, att vi tycker om varandra...

Det kan inte vara så att han flyr in helt i sin hobby för att slippa grubbla och när han inte "kan" pyssla med hobbyn (t ex i bilen) så stänger han av på andra sätt för att slippa prata om/tänka på det jobbiga? Hur har han det på sin arbetsplats t ex? Min man blir ofta lite tyst nör det är körigt på jobbet, men det kan lätta om man pratar om det, att ha ekonomiska bekymmer kan också göra att man blir tyst, ja, vilka bekymmer osm helst egentligen, men det är väl de vanligaste.

Tycker annars kanske ni ska börja göra saker regelbundet tillsammans, på t ex helgen. Ok, han har en hobby, men den får inte gå ut för mycket över familjelivet. Jag själv älskar att sitta tyst i just bilen och bara lyssna på musik och det är ju en sak, men i övrigt måste man väl kunna prata med varandra ibland tycker jag.

Tack så mycket för alla svar. Jag och min sambo är inte så lika heller, jag läser gärna böcker, löser korsord och kolla på frågesportsprogram (helst med någon). Men det tycker han är tråkigt. Det är jag som tar hand om räkningar, Husfix, kläder till barnet, dagistider, mat och han går runt som någon sa "i sin egen lilla bubbla" och fixar med sådant som bara rör honom. Vi har i stort sett aldrig barnvakt då våra föräldrar har mycket i sina egna liv och våra syskon bor långt borta, vi var dock på bio i helgen men då pratar man ju inte med varandra i allafall. Jag har tänkt prata med honom om detta "problemet" hela dagen då vi båda varit hemma men jag vill inte att han bara ska se det som att jag gnäller. Jag har själv betett mig barnsligt hela dagen för att liksom testa honom, att vänta med att prata med honom tills han säger något till mig. Vi har bara sagt enstaka ord till varandra tex. - Jag åker och hämtar på dagis nu. -ok ! Men han verkar inte bry sig att vi knappt pratat på hela dagen. Men jag måste prata med honom om detta ikväll, det vet jag! Annars blir jag galen. Men varför har han inte ändrat sig sedan två veckor tillbaka? Iallafall lite grann.