• Anonym (Frustrerad)

    Hur mycket ansvar ska man egentligen ta?

    Hej.

    Jag står i en situation där jag snart inte vet vad jag ska ta mig till. Jag träffade min sambo för 4 år sedan. Jag var då 18 år och han 25. Han har en dotter sen tidigare. Jag tänkte då att det skulle väl säkert lösa sig på det ena eller det andra sättet. Vi flyttade ihop i hans villa ute på landet. Det tog dock inte lång tid innan han började gnälla på att jag tog för lite ansvar för hans barn. Han menade på att jag skulle gå upp mer med henne på morgonen, borsta hennes tänder, lägga henne för kvällen, läsa hennes sagor, osv.

    Han blev riktigt irriterad och till slut så gjorde jag det mer och mer. I dagsläget är jag 22 år och hans dotter 6 år. Det har slutat med att det i princip är jag som sköter henne. Jag kliver upp 06:00 varje morgon och fixar iväg henne till skolan. Står och sköter henne när han sitter vid sin dator och spelar, när han åker iväg och tränar, osv.

    Framförallt har det blivit så att det är jag som lägger ned engagemang i om det måste bokas, avbokas eller ändras möten gällande henne, se till att fixa medicin om hon blir sjuk, hjälpa henne att kunna prata när hon är ledsen, åker på föräldramöten. Han är givetvis med på mötena men det brukar bli jag som får prata och fråga om saker och ting. Flickan i sig har det riktigt tufft på grund av skilsmässan mellan mamma och pappa och har börjat sluta sig inne. Hon vill helt enkelt inte prata. Jag har där också lagt fram och provat olika metoder för att få henne att kunna öppna sig när något är fel. 

    Nu är det mig hon vill ha med överallt. Första skoldagen var det jag som gällde. 6-årskontrollen blev hon rädd för att ta en spruta. Då var det också jag som skulle följa. Det har som blivit jag som är nummer 1 för henne och min sambo har blivit som en mer ”busfarbror”.


    Visst känns det bra på ett vis att hon kan känna sig trygg med mig och vill vara med mig. Men å andra sidan känns det lite fel. Det är väl trots allt inte mitt barn?

    Han verkar dock i vissa fall tycka att det är så här det ska vara. Ska det de? Jag känner att jag nu har satt undan mig själv så pass mycket för att sköta hans dotter så att jag själv står utan jobb bland annat. Jag får helt enkelt ingen energi till mitt eget liv. 
    Är det bara jag som är gnällig? Eller är det så här det ska vara. Jag blir fruktansvärt frustrerad och arg på min sambo många gånger när han verkar ta för givet att jag ska stå och ta hand om allt det här. Kan inte heller förstå varför han visar så lite engagemang när det gäller sitt eget barn? 

    Denna situation är för mig ohållbar. Så nu undrar jag. Som bonusmamma. Vad bör man ta ansvar för och vad bör man inte ta ansvar för? Och vad ska jag säga till min sambo? hjälp! 

  • Svar på tråden Hur mycket ansvar ska man egentligen ta?
  • Anonym (fel fel fel)

    Jag anser att din sambo fått allt om bakfoten. Rejält. Som bonusmamma skall du vara där som en ansvarsfull vuxen, och visst kan du ge en hjälpande hand. Men huvudansvaret har  ju faktiskt pappan! Det verkar som om han har lite gammaldags tänk: Mannen drar hem pengarna och kvinnan stannar hemma med barnen. Även om det inte är kvinnans barn. Förr tog ju kvinnorna hand om varandras barn i byarna - men samhället funkar ju inte så längre. Det har hos dig gått så långt att flickan föredrar dig framför pappa!

    Sätt dig ner och skriv ner vad du gör dagligen för tjejen. Ta en vecka på dig. Eller två. Sen får du ställa sambon mot väggen och fråga vems barnet egentligen är. Din eller hans?

    Mitt ex ansåg också att hans nya skulle ta hand om våra barn när de var där. Det är INTE rätt. Barn ska inte vara en belastning vilket det ju faktiskt blir för dig även om du tycker väldigt mycket om flickan. Det är ju faktiskt pappan som är pappa. Du är inte mamma.

  • sextiotalist

    Åh, vad han har manipulerat dig skickligt.
    Rent krasst, nej, det enda ansvar du ska ta är att ta ansvar för den relationen du ska ha med barnet. Allt annat är förälderns ansvar.

    Allt som du skriver, är pappans ansvar och inget annat. Han har smitit från sin föräldrarroll, slängt över den till dig och är mina ögon en usel pappa och skulle inte ens vara påtänkt som en pappa till mina barn   

  • Anonym (fel fel fel)
    sextiotalist skrev 2013-09-03 14:17:43 följande:
    Åh, vad han har manipulerat dig skickligt.
    Rent krasst, nej, det enda ansvar du ska ta är att ta ansvar för den relationen du ska ha med barnet. Allt annat är förälderns ansvar.

    Allt som du skriver, är pappans ansvar och inget annat. Han har smitit från sin föräldrarroll, slängt över den till dig och är mina ögon en usel pappa och skulle inte ens vara påtänkt som en pappa till mina barn   
  • Anonym (instämmer)
    sextiotalist skrev 2013-09-03 14:17:43 följande:
    Åh, vad han har manipulerat dig skickligt.
    Rent krasst, nej, det enda ansvar du ska ta är att ta ansvar för den relationen du ska ha med barnet. Allt annat är förälderns ansvar.

    Allt som du skriver, är pappans ansvar och inget annat. Han har smitit från sin föräldrarroll, slängt över den till dig och är mina ögon en usel pappa och skulle inte ens vara påtänkt som en pappa till mina barn   
  • M Y L F

    Ursäkta, men som man bäddar får man ligga? Du har ju möjliggjort detta beteende från din sambo från början.

    Visst det är inte lätt att vara så ung och få ett barn på köpet, men du skulle ha ifrågasatt från början. Det blir nog svårt att göra det nu. Han ser ju dig som sin privata barnflicka, han kan göra precis som han vill utan att ta ansvar eller hänsyn. Nu kommer jag att låta hård, men jag tror att när du vill göra förändring så åker du ut och en ny in...

     

  • Whitetrash86

    Det finns ju inget svar på hur mycket ansvar man bör ta... men tar så mycket ansvar som man vill.

    Men om man ska hård dra det, så ligger ALLT ansvar på PAPPA och inte dig!
    Han har ju helt klart manipulerat dig till det han vill så att han kan slippa ta allt ansvar som krävs för att ta hand om ett barn. 
    Hur du ska ta dig ur detta? Tja, det kan nog bli ganska omöjligt utan att förstöra hela relationen mellan er. DU har själv satt dig i denna situation 

  • Anonym (one more kiss)

    Jag håller med det som sagt förut i tråden.

    Särskilt att det pågått så länge. Hade detta nyligen startat så vore det lättare att ta upp men så länge som två år.... Det blir nog krångligt, ja.

  • VIDE MI

    Du är inte mamman och ska ta så mycket ansvar som du själv och dottern vill och anser passa just erat speciella förhållande! Vill han ha en aupair så får han fixa det! Självfallet ska du ta ett vuxenansvar, men sedanmär det faktiskt föräldrarna som ska ta i huvudsak hand om sina barn, och sådana saker som tidiga mornar är en sak som man som förälder får ta, inte lägga på nya partners som inte vill egentligen. Så gör det du vill och hänvisa resten till hans jobb som pappa!

  • Flappan

    Jag har tre barn sedan tidigare o ensam vårdnad, jag lägger inte över nåt ansvar på min nya pojkvän/sambo. Barnen är mina o mitt ansvar. Dock hjälper han till o ställer upp för att avlasta mig. Men jag tar inget för givet!

  • Anonym (fel fel fel)
    Flappan skrev 2013-09-03 14:37:48 följande:
    Jag har tre barn sedan tidigare o ensam vårdnad, jag lägger inte över nåt ansvar på min nya pojkvän/sambo. Barnen är mina o mitt ansvar. Dock hjälper han till o ställer upp för att avlasta mig. Men jag tar inget för givet!
    Tror det handlar lite om manligt/kvinnligt här. Och en väldigt lat sambo som TS har. Självklart försöker han komma undan ansvaret. Det är ju besvärligt med barn, möten, läkarbesök, tider att hålla, läxläsning, packa utflyktsluncher, osv osv osv. Och har man då en kvinna i huset så kan väl hon göra det. Och kvinnan är snäll och ställer upp. Och nu upptäcker hon att sambon inte gör ett enda dugg.

    Men i ditt fall Flappan är du kvinnan, och då blir det liksom mer normalt att du tar barnen. Framförallt som det är dina barn. Men i ts fall är det ju hans barn, men fortfarande är det kvinnan som tar hand om det.


Svar på tråden Hur mycket ansvar ska man egentligen ta?