två veckor av gymnasiet och mår redan hemskt

Börjar med att skriva hur högstadiet varit för mig så det blir lite mer bakgrund till det hela.

Har varit blyg länge. Jag vet inte riktigt när det började, men känner att det blivit bara vätte och värre... Under sexan och sjuan klarade jag av att hålla i muntliga presentationer. Var EXTREMT nervös innan, men gick ändå fram och gjorde det med tårar i ögonen och tomatröd i ansiktet.

I åttan och delar av nian lyckades jag komma undan vissa redovisningar, vet inte hur jag gjorde, men lyckades iallafall komma undan minst två. Det jag nämde innan, det med tårar i ögonen och rodnad, försvann till stor del. De få muntliga redovisningar jag gjorde var i grupp, alltså INTE helt ensam inför klassen. Detta klarade jag helt ok, men på min röst hördes det garanterat at jag var nervös (pratar snabbt, tyst och skakigt och hest när jag blir nervös)

Anledningen till att det försvann kan ha varit att jag började gå hos psykolog. Under nästan hela högstadietiden fick jag panikattacker hemma (när jag var ensam, visade aldrig mig "svag" för mina föräldrar), och i skolan någon gång. Panikattackerna försvann nästan helt när mina föräldrar blev informerade om hur jag egentligen mådde... Har även skurit mig och aktivt planerat självmord under högstadiet (detta har upphört). OBS jag klär mig INTE annorlunda, och inte i helt i svart, som vissa verkar förknippa med att skära sig, var aldrig heller utanför på högstadiet ;)

Nu till det jag skulle komma till. Jag har då precis börjat gymnasiet. Det jag varit mest nervös inför är att presentera sig själv inför den nya klassen (gjorde det, gick ok, men var nervös som f*n) och att hålla i dessa muntliga redovisningar. Såklart börjar vi med det här direkt. Har nog två eller tre kommande redovisningar redan, och ALLA dessa ska jag göra ensam, varav två är i engelska, vilket gör att jag känner mig ännu mer nervös, får ångest bara av att tänka på det! Min engelska är verkligen inte dålig, men jag känner mig ändå så rädd! Planerar nästan att skolka och på något sätt slippa det, men nu på gymnasiet känns det inte riktigt som det går...

Vad det är med muntliga redovisningar som jag inte klarar vet jag inte riktigt... Jag har lite problem med tänderna (tandställning) vilken har fått mig att känna mig mer osäker i mig själv. Det andra är att när jag blir nervös blir min röst hes och jag kan inte prata särskilt högt. Skulle säga att det senare är det jag fasar mest ska hända.

Detta skulle inte enbart handla om att prata inför klassen. Vad som mer får mig att må så extremt dåligt är hur ensam jag är... Känner knappt att jag passar in i min klass. Har inte fått några nya vänner, har knappt ens pratat med någon... Tvivlar på att ens alla vet vad jag heter. Är ensam på rasterna. Sitter med några tjejer på lunchen, men pratar knappt... går själv till nästa lektion osv... Har kompisar från nian i andra klasser som jag pratar mycket med och är med på fritiden... men känner mig ändå så ensam när alla i min klass skrattar, är tillsammans på rasterna och jag sitter själv på en bänk...

Så.. vad kan man göra? Har funderat på att kontakta kurator på skolan och försöka få hjälp på sån väg. Någon som har tips på hur man klarar av muntliga presentationer bättre? Hur kan man boosta sitt självförtroende när det gäller sådan här? Känner att jag kan behöva lite pepp... Kanske förslag hur man lättast får nya vänner? Var mycket social i nian, energisk och glad... men helt plötsligt nu känner jag mig så... tråkig? så tråkig och ledsen? Jag känner mig inte som mig själv!

Eterisk

Äldre 4 Sep 16:36

#1

Det är möjligt att du har svårt för att hålla muntliga presentationer, men du är jävligt bra på att skriva! Extremt bra flyt i texten och ditt otvungna ordval gör att intresset för vad du vill beskriva upprätthålls hela vägen.

Det som är bra med gymnasiet är att man inte längre blir omkringföst i flock. Det är både tillåtet och önskvärt att söka sig utanför den klass man går i. Du som är duktig på att skriva bör söka dig till andra som delar det intresset (ja, jag utgår helt tvärsäkert från att du gillar att skriva - annars blir det sällan så där bra i din ålder). Jag tänker skoltidning, poesiklubb, skrivcirkel, feedback på skönlitterära texter och så vidare.

Presentationer är en grej av en shitload med saker man måste ta sig igenom i livet. Slit tag i rädslan och dra ner byxorna på den. Hur man gör det? Du kan säga som det är: Hey, jag blir skiiitnervös av att stå här och prata, när det ser ut som om jag ska svimma så kan väl du (nicka mot någon snubbe som sitter långt fram) räcka mig det här glaset med vatten? Deal? Bra. Då kör vi! Och jag känner redan nu hur det hettar i ansiktet, tur att jag har min tandställning i alla fall så att inte tänderna klapprat ut ur munnen av skräcken.

Vad gäller resten så måste du förstås göra din del. Sitter du tillsammans med några brudar ur klassen och äter så kan du ju ge dig själv i uppgift att säga två saker per lunch. Inte två ord, men två åsikter, två anekdoter, två påpekanden, två skitkassa eller bra historier, två reflektioner kring någons tweet, två filmtips, två boktips ... ja, du fattar. Men du måste förstås säga något du också.

Jobba på bred front. Självklart kan du gå till kuratorn också, det är ju alltid bra att få flera vinklar på ett problem. gör lite av varje, tills du hittar vad som funkar för dig. Men ge inte upp! Det finns det ingen anledning att göra. Livet är för kul för att bara smyga sig igenom samtidigt som man är ledsen och missnöjd. Det finns så många saker man kan göra för att förändra och förbättra sådant man inte tycker funkar optimalt.

Mineralvatten

Äldre 4 Sep 16:40

#2

kan du byta klass/skola?

Anonym (etta) Trådstartaren

Äldre 4 Sep 20:06

#3

Eterisk skrev 2013-09-04 16:36:51 följande:

Det är möjligt att du har svårt för att hålla muntliga presentationer, men du är jävligt bra på att skriva! Extremt bra flyt i texten och ditt otvungna ordval gör att intresset för vad du vill beskriva upprätthålls hela vägen.

Det som är bra med gymnasiet är att man inte längre blir omkringföst i flock. Det är både tillåtet och önskvärt att söka sig utanför den klass man går i. Du som är duktig på att skriva bör söka dig till andra som delar det intresset (ja, jag utgår helt tvärsäkert från att du gillar att skriva - annars blir det sällan så där bra i din ålder). Jag tänker skoltidning, poesiklubb, skrivcirkel, feedback på skönlitterära texter och så vidare.

Presentationer är en grej av en shitload med saker man måste ta sig igenom i livet. Slit tag i rädslan och dra ner byxorna på den. Hur man gör det? Du kan säga som det är: Hey, jag blir skiiitnervös av att stå här och prata, när det ser ut som om jag ska svimma så kan väl du (nicka mot någon snubbe som sitter långt fram) räcka mig det här glaset med vatten? Deal? Bra. Då kör vi! Och jag känner redan nu hur det hettar i ansiktet, tur att jag har min tandställning i alla fall så att inte tänderna klapprat ut ur munnen av skräcken.

Vad gäller resten så måste du förstås göra din del. Sitter du tillsammans med några brudar ur klassen och äter så kan du ju ge dig själv i uppgift att säga två saker per lunch. Inte två ord, men två åsikter, två anekdoter, två påpekanden, två skitkassa eller bra historier, två reflektioner kring någons tweet, två filmtips, två boktips ... ja, du fattar. Men du måste förstås säga något du också.

Jobba på bred front. Självklart kan du gå till kuratorn också, det är ju alltid bra att få flera vinklar på ett problem. gör lite av varje, tills du hittar vad som funkar för dig. Men ge inte upp! Det finns det ingen anledning att göra. Livet är för kul för att bara smyga sig igenom samtidigt som man är ledsen och missnöjd. Det finns så många saker man kan göra för att förändra och förbättra sådant man inte tycker funkar optimalt.

Tack så mycket för ditt svar!

Jo, det stämmer, jag tycker mycket om att skriva, Uttrycker mig hellre i skrift än muntligt. Funderade faktiskt på att joina skoltidningen, men vet inte om jag kommer orka. Har mycket läxor att göra redan som det är, går natur. Blir väldigt lätt utmattad av stress, så jag vet inte om extra jobb med skoltidningen verkligen är något för mig.

Har ju insett att jag måste på något sätt ta mig igenom de här presentationerna. Att säga något sådant skulle jag aldrig klara av. Antar att jag får göra presentationen och strunta i nervositeten så gott det går för jag vet ju ändå hur skönt det är att ha klarat av det.

En annan grej jag har märkt med presentationer är att jag blir lika nervös oavsett om det bara är för lärare eller för en hel klass! Kan det kanske vara att jag är nervös for mig själv, att inte nå upp till egna förväntningar? Går det att vara sån? Eller så är det den spända miljön som känns otäckare för mig än vad den egentligen är...

Ja, problemet med att jag är ensam bottnar ju i mig själv. Jag har inte pratat med någon, och inleder helst inte konversationer. Just detta känner jag inte igen med mig själv... Har ju alltid varit så pratglad och energisk. Känns som jag har tappat den där lusten att vara glad, vill ju sååå gärna vara med den gruppen med dem som är som jag "egentligen" är, dvs sådär sociala, men jag vågar ju inte prata med dem... Slutar alltid med att jag sitter tyst med boknördarna(tjejerna) som glatt och högljutt diskuterar Harry Potter medans jag sitter där tyst och petar i maten för att sedan lämna dem och vänta utanför klassrummet... ensam :(

Men ska göra som du säger ändå. Försöka prata med någon, även om det bara är en eller till och med två saker jag säger. Så länge jag säger något liksom.

Kan tillägga att jag är tjej, har nog ingen betydelse, men det var nog otydligt i det första inlägget.

Anonym (etta) Trådstartaren

Äldre 4 Sep 20:09

#4

Mineralvatten skrev 2013-09-04 16:40:57 följande:

kan du byta klass/skola?

Jag kan byta klass. Skola tror jag däremot inte. Finns två andra naturklasser, men tror inte det kommer hjälpa. Som jag skrev i inlägget ovan är ensamhetsproblemet grundat i mig själv. Måste lära mig att ta för mig mer och starta konversationer... Våga vara mer social liksom.

Anonym (Isabelle)

Äldre 4 Sep 23:56

#5

Jag förstår precis hur du känner! Det värsta jag visste på högstadiet och gymnasiet var att prata inför klassen. Jag kan komma på åtminstone tre presentationer som bara blockades ur minnet. Så fort jag satte mig ner efteråt var det svart, jag minns ingenting jag sa eller gjorde där uppe. Så nervös var jag!

Första månaden i gymnasiet tror jag att jag grät mig till sömns 4 gånger i veckan. Jag tyckte inte om någon och var utanför. Alla andra i klassen var klassiskt tjejiga tjejer, som bara pratade om smink, sex, kläder och killar. Jag var totalt ointresserad av mitt utseende och dessutom oskuld. Ingen bra kombo i den klassen.

Jag kan inte riktigt förklara vad som hände, men jag bestämde mig för att det fick bära eller brista. Jag försökte öva på att prata inför folk, jag förberedde mig noga och gjorde mitt bästa. När jag gick gymnasiet blev jag erbjuden (!) ett jobb som föreläsare på en gång, som jag givetvis tog. Det var alltså tre år efter att jag suttit och svettats och varit yr av nervositet inför presentationerna i början av gymnasiet! Idag försörjer jag mig på att prata inför folk!

Jag vet inte vad jag ska säga mer än att ge det lite tid. Och ta kontakt med kuratorn! Sedan, och det här låter konstigt, men försök att bara öppna munnen. Börja prata med det där gänget på lunchen!

Idag kan jag räkna åtminstone fem av mina gymnasiekompisar till mina närmsta vänner. Det tog mig ett halvår innan jag lärde känna dem. Varför? För att jag alltid var tyst och blyg och det blev svårt för dem att närma sig mig. Så tänk på att du inte ens har gett dina klasskompisar en chans att inse vilken underbar människa du är! :)

neeext

Äldre 5 Sep 18:47

#6

Hej! Jag var exakt på pricken likadan.. Även om jag ej är lika blyg IDAG så fick jag för min lärare redovisa enbart för honom/henne i ett enskilt rum. Altenativt med 2, 3 andra elever med samma problem. Det gick utmärkt och det var på de sättet jag klarade mig! Så fråga din lärare om det går!

två veckor av gymnasiet och mår redan hemskt

INNEHÅLL