två veckor av gymnasiet och mår redan hemskt
Börjar med att skriva hur högstadiet varit för mig så det blir lite mer bakgrund till det hela.
Har varit blyg länge. Jag vet inte riktigt när det började, men känner att det blivit bara vätte och värre... Under sexan och sjuan klarade jag av att hålla i muntliga presentationer. Var EXTREMT nervös innan, men gick ändå fram och gjorde det med tårar i ögonen och tomatröd i ansiktet.
I åttan och delar av nian lyckades jag komma undan vissa redovisningar, vet inte hur jag gjorde, men lyckades iallafall komma undan minst två. Det jag nämde innan, det med tårar i ögonen och rodnad, försvann till stor del. De få muntliga redovisningar jag gjorde var i grupp, alltså INTE helt ensam inför klassen. Detta klarade jag helt ok, men på min röst hördes det garanterat at jag var nervös (pratar snabbt, tyst och skakigt och hest när jag blir nervös)
Anledningen till att det försvann kan ha varit att jag började gå hos psykolog. Under nästan hela högstadietiden fick jag panikattacker hemma (när jag var ensam, visade aldrig mig "svag" för mina föräldrar), och i skolan någon gång. Panikattackerna försvann nästan helt när mina föräldrar blev informerade om hur jag egentligen mådde... Har även skurit mig och aktivt planerat självmord under högstadiet (detta har upphört). OBS jag klär mig INTE annorlunda, och inte i helt i svart, som vissa verkar förknippa med att skära sig, var aldrig heller utanför på högstadiet ;)
Nu till det jag skulle komma till. Jag har då precis börjat gymnasiet. Det jag varit mest nervös inför är att presentera sig själv inför den nya klassen (gjorde det, gick ok, men var nervös som f*n) och att hålla i dessa muntliga redovisningar. Såklart börjar vi med det här direkt. Har nog två eller tre kommande redovisningar redan, och ALLA dessa ska jag göra ensam, varav två är i engelska, vilket gör att jag känner mig ännu mer nervös, får ångest bara av att tänka på det! Min engelska är verkligen inte dålig, men jag känner mig ändå så rädd! Planerar nästan att skolka och på något sätt slippa det, men nu på gymnasiet känns det inte riktigt som det går...
Vad det är med muntliga redovisningar som jag inte klarar vet jag inte riktigt... Jag har lite problem med tänderna (tandställning) vilken har fått mig att känna mig mer osäker i mig själv. Det andra är att när jag blir nervös blir min röst hes och jag kan inte prata särskilt högt. Skulle säga att det senare är det jag fasar mest ska hända.
Detta skulle inte enbart handla om att prata inför klassen. Vad som mer får mig att må så extremt dåligt är hur ensam jag är... Känner knappt att jag passar in i min klass. Har inte fått några nya vänner, har knappt ens pratat med någon... Tvivlar på att ens alla vet vad jag heter. Är ensam på rasterna. Sitter med några tjejer på lunchen, men pratar knappt... går själv till nästa lektion osv... Har kompisar från nian i andra klasser som jag pratar mycket med och är med på fritiden... men känner mig ändå så ensam när alla i min klass skrattar, är tillsammans på rasterna och jag sitter själv på en bänk...
Så.. vad kan man göra? Har funderat på att kontakta kurator på skolan och försöka få hjälp på sån väg. Någon som har tips på hur man klarar av muntliga presentationer bättre? Hur kan man boosta sitt självförtroende när det gäller sådan här? Känner att jag kan behöva lite pepp... Kanske förslag hur man lättast får nya vänner? Var mycket social i nian, energisk och glad... men helt plötsligt nu känner jag mig så... tråkig? så tråkig och ledsen? Jag känner mig inte som mig själv!