Gubbar som saknar självinsikt

Usch, jag mår bara så illa över att ständigt bli utsatt för påflugna äckelgubbar som totalt saknar självinsikt.

Jag är inte det snyggaste som gått i ett par skor. Är väl medelmåttig. Kort, brunett, kurvig utan att vara överviktig, stora och gröna ögon osv. Helt vanlig.

Ända sedan tonåren tycks jag dra till mig män som är bra mycket äldre än mig själv. På jobbet, i affären, på gymmet, på stan, på krogen, släktträff (!?) och alla tänkbara ställen.

Jag är 26, och det sista jag har intresse för är gubbar som är 50+.

Förra helgen var jag ut med en nyfunnen vän av motsatt kön. Ett par år yngre än mig och så himla fin på alla sätt. Vi har varit ute tillsammans flera gånger. Förra helgen satt vi och pratade i godan ro. Supertrevligt!
Och så kommer en karl, 50+, visserligen fräsch men ändå asagammal. Presenterar sig som brandman och frågar om han får släcka min inre brand med en riktig liggdrink. Sleezy! Jag avböjer men han fortsätter att nöta. Jag blir otrevlig och vi byter plats. Fanskapet följer efter och frågar om jag kan följa med honom in på toa för att kontrollera slangen. Vider!

Förra helgen var det en jobbarkompis till mig som förstörde. Helgen innan det var det någon okänd snuskgubbe på krogen igen.

VAD GÖR JAG FÖR FEL?

Min vän tycker att det är jobbigt och rent av obehagligt att se hur de håller på och han undrar också vad det är som gör att det blir så här.

I affären är det inte alls ovanligt att de kommer med fräcka förslag.
Vad får dem att tro att någon i min ålder skulle vara intresserad? Det är ju något som hör till det ovanliga. De flesta av dem är dessutom riktigt skabbiga. Inte direkt välbevarade om vi säger så.

Hur ska jag göra för att få ett slut på det här?

Jag tror inte att jag ser äldre ut än vad jag är. Får alltid visa legitimation, även när jag köper energidryck.

Vad andra föredrar i åldersskillnad lägger jag inte några värderingar i, men det är inte något för mig. Det känns ju då hemskt att det är så många äldre män som verkar ha fått för sig att jag skulle vilja vara med dem. Hade det hänt väldigt sällan tror jag inte att det hade varit lika jobbigt. Men det händer så ofta, i olika situationer, på olika platser att jag funderar på om det är något fel på mig som gör att jag drar till mig den här typen.

Jag är inte desperat. Långt ifrån.

Jag har en hög standard och har detta till trots inte några svårigheter att träffa jämnåriga.

Dessvärre har några av de jag faktiskt tycker om valt att inte gå vidare med relationen pga alla påflugna gubbar.

Är ganska rädd för att det ska hända med den killen jag träffar nu.

Han verkar vara mer förstående än vad de andra har varit, men som han sa igår efter en "incident" på ett kafé så är det inte kul att inte bli respekterad som sällskap till kvinnan man är ute med utan att ofrivilligt bli indragen i tuppfajter för att någon annan vill hävda sig och visa hur mycket bättre han är.

Om det är något jag utstrålar, vad skulle det vara?

Har många gånger fått höra av gubbarna att jag är lik en skådespelerska, men de borde ju fatta att jag verkligen inte är hon med tanke på platsen där jag befinner mig och det faktum att jag inte har ett följe av livvakter.

Om de på fullaste allvar tror att jag är hon borde det snarare avskräcka dem från att ta kontakt så det kan omöjligt bero på det.

Frågade dejten igår om jag sände ut några konstiga signaler som skulle kunna missuppfattas men han kunde inte komma på något som skulle kunna rättfärdiga gubbarnas framfusighet.

Däremot kunde han dra paralleller till vad det var som gjorde att han drogs till mig och se det som en möjlig orsak men ändå är det inte något som står i proportion till antalet gubbar som försöker.

Gubbar som saknar självinsikt

INNEHÅLL