• Anonym (Knäckt.nu)

    Pappan smutskastar mig inför barnen och vägrar lämna tillbaka dom! Hjälp!

    I början av juni hade jag och min pojkvän ett gräl (det visade sig sedan att han blivit totalt felmedicinerad för sin ADHD och därav hans "utbrott") och för att markera för barnen samt honom att detta var oacceptabelt beteende, samt för att barnen skulle känna att deras behov, mående och trygghet kommer först så kallades polisen dit. Jag ville att de skulle få honom till akut psyk. Han låg och sov när polisen kom, min yngsta son, 12 år, sov under hela händelsen så han har varken sett el hört något och min 16-åring var vaken och vi var inlåsta i hans rum. Min pojkvän betedde sig hotfullt men inget våld förekom alls.
    Iaf så skickade jag barnen till deras pappa tills allting lugnat ner sig. Vi var på samtal hos soc. och där berättade jag att jag hade fullt förtroende för pappan och vi kom överens om att de skulle vara hos honom tills allt lugnat sig, under några veckor ca. Träffade barnen lite då och då, men de blev svårare att få tag i, även pappan och en dag säger han plötsligt att "antingen tar du barnen varannan vecka (som tidigare) från och med imorgon eller så tar jag dom på heltid. Du har till kl. 18 ikväll på dig att bestämma dig. Jag, som inte har bil och körkort, behövde planera lite och handla, fixa lite här hemma osv. så jag föreslog att vi skulle börja veckan efter. Sen ringer pappan och vill att barnen ska skrivas hos honom för han hade kollat att han kunde få underhåll. Jag motsatte mig det då min f.n. enda inkomst är bostadsbidraget och då skulle jag bli av med det, lade upp ett annat förslag där han skulle få samma pengar men från mig men han vägrade lyssna. Sedan efter detta blev allt kaos. När jag sagt nej till att skriva dom där så började han hota med att få ensam vårdnad om barnen. Så diskuterade vi det, jag ville såklart inte det, och det blev bråk och tjafs. Till slut sa jag till honom att "men kom över då så ska jag skriva på papperna" men bara för att få prata med honom öga mot öga och se om det gick bättre. När han insåg att jag inte skulle skriva på papperna blev han galen och drog därifrån och då började helvetet. Han började säga till barnen att jag vandaliserat hans bil, sen hette det att jag hade repat hans bil, att jag var psykiskt sjuk (vilket jag är i perioder, men har mått jättebra hur länge som helst och gör ff) och hade psykoser och att jag hotat honom m.m. m.m. Detta ledde till att barnen, särskilt min äldsta son, 16 år, vägrade prata med mig, "för att jag hotat hans pappa och repat hans bil", jag försökte förklara för honom att jag INTE har gjort något av dessa saker och bad honom att vi skulle ses så jag kunde få ge MIN version, men han vägrade och gör ff. Hoten består bl.a. i att jag skrivit i ett sms till pappan att om han inte svarade (för han svarade inte i tfn, sms, mail...och jag fattade ingenting och det var extremt frustrerande att inte få PRATA med honom och fråga vad han höll på med) så skulle jag komma till hans jobb (han jobbar på en fritidsgård som fritidsledare) och ställa till ett jäkla liv. Jag visste givetvis att detta var något han var livrädd för så därför skrev jag det för jag visste att det skulle funka och det gjorde det också, han hörde av sig direkt. Jag skulle ALDRIG söka upp honom på hans jobb eller liknande, har aldrig gjort något sånt eller något i närheten och skulle aldrig göra det, det vet han och alla jag känner men det var ett effektivt sätt att få kontakt med honom). Barnen har bara hört att jag hotat deras pappa, dom tror väl att jag hotat att göra något dumt, göra någon/något illa, jag får inte komma till tals nånting, de vägrar lyssna, han har vänt dom emot mig helt och hållet. För ca 3 veckor sen var jag ock barnen på en minisemester och allt var som förr och det är först nu som han smutskastat mig som de plötsligt inte vill bo här, komma hit eller ens träffas för att jag ska få ge MIN version av det som hört, Men särskilt äldste sonen vägrar. Och han är så pass gammal att han bestämmer själv så jag är totalt maktlös. Yngste ville komma till mig imorgon men nu har pappan sagt att han vägrar låta barnen komma hit. Vi har ff gemensam vårdnad, försöker få hjälp av kommunen och soc. men de kan inte göra så mycket. Jag är helt knäckt. Jag kan bara sitta och se på när han hjärntvättar mina barn, varje sekund, minut, dag är ännu en sekund, minut, en dag för honom att smutskasta mig ännu mer och mina barn försvinner mer och mer från mig medan jag bara kan se på och inte göra någonting...Vad fasen ska jag göra??? Har jag NÅGON rätt att "tvinga" hit barnen, jag vill så gärna PRATA med dom bara och fråga vad deras pappa sagt och bemöta varje sak och berätta MIN sida av de saker han påstår, sen om de inte vill bo/vara här, fine, men jag måste få berätta för dom att jag inte hotat att göra någon illa, att jag absolut inte repat hans bil, att jag INTE är sjuk osv. Har jag NÅGON laglig rätt att hämta dom eller har min 16-åring full rätt att vägra följa med/komma hit? Jag vet att han har rätt i domstol att säga vart han ska bo och att man vid 16 års ålder har egen rätt att mantalskriva sig vart man vill, men om vi ff har gemensam vårdnad, har han laglig rätt att vägra komma hit? Jag kommer inte bråka om vart han ska bo sedan , men just nu vill jag bara veta om jag har laglig rätt att hämta mina barn imorgon så jag iaf får en chans att PRATA med dom och bevisa att alla påståenden är falska!!! Jag är helt knäckt av detta, är så fruktansvärt maktlös. Vad har jag för rättigheter?? Tacksam för svar, svarar på frågor om ni har några, detta blev säkert rörigt skrivet och det är så mkt som hänt och omöjligt att skriva ner allt här och nu, men tacksam för all hjälp jag kan få!! 

  • Svar på tråden Pappan smutskastar mig inför barnen och vägrar lämna tillbaka dom! Hjälp!
  • Anonym (Knäckt.nu)
    Anonym (A) skrev 2013-09-05 12:27:01 följande:
    Har ni gv kan du hämta dem ja men det kommer slå hårt om han drar dig till tr och barnen får vägra komma med dig vid den åldern
    Tack för ditt svar! Jag vill ju ingen något illa, bara få en möjlighet att prata med dom utan att han är med så jag kan förklara att allt skitsnack inte är sant, jag har sparat alla sms och mail. Det är redan på väg till tingsrätten, vi är uppsatta för samarbetssamtal hos Familjerätten, men det är några veckors väntetid. 
    Förstår inte riktigt; jag FÅR hämta dom men dom får vägra följa med? Är det rätt uppfattat? Finns det någon bra sida där det finns skrivet vilka rättigheter jag, han och barnen har i sådana här situationer? Tack än en gång för ditt svar!  
  • Anonym (Knäckt.nu)
    Anonym (A) skrev 2013-09-05 12:57:41 följande:

    Du har inga rättigheter era barn har men de är inte tvingade vid den åldern att följa med dig och gör de det så finns inget som säger att de kommer tro på dia ändå
    Nej, men som mamma är det väl självklart att jag gör ALLT för att bevisa motsatsen till alla falska anklagelser, jag ger inte upp mina barn pga en bitter pappa som sprider lögner om mig inför mina egna barn!!!? Det finns INGA belägg för allt som pappan kläckt ur sig så jag hoppas kunna förklara var sak för sig då jag har kvar alla sms etc. och kan visa "hoten" att de inte är några hot som i att skada någon på något sätt etc. Jag har en bra förklaring till varenda sak, samt ett rent samvete och ingen ska ta mina barn ifrån mig pga skitsnack...det finns inte på världskartan, får jag bara en chans att få prata med dom och visa att det inte förekommit några hot, skadegörelser eller annat så kan ingen säga att jag inte försökt iaf. Jag kommer naturligtvis att göra ALLT som står i min makt att få tbx mina barn, jag har inget gjort och det är helt sjukt hela situationen...
  • Anonym (Knäckt.nu)
    Anonym (A) skrev 2013-09-05 13:30:50 följande:
    Jag svara enkelt och klart på dina frågor och du går på som en ångvält tillbaka så kanske ligger nåt i det som sägs trots allt snart skriver du för du ställer till oväsen här med. Ingen eld utan rök som det brukar heta
    ??? Jag svarade bara på ditt inlägg, förstår inte riktigt hur det kan anses att jag "går på som en ångvält" eller "ställer till oväsen här med"? Svarade som sagt bara på ditt inlägg, och din kommentar om att de kanske inte tror mig iaf, att nej, kanske , kanske inte, men då har jag iaf fått säga mitt, jag tror ingen förälder lämnar ifrån sig vårdnaden om sina barn utan att strida och göra allt som står i ens makt, givetvis på ett schysst sätt. Särskilt om det enbart är på grund av att den andra föräldern försvårat umgånge och under tiden talar så mycket skit om den andre så att barnen inte ens vill träffa föräldern...det är ju fruktansvärt...jag har inte gjort det han anklagar mig för och tänker naturligtvis inte släppa mina barn bara sådär? Som sagt, tror inte någon förälder gör det så lätt...
     
  • Anonym (Knäckt.nu)
    h8him skrev 2013-09-05 14:53:43 följande:
    Du kan inte tvinga barnen att följa med dig och jag tror det är bäst att du avvaktar och låter allt lugna sig lite innan ni ska på samarbetssamtal. Där kan ni kanske även låta barnen vara med, efter en tid?
    Tack för ditt svar! Du har kanske rätt, men det är så otroligt tungt och jobbigt att veta att för varje dag som går så har han en dag till på sig att smutskasta mig och få avståndet mellan mig och barnen att bli allt längre. Det är dessutom flera veckors väntetid på samarbetssamtalen...och egentligen ska väl han dessutom -har läst det någonstans- åtminstone FÖRSÖKA att underlätta barnens och min relation och inte tvärtom? Han försvårar den ju bara hela tiden...nu hittade jag det på en sida om juridik/vårdnad:

    Vem får vårdnaden vid samarbetssvårigheter?
    "Faktorer som påverkar bedömningen är framförallt i vilken mån vårdnadsföräldern kan tillgodose barnets kontakt med den andra förälder. Den förälder som bäst anses kunna se till att barnet får en nära och god kontakt med den andra föräldern är ofta den som anses lämpligast som vårdnadshavare."

    Men det du skriver låter vettigt å ena sidan, å andra sidan har andra sagt till mig att "barnen måste få veta och känna att du strider och kämpar för dom" och att jag skulle höra av mig regelbundet, inte 10 sms per dag men någon gång varje dag. Får väl försöka hitta något mellanting där kanske?

    Tack än en gång för ditt svar, jag får försöka, men fy fasiken vad tungt det är...Gråter

  • Anonym (Knäckt.nu)
    Anonym (A) skrev 2013-09-05 17:20:25 följande:
    Vem har stämt vem på vårdnaden? Du behöver inte ge upp den det kan gå till tr så kan de avgöra vad som är bäst för era ungar
    Ingen har stämt någon men jag kontaktade Familjerätten då vi inte kan före en vettigt samtal, han bara upprepar samma sak och vägrar lyssna på mig, helt hopplöst, jag har HELA tiden betett mig lugnt och sansat, sakligt och vuxet, medan han bara skriker, och vägrar lyssna på något annat, slänger på luren i örat etc. Jag kokar inombords men tänker inte ge honom tillfredsställelsen att se mig rasande eller förkrossad eller på något sätt sänka mig till hans nivå. Vi är vuxna människor och borde kunna föra ett normalt samtal. Det handlar inte om kasta skit och så hit och dit utan vad som är bäst för barnen, jag kan ta OM det nu skulle vara så att dom/någon av dom inte vill bo här, jag vill bara att mina barn ska må bra, deras vilja är min lag och jag har skrivit att jag stöttar och respekterar deras beslut till 110% bara DOM mår bra, men i så fall vill jag höra det ifrån DOM och inte från honom. Han låter mig inte prata med dom ens. Så därför vände jag mig till Familjerätten, tråkigt tycker jag att det ska gå så långt, samt att jag förmodligen inte kommer att få träffa barnen innan dess, och ge MIN version av de saker han sagt om mig, jag kan bevisa att det inte är sant, men kommer inte åt dom på något sätt, det är det jobbigaste. De har bara hört HANS skitsnack...men som sagt, jag inser mer och mer att jag nog inte kommer att få dom till mig, det är sjukt det här systemet, jag anser att de faktiskt far illa hos honom då han manipulerar dom och matar in ett hat gentemot mig, när han eg. skall hjälpa till att se till att vår kontakt håller, att vi iaf får prata med varann...herregud vad frustrerande och tungt detta är, och att inte kunna göra NÅGONTING... Jag har en hel del att gå på och jobbar med det nu, att ta fram bra argument till framtida utredning/samtal i Familjerätten samt tr/domstol... Tack för ditt svar! 
  • Anonym (Knäckt.nu)
    Grappa skrev 2013-09-05 17:44:13 följande:
    Jag förstår din frustration, men era barn kommer i kläm om vardera förälder bombarderar dem med argument om den andre.
    Låt dem veta att du saknar dem och förutsätter att de kommer bo hos er bägge framöver. Boka in det där samarbetssamtalet och bestäm därefter om du behöver agera via TR eller annat.
    Tack för ditt svar! Ja, det är hemskt att inte kunna göra något annat än att se på hur de kommer längre och längre bort från mig. Jag håller med dig till 110%, barnen borde inte ha dragits in i detta öht. Pappan säger bara att "jag är bara ärlig mot barnen och säger som det är" trots att det började med att han sa saker till dom som de inte frågat om, utan han var här och pratade utanför dörren, min f.d. var här och hämtade saker och han kom ner och hälsade. Jag har lovat barnen att de ALDRIG någonsin skall behöva träffa honom någonsin, det håller jag fortfarande men direkt då han kom hem så sa han till barnen att han flyttat in igen hos mig, vilket inte är sant på något vis, de stod t.om. och pratade om hur han sökte lägenhet och hur svårt det var och vart han bodde under tiden, och det kunde inte missuppfattas då de hade en gemensam bekant där exet bor nu, men när pappan kom hem och sa att han hade flyttat in igen så är det klart barnen tror att jag svikit det löfte jag gav dom, vilket jag messade dom och sa att det löftet gäller fortfarande och för all framtid, ett löfte är ett löfte, han var bara och hämtade saker, medan dom INTE var här, men har inte fått något svar, skulle inte förvåna mig om han har koll på deras mobiler...så det är ett exempel på hur han dragit in barnen. Av vilken anledning var han tvungen att säga att han var här öht? Jag frågade pappan om de hade frågat men nej, han hade bara sagt det för att jävlas såklart. Sååå lågt. Sen fortsatte ju snacket, som sagt, de hade inte behövt dragits in alls, detta är något mellan pappan och mig, att vi inte kommer överens och anledningarna till det, är inte barnens huvudvärk, de ska inte bli inblandade öht...jag har ff inte sagt ett ont ord om deras pappa, trots allt skitsnack han öst över dom om mig, vägrar sänka mig till hans nivå.  
    Jag skall göra som du säger, låta dom få veta att jag älskar dom, tänker på dom, finns här jämt för dom och att jag vill deras bästa och att vi får se när de ska komma till mig (trots att jag vet att det inte kommer hända innan Familjerätten tyvärr...), att jag och deras pappa ska prata och komma överens om vissa saker först osv. Jag vill säga så mycket till dom men avvaktar som sagt, vill inte att någon ska kunna säga någonting om att jag spårat ur eller betett mig illa på något sätt. Men fy fasiken, det är så sjukt tungt det här...jag saknar dom så jag går sönder snart... En mors värsta mardröm...tack igen för ditt svar! 
  • Anonym (Knäckt.nu)
    Anonym (A) skrev 2013-09-05 18:08:58 följande:
    Dina uttryck gör att jag blir fundersam ett inlägg säger du att du ger inte upp vårdnaden bara så där nej men ingen har krävt det nej men ge inte upp den då, då får han väl stämma dig. Vaddå tr/domstol? Tingsrätten beslutar överklagar den andra gör man det till hovrätten så varför drar du in domstolen? Ni betalar era egna kostnader och är i tr
    Förstår inte vad du menar riktigt...nej, jag ger inte upp vårdnaden utan att kämpa för mina barn, och nej, ingen har krävt det, men det är ju det deras pappa håller på med, då han vägrar lämna över dom till mig/inte låter mig komma och hämta dom eller låta mig ha dom. Vad ska jag göra? Jag kan ju inte åka dit och hämta dom med tvång rent fysiskt? Det är knappast till min fördel i en ev. domstol...Jag har inget val än att blanda in Familjerätten och vad jag förstår så erbjuder de bara samtal, och sedan går det via dom vidare till tr/domstol OM vi inte skulle komma överens hos Familjerätten vill säga, vilket jag såklart hoppas på, men tvivlar på...har jag missuppfattat något?
  • Anonym (Knäckt.nu)
    Grappa skrev 2013-09-05 18:15:49 följande:
    Om jag vore du skulle jag skaffa ett samtalsstöd eller en coach el liknande, nån du har att ösa ur dig allt som bubblar till, och som kan hjälpa dig att finna bästa strategierna för att hantera din egen frustration, pappans lögner och barnens reaktioner. Man kan gå till en familjeterapeut ensam för att få hjälp med hur man ska hantera problem i familjen.
    Lycka till!
    Tack för ditt svar, jag fick nyss tips om att kvinnojouren skall vara bra att prata med och få stöd hos, du har helt rätt att jag behöver någon att bolla med om detta, blir ju tokig snart av att bara sitta och inte göra någonting, inte veta något och bara vänta...det finns även bra jurister man kan kontakta tror jag, jag ska kolla upp det snarast möjligt, pengar är inget problem, de är ju knappast gratis, men som sagt, det är nog bra, särskilt som man hör en grej från ett håll och en annan från ett annat, jag behöver tydliga svar och få VETA mina rättigheter osv. Tusen tack igen, bara ett "Lycka till" värmer otroligt mkt...tack! 
  • Anonym (Knäckt.nu)
    Anonym (A) skrev 2013-09-05 18:35:01 följande:

    Ingenting går via fr till tr! Ni kan gå på samtal på fr och då är det frivilligt man måste inte göra det. Fr skickar ingenting till tr vad har du fått det ifrån? Enda gången de ger ett utlåtande till tr är när tr gett fr i uppdrag att utreda er i en vårdnadstvist men då har ni haft muntliga förhandlingar i tr redan
    Ja, jag vet att samtal/samarbetssamtal är frivilliga, har ju själv pratat med dom och vi ska bli kallade, var och en för sig först och sedan tillsammans. Om vi inte kommer överens om något DÄR, så är det väl så att nästa steg är domstolen? Det är inte så lätt detta, det står olika på olika sidor och folk säger olika saker, inte så lätt att veta exakt vad som är sant och gäller...:-/ Tack för ditt svar iaf! 
  • Anonym (Knäckt.nu)
    Grappa skrev 2013-09-06 19:33:07 följande:
    Det är ju ett jättebra förslag, hoppas du får tag på dem snabbt och kan få råd.
    Vad gäller advokat har många byråer gratis rådgivning en kvart-halvtimma, då kan du snabbt presentera ditt case och få lite råd om vad de kan erbjuda och vilken strategi de skulle rekommendera. Alltid en början iaf.

    Kram
    Tack för ditt svar igen!  
    Har inte fått tag på nåt folk idag, fredagar är svåra, har skickat mail till skolan och berättat på ett ungefär vad som hänt, då jag alltid varit läx-ansvarig då pappan varken haft lust eller kunskap eller velat skaffa sig, trots att jag skrivit listor som till en 5-åring och skickat länkar och beskrivningar m.m., m.m...detta år började han i högstadiet och det är extra viktigt att det funkar, han har haft lite jobbigt i skolan och legat mkt efter osv. Jag kallade till massa möten förra terminen och det slutade med massa bra extraresurser och att han på pappans veckor fick extrastöd i skolan då han själv klagat på att det inte funkar alls hos pappan med läxorna och mina veckor hade jag fullt upp dygnet runt typ och till slut gick det bra, men ville informera hans mentor, lärare samt rektor iaf, om de skulle se några tecken på att han kommer efter igen, mår dåligt eller verkar nedstämd eller så. Bra att informera iaf.
    Sedan ringde de från soc och hon berättade att de fått in en polisanmälan som han gjort mot mig, vilket jag var medveten om men aldrig orolig då han inte har någonting att komma med för jag har inte gjort något av det han klänger ur sig...sen sa hon att hon kontaktat polisen och de hade redan lagt ner utredningen/anmälan/fallet, och trots att jag visste att det aldrig skulle leda nånvart, så kändes det SÅ skönt att höra, jag hoppas han förstår hur pinsamt detta är för honom och att barnen på ngt sätt får reda på det, och förstår att allt är endast smutskastning...det finns en rättvisa någonstans iaf. Hon skulle även försöka tänka ut något alternativ hur vi kan lösa situationen då barnen faktiskt far illa på ett visst sätt hos pappan, om än ej fysiskt. Dessutom försvårar/förhindrar han mitt och barnens umgänge vilket är ganska allvarligt och ligger honom knappast till nån fördel i framtiden. Känner mig hoppfull idag och stark, trots att jag saknar barnen så det gör ont i hjärtat!!!
    TACK för ditt svar och stöd, har kollat detta med advokat/gratis rådgivning och har några nummer att ringa på måndag! Kram på dig och ha en trevlig helg! 
  • Anonym (Knäckt.nu)
    Anonym (A) skrev 2013-09-05 19:04:15 följande:
    Nästa steg är tr inte domstol!
    Ok, då vet jag! Tack för ditt svar!
     
  • Anonym (Knäckt.nu)
    camelCase skrev 2013-09-05 20:15:59 följande:
    Full förståelse för din frustration och att du är ledsen TS. Verkligen!

    Men snälla du, dra inte in era barn i ditt drama! Jag kan sätta allt jag äger och har på att dina gissar helst slipper höra dina argument och förklaringar. Allt de vill är att hållas utanför ert vuxentrams.

    Det räcker att du skickar sms förbud säger "jag älskar er! Jag saknar er! Och
    camelCase skrev 2013-09-05 20:16:33 följande:
    ...jag kommer alltid finnas här för er. Kram mamma".
    Tack för ditt svar! Åh, vad jag önskar att de ALDRIG blivit indragna, jag vill inte framstå som någon som är ständigt ansvarsbefriad, MEN, det var faktiskt pappan som gjorde det, han sa saker till barnen som de absolut inte har något med att göra eller behövde höra, någon sanning men otaliga lögner. Han var/är arg på MIG och har/hade ingen som helst anledning att berätta saker för barnen!!! Detta är mellan oss vuxna och vi borde bete oss så också. Men iom att han under en väldigt lång period smutskastat mig så vill och behöver jag ju åtminstone få träffa dom eller prata med dom för att få dom att förstå att inget han anklagar mig för är sant, han har inga bevis och jag har sparat allt; mail, sms (från oss båda, jag har inget ett dölja), spelat in samtal (råd från soc) etc. Det innebär att även jag behöver prata med dom om detta, men har ff inte sagt ett ont ord om deras pappa trots hans beteende och har hela tiden agerat lugnt och som en vuxen, inget skrikande och gapande, skitsnack eller liknande, men de måste ju få träffa mig för att höra vad jag har att säga och bemöta hans anklagelser! Jag träffade min yngsta son idag hos en kompis vars son är hans bästa vän och det var såååååååååååå underbart, men det märktes att han tyckte det var jättejobbigt att öht prata om allt, och det gör så jäkla ont i mig att se att han mår så dåligt över detta, men försökte säga att jag behövde få träffa honom och hans bror för att  man inte endast kan lyssna på endast den ena personen, utan även den andre måste få säga sitt. Jag önskar att jag inte behövde prata om detta med honom alls, men för att få tillbaka deras förtroende och ta bort denna hjärntvätt så måste jag ju Men att från början öht dra in barnen i detta är fullkomligt oacceptabelt och det kommer att ligga honom till last i tingsrätten så småningom, de är väldigt måna om att föräldrarna ser till att barnen har en god relation med den andra föräldern, och han har knappast gjort det för fem öre, jag skulle ALDRIG göra det från början, de är barn, de har inget med vår tvist att göra, de ska vara glada, må bra, leka, upptäcka livet och ha det bra och vara harmoniska, inte höra detta öht!! Jag var väldigt noga med att poängtera för sonen idag (han VILL vara hos mig och mår jättedåligt över detta) att jag bara vill träffa honom och min andra son för att PRATA. I lugn och ro, de behöver inte känna någon press eller att de behöver ta ställning till någonting eller så, bara LYSSNA och fråga det dom undrar över så jag kan svara utan att vara nedvärderande eller tala elakt om pappan, utan att "jaha, han har sagt det, ok, detta är det han menar *visar t.ex. ett sms*, håller ni med om hans påstående om detta fortfarande eller inte (och de kommer garanterat att förstå hur vinklat allt är) till exempel. De behöver inte svara då och ta ställning till något, tänker inte pressa dom mer än de är, men iaf få visa och berätta från mitt perspektiv. Jaha, detta blev en novell, sorry...men iaf, jag tar det lugnt och sakligt, låter barnen få veta att jag alltid kommer att älska dom villkorslöst, att jag alltid kommer att finnas här, att jag saknar dom osv. Ibland varje dag, men i snitt 5 ggr/v. (råd från soc igen, ingen sms-bombning men låt dom veta att du ff kämpar för dom och inte gett upp). TACK för ditt svar! Kram!

Svar på tråden Pappan smutskastar mig inför barnen och vägrar lämna tillbaka dom! Hjälp!