Barfri tid för att underhålla förhållandet?

Nä uh vårat äktenskap kan vi göra med barn

Barfri tid har vi haft sen jag blev gravid ungefär Sorry, kunde inte låta bli.

Vi har hittills på 2,5 år inte haft barnvakt en enda gång. Vi har flera som gärna skulle ställa upp men behovet har inte funnits. Nu har barnet börjat på förskolan, men då jobbar vi ju. Vi har inte varit på tu man hand sedan dottern föddes. Men hon sover ju på kvällarna, och då har vi såklart tid för varandra. Om det så är att hjälpas åt med hushållsarbete, dega framför en film eller sitta på balkongen och prata över ett glas vin varierar, men det fungerar bra för oss. Vi bråkar nästan aldrig och har inga planer på att separera än i alla fall

 

Kan tillägga att vi inte är gifta om det skulle spela någon roll,de flesta som inte känner oss väl utgår från att vi är av någon anledning.Jag har tidigare jobbat med barn med NPF och har full förståelse för att det kan krävas avlastning där och vid andra svåra situationer.Våra barn är idag 4 och 6 år kan jag också tillägga.Nu ska vi faktiskt ta oss ut ur huset och göra nåt med vår barnfria tid, det känns knappast som det behövs.men trevligt,ja visst.

Vi uppskattar att få en barnfri kväll runt varannan månad för att få gå ut och äta en finare middag och kanske bio/teater/konsert.

Däremot ser vi nog inte det som något vi "måste" göra för att underhålla vårt förhållande utan som bara som något vi gillar att göra och som vi inte kan göra med vår 17-månaders.

Vår son fyller 3 år i höst, och vi har haft barnfri tid tillsammans vid två tillfällen hittills, en gång när han var 1,5 år och en gång när han var drygt 2,5 år. Och båda gångerna var det p.g.a. att vi var bjudna på större fester som skulle vara barnfria enligt värdarnas önskemål. Så då har vi haft barnvakt för att kunna gå på fest, och inte för att vi egentligen behövde barnfri tid. Men visst, det var ju trevligt med fest där man slapp passa på ett litet barn hela tiden...

Så svaret på din fråga är att vi hittills, på snart 3 år, inte har känt behov av barnfri tid "för att vårda vår relation".
Vi vårdar den dagligen. Och sen har vi ju en liten kille som har sovit osannolikt bra sedan födseln, så vi har ju haft långa, sköna kvällar och sovmornar i alla år då vi har kunnat mysa, ha sex, prata och bara vara vi.
Kanske hade vi haft andra behov om vi hade haft ett barn som hade strulat med sömnen, så att man hade varit med trörr och sliten och väckts i ottan..? Och om vi hade haft många barn hade det kanske också funnits starkare behov..? Svårt att veta utan facit i hand...

Jag och min sambo har haft barnvakt tre ggr (utöver när vi varit och fött syskonen) under våra 12 år. Då har min mamma varit barnvakt två ggr och sambons mamma en gång. Vi var på 50 årsfest en gång, på bio en gång och på middag en gång.

Dessutom har sambons mamma (farmor) under två somrar tagit med de stora barnen till en stuga några dagar. Fast då har vi iofs inte varit barnlediga ändå.

Jag vet inte hur behovet är hos andra, men vi har inget behov av barnvakt, iaf inte för att vårda och underhålla vår relation. Vi är båda lite hönsiga (han mer än mig) och vill själva ha ungarna under uppsikt i största möjliga mån. Det har gått bra ändå och vi har kvällarna för oss själva när barnen sover och det räcker för oss.