Hur göra med bonusbarnet?
Jag förstår att det inte är lätt för ett barn när mamma/pappa blir ihop med en ny men nu känner jag att jag ledsnat och bara tycker att det är jobbigt och jag vill inte känna så inför bonus.
Bonusbarnet minns antagligen inte ens att mamma och pappa har bott ihop, h*n var så liten när de gick isär.
Jag och barnets pappa har bott ihop i 1½ år lite drygt. Vi är båda överens om att alla barn i familjen är bådas vårt ansvar även om vi tar lite extra för just våra egna. Vi har gemensamma regler för alal barn och båda kan säga åt barnen om de gör fel oavsett vems barn det är.
Det har gått bra förut mellan bonus och mig, i ca 1 år gick allt finfint, men nu lyssnar h*n inte, lyder iofs inte pappa heller något vidare, men varje gång jag säger något så tittar h*n på sin pappa som för att få bekräftat att det jag säger gäller. Det kan handla om något så trivialt som att låta bli att kasta leksaker omkring sig, så inga 'elaka' regler alá Askungens styvmor. Pappan kan inflika: Lyssna på X (mig) och gör som hon säger när jag bett/sagt till bonus att göra något. (Är pappan närvarande är det han som sköter tillsägelser etc, men är han inte i rummet så är det jag)
Pappan är ganska dålig på att följa upp om bonus tex fortsätter att kasta saker omkring sig efter tillsägelse från honom vilket gör det hela jobbigare för mig, vi har pratat om det och han ska bättra sig säger han.
Bonus kan sätta sig i soffan och sen gnälla: jag vill inte sitta bredvid X (mig) och sitter jag redan i soffan så inte fasen flyttar jag mig för att bonus inte vill sitta bredvid mig, då får bonus resa sig och sätta sig någon annanstans. Pappan ogillar såna kommentarer och säger alltid ifrån vilket är skönt, men igår blev måttet rågat kände jag, boonus skulle åka hem till sin mamma och jag går med till bilen för att bära med lite saker och då säger bonus att bara h*n och pappa ska åka bil, inte jag (jag åker i stort sett aldrig med, det har kanske hänt 2 ggr och för länge sen) det känns bara så otacksamt och irriterande att bonus tror/vill bestämma allt om vårt liv.
Vet att mamman som är singel och bara har det här barnet låter barnet bestämma en hel del, men det fungerar inte hemma hos oss där vi är flera som ska samsas.
Jag vet att många menar att en bonusförälder ska backa och inte lägga sig i, men vi har valt att låta alla barn vara allas barn så att säga eftersom det inte skulle fungera annars, särskilt inte om bonus ska börja bo halva tiden här hos oss. (Det finns funderingar om det, mamman har varit helt anti förut men nu börjar hon kuna tänka sig tanken) Bonus är nästan 4 om det spelar någon roll för hur ni svarar 
