sammarbetssamtal

Hur menar du att han håller på?
Kommer ni inte överens är det ju jättebra att gå på samarbetssamtal :)
Det är ingen som kommer förlora barnet för ett samarbetssamtal utan de är ju till för att ni förhoppningsvis skall komma överens angående tex umgänge, boende, förhållningsregler osv - beroende på vari ert samarbetsproblem ligger.
Kommer ni däremot INTE överens på samtalet är ju nästa grej att stämma för umgänge, boende osv. Då bestämmer ju rätten åt er istället, så samtalet nu är ju att föredra kanske.

Det du bör tänka på för att det ska "se bra ut" för dig är ju först o främst att medverka i samtalet - alltså visa att du är intresserad av att hitta en lösning på ert problem.

Då barnet är över ett år är det möjligt med övernattning...
Dock måste ju barnet känna pappan först.
Varför kan han inte få ha barnet ensamt? Sitter du o övervakar umgänget så blir det aldrig naturligt.. Man kan ju börja med att han tar en promenad ensam, går till lekparken på en timme o liknande.
Kanske träffas i din lägenhet o så går du ut på en promenad?
Antar det är pga detta pappan vill ta det på samarbetssamtal, att det enbart är du som sätter villkoren.
Visst ska det vara på barnets villkor, men ett barn över ett år kan mkt väl vara ensam en liten stund med sin pappa.
Börjar man med en timme då o då (håller helt med dig om att upptrappning o tätare umgänge är nödvändigt), så kan man snart öka och även ha övernattning.
Min man o hans ex separerade när dottern var 1,5 år. De körde vh o det gick jättebra. Dock hade de ju redan en relation sedan innan, men så fort pappan byggt upp en relation med barnet så kan han ha vh.
Pappan kommer få umgänge, så länge han inte är en fara för barnet..

Om du påpekar alla hans fel o brister kan det istället för att sätta dig i bra dager få dig att se ut som om du svartmålar honom.
Som sagt, så länge han inte är en fara för barnet kommer han få umgänge i det kommer vara umgänge ensamt med barnet.

Utmynna betyder typ "leder till". Dvs att samarbetssamtalet enbart leder till frivilliga överenskommelser - inger ngn annan kan bestämma över huvudet på er, utan ni kommer själva fram (med en opartisk medsittare) till en överenskommelse.
Gör ni inte det händer i princip inget - då..
Men antagligen blir ju nästa försök att ta det till familjerätten (eller vad det heter).
Som sagt - själva samarbetssamtalet har inget med rätten att göra - enbart ett sätt att komma överens INNAN det går så långt.

Tror lilla My fick med alla frågor du tog upp i svaret till mig :)
Men upprepar ändå några - ja, han kommer få umgänge utan dig - efter en kortare inskolning.
Nej, hon är inte för liten för övernattning.
Som Lilla My skriver så rekommenderar man en övernattning per antal år upp till 3-4 års ålder, alltså en natt vid ett år, två nätter vid två år.
Varannan vecka brukar ju inte rekommenderas förrän vid tre/fyra, men växelvis boende kan införas tidigare.
Tex kan barnet kanske vid två år sova två/tre nätter var hos respektive förälder för att sedan byta.

Om du inte går med på att han har barnet ensamt kan han stämma på umgänge. Få bestämmer rätten över hur det kommer att se ut, så mitt tips är som Lilla Mys.
Fundera själv över en upptrappningsplan som leder till "normalt" umgänge. Dvs med övernattningar några gånger i månaden.
Fortsätter han i samma takt som nu, dvs att de inte träffas så ofta, så blir det ju ingen upptrappning..

Du skriver att du velat samarbeta men inte han, men av det du skriver här så har du bestämt o inte samarbetat..
Har du sagt det du säger till oss här, att umgänge inte får ske ensamt. Att övernattning inte kommer att ske förrän vid tre/fyra års ålder... Ja då kan det uppfattas som om du inte varit samarbetsvillig..
Sen förstår jag att det är svårt.. Speciellt om han inte visar ngn genuin vilja att lära känna henne o ta sitt ansvar. Och om du inte känner ngt förtroende för honom.
Men om han inte är direkt olämplig sp KOMMER han få umgänge.
Tror det är bra om du förbereder dig på det o försöker göra en så bra plan för barnet som möjligt utefter det.
Är du med på att han ska ha umgänge så kan du även ha lite "kontroll".
Går det genom rätten minskar den kontrollen...

Som sagt, jag vet att det är skitjobbigt, men jag skriver bara hur det antagligen kommer att bli.
Barn har rätt till båda sina föräldrar - även om det kan vara "knaggligt"..
Han får helt enkelt lära sig.
Väldigt många umgängesföräldrar blir riktigt bra föräldrar - när de själva är TVUGNA att ta ansvar. När ingen sitter bredvid o kollar över axeln. Som kontrollerar. Som säger hur saker ska göras. Som bestämmer hur det ska vara.
Jag VET det låter hårt, men sån är lagen.
VILL han ha umgänge så kommer han få det. Vare sig du vill eller inte.
Barnet har rätt att lära känna båda föräldrarna, och tyvärr är det så att han måste få chansen att lära sig det du lärt dig under dotterns uppväxt. Har han inte varit närvarande kan han inte veta allt, nu blir han tvungen istället om han vill ha henne.

Sen förstår jag inte varför det är så fel att det är hans mamma som pushar på?
Han kanske behöver henne som stöd?
Bättre att få ett regelbundet överenskommet umgänge där barnet har möjlighet att köra känna sin pappa än att ha det sporadiskt som nu. Iallafall bättre för barnet...

Som sagt, jag skriver bara hur det antagligen blir, o faktum är att det du nämnt här inte är tillräckligt för att han inte ska ha normalt umgänge..