Jag har bestämt mig, nu blir jag spermadonator.
Läste runt lite och såg att det är brist på spermadonatorer och tänkte att jag bara måste hjälpa till. Det är lite osjälviskt att inte hjälpa om man kan. Samma att inte vara blodgivare, vilket jag självklart också är. Jag har väl funderat på detta i kanske drygt ett år, men jag har varit i ett förhållande där hon inte haft barn och då kändes det fel. Men nu är jag singel sedan 2 månader tillbaka och så kom tankarna tillbaka.
Till saken hör att jag egentligen inte har avfärdat tanken på att bli pappa igen (jo, jag har en dotter i yngre skolåldern) men har inte träffat någon som det riktigt klickat med. De senaste 5 åren har jag väl haft några förhållanden, men barn har aldrig varit aktuellt.
Jag vet ju själv hur jävla underbart det är att bli förälder och nu vill jag ge ofrivilligt barnlösa möjligheten att uppleva detta. Den känslan måste ju vara ännu större!? 
Jag läste bland annat att barnet har rätt att veta vem donatorn är, men juridiskt har barnet inga rättigheter eller skyldigheter mot donatorn. Och donatorn har inga rättigheter eller skyldigheter mot barnet eller föräldrarna. Jag kan mycket väl tänka mig att göra en icke anonym donation via en klinik, visst är det samma regler då?
Heminsemination känns inte så aktuellt, jag vill liksom inte bli underhållsskyldig till en massa ungar.
Kriterier - Spermiedonator
• Friska män utan ärftliga sjukdomar
• Normalt spermaprov
• Ålder 20-45 år
• Önskvärt att donatorn har egna barn men inget krav
• Donatorn måste även ha en altruistisk inställning till donationen, det vill säga vara osjälvisk och inte se till sin egennytta.
• Donatorn får donera spermier till ett begränsat antal par (6 par + 6 syskon).
• Utseendet hos donatorn bör matchas med föräldrarnas vad gäller hårfärg, hudfärg, ögonfärg och längd.
Frisk är jag, så vitt jag vet. Har lämnat spermaprov för 9 år sedan och då var allt normalt. 120 miljoner normala eller snabba spermier i en burk. Åldern passar jag in på och ett eget barn har jag redan.
Imorgon är det jag som kontaktar Fertilitetskliniken där jag bor och anmäler mig som donator.
Den här tråden kommer jag att använda som en dagbok. Här tänker jag skriva av mig om hur det går och om det blir några barn eller inte. Upp till 12 små Elvisar kan det bli. (13 inklusive min dotter)
Debatten ska handla om:
1. är det rätt eller fel tänkt av mig?
2. Om ett par inte kan få barn kanske det är guds vilja och då är det fel att ändra på guds vilja?
3. Varför är inte du/ni donator?
Länkar:
Karolinska Sjukhuset.
Akademiska Sjukhuset.
IVF-Kliniken Umeå.
RMC Östergötland.
Sahlgrenska Sjukhuset.
Vårdguiden.
Wikipedia-Spermadonation.
Hur går det till.
Vad säger lagen.
