tonåring, fråga mig vad du vill!

Hur tycker du livet som tonåring är?
Hur tycker du din relation förändrats till dina föräldrar?
Vad är det som stör/irriterar dig mest med att vara just 14 år, det vill säga inte få köra moped/ pinsamma föräldrar/pojkvänner etc?
Hur upplever du dina och andra tonåringar synsätt på detta med alkohol och droger?
 

Svarar på frågorna med siffror, känns lättare då.

1. Det är rätt jobbigt, hormoner hit och grupptryck dit, fast också rätt skönt att inte vara vuxen hela tiden, kunna ha en ursäkt som "jag är fortfarande ett barn" för att slippa pressen lite.

2. Jag har sen jag blivit tonåring fått en bättre relation till min mamma, eftersom att hon nästan har blivit som en tjejkompis som jag snackar om allt med. Får göra dom flesta saker för henne, nästan som att bli uppfostrad av en kompis. Relationen till min pappa har dock blivit ett stort fet minus. Får göra ytterst lite för honom, och kan knappt prata med honom utan att få en bibel till svar rakt i ansiktet på mig.

3. Ibland tycker jag det är extremt jobbigt att vara behandlad som ett barn, och att folk ska bestämma vad jag t.ex. ska ha på mig för kläder, vad jag inte ska ha på mig för kläder. Som att jag inte kan tänka själv, man gör inte saker som man vet att man inte klarar av. Man kan rekommendera saker, men man kan inte tvinga i en tonåring något sånt. För om man försöker få en tonåring att inte ha på sig en t.ex. Magtröja, verkligen tvingar, så kan magtröjan snabbt bli ingen tröja alls. Tonåringar är väldigt retsamma.

4. Jag själv är ingen festprisse och tycker det är skit orättvist att man inte får köpa det eller bruka det "det gör ju ingen skada, man blir bara roligare och lugnare", som många tonåringar gör, jag känner många sådana. Jag tycker det är väldigt obehagligt med sånna tonåringar, eftersom dom är helt tomma i huvudet enligt mig.

Är du kille elle tjej?

Oj, glömde nog skriva det! Är en tjej

Varför är mamma fantastisk och rolig, någon man är stolt över, fram tills tonåren, då är man en pinsam historia och ska helst knipa när man är ute i offentligheten.

Men hemmavid så kan man gärna prata med mamma i timmar och hon är väldigt bra när det gäller skolarbete  

Det är väl någonting typical tonåringar, det bara är så liksom. Min mamma är nog alltid pinsam när vi är ute, fast det är någonting som jag har triggat fram när jag är på dåligt humör och inte tycker det är så himla kul när mamma ska börja prata högt om någonting "pinsamt" kan vara allt från vad man ska äta till om man har mens t.ex. Hemma är det ingen som hör eller ser, man kan vara sig själv. Men att man skäms över sin mamma hör till tonåren, typ.

Det roliga är att han tycker jag är lika pinsam när jag är med hans syskon (de känner mig väldigt bra och tycker inte att jag är pinsam).

Hur nära dom är han då? Bor syskonen hemma?

Får du uriäckage när du nyser?

Haha! Nej, tyvärr, tar mina knipövningar på allvar ;)