Innekatt på 6 år som längtar ut.

Han har varit ute i koppel i flera år, på somrarna, men det verkar inte riktigt räcka till längre.Vi bor i en by på landsbygd, visst är det väl rätt tätt mellan husen, men det är få barnfamiljer, vi är väl en av två, och vi har ingen sandlåda. Trafiken är inte så tät heller, det kör bilar, men inte nån e4 på 8 km.

Alla grannar har ifrågasatt varför han inte får vara lös ute, och det har jag svarat på är för att vi tidigare bodde istan, och jag har redan fått en katt misshandlad, dödad och styckad, och det är inget jag vill utsätta mina djur för.
Närmsta grannen har ingen katt, men tycker om katter då de är bra jägare. Och det kan jag hålla med om, den här killen tog i sommar en mus när jag stod och höll honom i koppel på gården.Det gjorde veterinären, det var på tiden då man inte behövde göra det själv, vet ej när det ändrades, men när jag kastrerade honkatten 2010 så fick jag själv skicka in papperna. Jag har nyss uppdaterat telefonnummerna också i registret och godkänt det för webbsökning.

Jag tror hans revir kommer sträcka sig runt huset med 100 meter kanske.

Den andra barnfamiljen har en egen katt, en elak honkatt som jag inte tror kommer släppa in någon i sitt revir.

Min enda reservation är nog att grannen som bor rakt över vägen kommer att övergöda min katt, och släppa in honom och kanske rentav kidnappa honom till sin. De gjorde så med de som bodde här innan oss katter. Och tantens katt fick nyligen avlivas för fetma, njursvikt och diabetes, inte alls gammal. Men å andra sidan är hon så ovän med min sambo så hon kanske inte vågar.

Han har rymt 5 ggr när barnen haft kompisar här som inte lärt sig stänga dörren, och alltid hållit sig runt huset, men han kommer inte när man lockar, så att fånga honom har vart omöjligt. Men han har alltid kommit in igen efter några timmar.

Vad tycker du jag ska göra då? Jag har försökt det mesta för att han ska trivas, huset är stort, högt i tak anpassat för kattlek, ändå sitter han bara vid dörren och jamar olyckligt , och smiter ut så fort han får chansen. Stänger jag dörrarna till hallen så vankar han fram o åter mellan dörrarna högljutt jamande?

Den här tatuerades i örat när han var 5 månader, alltså snart 6 år sedan, han kastrerades samtidigt, den veterinärkliniken slog igen i samma veva, men jag vet att han är registrerad, uppgifterna är sökbara på internet, uppdaterade och tatueringen i örat är läsbar. Vilken den inte var på min svarta katt, svart tatuering i ett svart öra, inte så lyckat, men inget att göra åt. Alla katter är vaccinerade, påfyllt innan påsk.

Vet att ingen veterinär jag id-märkt hos senare har skickat papperna direkt, utan de har jag fått göra själv, det är även ett annat register än mina tidigare katter vart registrerad i.

Han har vart innekatt i hela sitt liv, och det hade förmodligen inte vart en problem om inte det vore för att min sambo tyckte att han kunde ju få vara ute i koppel, klart han fick smak på friheten att han börjar längta.

Vet att jag lägger in en del mänskliga känslor, men jag vet inte hur en katt tänker, men han ser väldigt olycklig ut, där han vankar av och an och går från dörr till dörr och jamar högt.

Ha honom ute i löplina tror jag inte är lagligt? Inte är det väl speciellt säkert heller när det går flertalet personer med sina hundar lösa i området, och sitter han fast har han inte en chans att komma undan en hund.

Tja det stadiet är ju redan passerat, han jamar framför alla dörrar i huset. Det enda som får honom att glömma nu är en spruta, och det är inte ett alternativ.

Jo han har vart ute tre somrar, varav nästintill varje regnfri dag denna sommar. Jag ska köpa ett halsband som inte är i läder, som de han har till kopplet sen ska vi prova. Ska även stänga alla hål som leder in under huset för där under vill jag inte ha honom.

Är jag inte rädd om honom om han får gå ut för att han är övertydligt olycklig innekatt? Jag bor inte nära någon större väg, mina grannar hatar inte katter, den största faran här skulle nog vara havsörnen, eller att han trillar från bryggan, men jag tror han kan simma såpass att han kan ta sig upp på torra land, men med tanke på att han vägrar i sten gå nära vattnet i koppel, så inbillar jag mig att han inte kommer vara i riskzonen där.

Ja det är ju en risk som allt levande får räkna med, älgarna lever rätt hett just nu, och vi människor överst i näringskedjan kan också råka illa ut, men inte sitter vi inne hela tiden. Man får försöka skapa en balans mellan överbeskyddande och sunt förnuft.

Jag har 5 katter, men bara en visar ett  behov av att gå ut, de andra är nöja med att sitta och titta i fönstret, eller leka i klösträden, eller hänga på hyllorna och garderoberna, eller jaga någon av de 900 mössen i tyg, eller sova i en strimma sol. Men så är det den här äldsta, han är inte till freds, och jag har provat mycket, men jag kan inte vara ute med honom hela dagarna och jag kan inte sätta ut honom bunden i kopplet ensam heller, att bygga eb rastgård är inte ett alternativ då vi  hyr. Och något säger mig att det inte skulle räcka för honom heller.

Jah har ett hundhalsband på honom, dels för att det annars är svårt att hitta något som passar, det är en stor katt, och dels för att han kryper ur sele på en sekund, samma med halsband som låser upp vid belastning, det är opraktiskt om man vill ha honom i koppel. Detta lärde han rätt fort, men jag ska hitta ett som passar idag, som öppnar sig om han fastnar, så syns det även för tanter o gubbar att han hör hemma någonstans. Alla tittar ju inte en katt i örat.

Jag köpte ett med resår som han tar sig ur om han fastnar, jag höll fast halsbandet snurrat ett varv runt fingret och han slingrade sig ur det på en halv sekund. Det sitter ändå inte löst så det är risk att han fastnar i det därför. Han har vart ute en stund i eftermiddag då gick han en runda runt huset och jamade högt med rest ragg. Sen fick han gå in. Imorgon kör vi en stund till.