Läggning av barn i 4-5-årsåldern

Har aldrig suttit hos mina barn.. ja eller kanske vid vissa tillfällen, men aldrig varje kväll eller så. Vi läser sagt, säger godnatt sen går vi ut och sätter oss i vardagsrummet.. Barnen vet vart vi är och har alltid kunnat ropa om det är något.

När man ska sluta sitta får man ju känna efter själv. Men risken är ju att man kommer sitta där även när barnet är 12år om man inte börjar någonstans. Och eftersom det går så bra att lämna barnet (även om det är lite gnäll just nu) så kommer ju barnet snabbt lära sig att det är slut på att sitta vid sängen... 

men varför inte fortsätta köra på att lägga barnet som om en förälder är borta fast båda e hemma? 
sen en fråga: vad e AP-förälder?
Iallfall jag har en femåring som vi har legat inne hos tills han har somnat. Nu har vi börjat att tala om och prata med honom en stund innan läggdags att ikväll läser vi sagan sen pratar vi lite och efter en stund så går mamma/pappa ut . Förbereder honom. Sen gör vi på detta vis.
Här funkar det riktigt bra. 

Vi ligger tillsammans med våra barn tills de somnar. De är 5,5 respektive snart 4,5.....och så har vi ju minstingen på två månader. Vi samsover ju med dem alla så nattar dem i vår gigantiska säng. Vi gör som ni TS, växlar barn varannan kväll, men i samma rum. Båda kan somna själva utan problem, men tycker att det är mysigt med sällskap så då kör vi på det. Framför allt äldsta vill gärna ligga och småprata och det kommer upp rätt mycket intressant just den tiden på dygnet tycker jag. Du kan väl prata med din stora. Hon är ju så pass stor att man kan föra ett vettigt samtal med henne. 

Delar inte ovanståendes uppfattning - tror varken att man kommer att få sitta där tills de är tonåringar (vet att vi skulle kunna sluta ligga hos dem nu, men att de skulle tycka att det var tråkigt) eller att man signalerar att det är konstigt eller farligt att somna själv för att man ger dem sällskap. Jag somnar inte heller själv särskilt ofta och tycker faktiskt att det är trivsamt med sällskap även som vuxen. Få vuxna jag känner sover ensamma.....det är min gamle far.....

Sedan kan man ju kompromissa om man tycker att det blir segdraget. Komma överens om att man sitter en stund, men sedan går och pysslar med det man behöver. Eller att man sitter kvar vissa kvällar men inte varje etc. Finns många olika lösningar .

Stora har vi suttit med tills han somnade ända tills han själv bestämde att han ville somna på egen hand, det var ganska nyligen och han fyller sex snart. Nu sitter vi i rummet bredvid på kvällen och han har dörren öppen. Han är välkommen att komma ut när han vill och vill han oss något kommer vi såklart in till honom. Jag fnissar lite åt att en del så tvärsäkert tror att man får sitta med dem resten av livet för att man lyssnar på deras önskemål och behov. Det är ju helt befängt!

Man kan också överdriva det hela, om ett barn somnar fint på egen hand behöver man givetvis inte vara närvarande bara för att. Det är inte AP någonstans. Så länge hon inte är ledsen eller orolig och bara tycker att det är tråkigt hade jag fortsatt som ni gör nu. Jag hade troligtvis inte suttit bredvid yngsta heller om han somnar fint ändå bara för att. Givetvis ska man svara ett barn som är ledset men man behöver ju inte göra det till något det inte är. Finns inget behov, varför skapa ett?

Jag tycker att 4-5 årsåldern är en alldeles toppen tid att göra en sån sak. Jag märker på vår 4-åring att han kommit dit att han t.ex. Inte följer med till tvättstugan utan vinkar av och pysslar sen med något själv, för han VET att jag kommer snart. Detsamma gäller avvikande från barnens säng, man "ska bara"... och det går bra för de förstår att man är tillbaka om en stund. Nu har vi inte suttit bredvid särskilt länge med vår lille, men till ca 4 med vår store. Däremot har vi alltid lite invänjning även med lille så här efter sommaren. När vi kuskar runt till släkt, vänner och landet så ligger vi bredvid, känns konstigt att gå ur rummet då. Hemma har vi så toppen att lilles rum ligger i anslutning till köket, och där har vi sååå mycket att göra så med lite radio på och disk och fix så kan man fånga upp eventuella frågor om vatten, serietidningar o.s.v. Jag brukar, i de fall man springer upp mycket, bara leda tillbaka och pussa och krama ner honom i sängen, bädda om ordentligt och säga supergosiga saker som att Ååå vad du är mysig och fin, sov så jättegott, puss puss puss. Liksom bestämd men varm å go! Det går absolut !NTE om man börjar bli otålig och sur...

Åh vad mycket bra input, nu blir jag taggad att göra dn förändring! Det där med att inte bli sur och otålig är nog verkligen nyckeln. Jag känner ju nu att jag blir irriterad och otålig av att sitta där i mörkret när det tar för lång tid så det är också en anledning till att jag funderat på förändring, det blir så tråkigt att avsluta kvällen så.

Men hjälp mig, vad säger man för anledning till barnet om förändringen? Om man nu suttit där hela deras liv men nu vill förändra det, hur motivera det på ett trovärdigt sätt men ändå utan att lägga "skuld" på barnet med att säga att man inte orkar sitta där...??

Jag ska tillägga att jag inte vill börja skylla på olika saker, typ att ikväll måste jag göra det och det. Då låter det ju som att jag imorgon kommer sitta där igen och det vill jag inte ge sken av.

Jag tycker det är en mysig stund med närhet och småprat vid nattning. För oss tar det minst en timme och ofta är det dessutom en hel del bök och stök innan han somnar, men jag tycker ändå att det positiva med att få ligga och kramas och se honom somna in överväger. Han är 4,5 år. Snart är de stora och vill inte längre ha oss i sängen :)

Alexi, jag ser det inte som att jag "skyller på saker" - alltså ber om ursäkt för att jag måste göra något fast jag egentligen borde ligga kvar. Man kan göra tydligt att nu kommer jag inte att ligga kvar här, för jag har många saker att göra, men jag finns här utanför och jag kommer in igen om en stund. Jag vet inte om du eller andra märkt detsamma, men mina barn har alltid haft mycket lättare att göra egna grejer och liksom slappna av om jag stökar. Om jag sitter stilla och läser en tidning då blir det plötsligen vääääldigt mycket ståhejigare. När vår lille var yngre ville han gärna veta vad jag hade för mig ute i köket så ibland hörde jag -Vad gööör du? inifrån sovrummet och då kunde jag berätta några ord om smutsiga tallrikar som åkte in i maskinen eller så. Jag vet inte hur ni andra har det men hos oss är det verkligen en välbehövlig stund att stöka undan på. Själv tycker jag det är lite jobbigt att ligga med till insomning för jag blir trött, kommer upp vimmelkantig och då har man ofta rätt mycket kvar att fixa, om inte med husbestyr så till jobbet eller vad som. Sen håller jag med om att det finns en mysfaktor, vi gör det som sagt hela semestern, men på vågskålen så...