Sängliggandes, blir tokig snart..

Är i vecka 33, och sen vecka 21 är jag helttidssjukskriven pga foglossning och sammandragningar. Och sedan nån månad tillbaka så får jag bara vila, inte anstränga mig alls pga mina sammandragningar har påverkat tappen. I början var det skönt att bara få ligga och slappa, men nu klättrar jag på väggarna!

Hur får man dagarna att gå? Det värsta av allt är att jag är helt ensam hemma. I veckorna jobbar min sambo, han jobbar borta och jobbar 7-20 för att kunna vara ledig halva torsdagen och hela fredagen. Men när han väl är ledig, är han hemma då? Nej, Han har tusen saker att göra så jag får sitta helt själv i min soffa och bara glo. Nu bråkar vi mer och mer, för han anser att jag bara surar hela tiden och aldrig är glad. Men vad ska jag vara glad åt? Klart man blir bitter när man bara får sitta i soffan hela dagarna, det är så sjukt tråkigt! Enda gången jag kan komma ut och åka iväg är när vi ska på läkarbesök.

Han spenderar mycket tid ute hos sin familj, han hjälper sin pappa att bygga lite och det är lite av en deadline där så han är där hela helgerna typ. Och som nu, då ska dom ut och fiska kräftor, så han åkte i morse för han skulle hinna  jobba lite innan, sen ska dom fiska kräftor och han blir kvar hos sina föräldrar över natten för dom ska upp vid 5 typ. Jag blir sittandes här och glo.. Han tycker jag kan följa med ut dit ibland, och jag följer med ut ibland också, men nu är hans mamma genomförkyld och det är det sista jag behöver.. Han ska även fira sin födelsedag imorgon eftermiddag, men han har inte städat hemma, inte handlat eller nått. Vet inte om han tycker att jag ska göra det, jag som knappt kan flytta mig i soffan utan att få en sammandragning.

 Alla idéer som att titta på film, läsa böcker osv har jag liksom gjort. Jag behöver sällskap! Jag har inga vänner som kan ställa upp, speciellt inte en fredagskväll, för då ska alla ut.. Min mamma ställer upp väldigt mycket, och det är jag tacksam för. Jag vet inte hur jag ska stå ut sista tiden? Kommer förmodligen få snitt i vecka 36-37, men det är ju ett tag kvar..

Min sambo är inte en hemskt person, han är väldigt mån om mig, kärleksfull osv. Vi har ett väldigt bra förhållande för övrigt och trivs ihop. Det är just biten att han inte kan släppa allt och bara skita i allt för att sitta hemma med mig som stör mig väldigt mycket. Att han måste passa upp på sin familj och göra dom glada istället. Han säger själv att han avskyr att bara sitta hemma och glo, borde han inte någonstans förstå hur det är för mig då?