"vi som snart försökt hela jävla 2013 med första ungen"
Det roligaste är när man själv försökt sen augusti 2010 och ens vänner ba "åh jag vill ha bebis" och vips är de gravida månaden efter.. Kul. För dem.
Inlägg från: meijah
|
-
-
Murarn: Jag är väldigt öppen av mig och de flesta i vår omgivning vet att vi försöker och att vi även sökt hjälp. Väldigt befriande och mer "fertila" vänner är väldigt stöttande och förstående :)
Vet inte om nyfikna bekanta blir obekväma (eller avis ;)), men efter ett tags tjat kan jag snoppa av dem med ett "Vi ligger hela tiden men det tar sig inte" det brukar få tyst på dem. -
Så komiskt, i början när vi började planera barn ville inte vänninorna berätta vad de skulle döpa sina kommande barn till.. Nu när de både fått barn 1 och 2, berättar de gladeligen både pojk och flicknamn medans sambon och jag är inne på försök 37.. Det är väl kul, t.o.m vännerna är inställda på att det aldrig kommer bli något så det är inte oroliga över att vi ska sno deras ofödda barns namn...
-
Thotis90 skrev 2013-09-23 18:03:05 följande:Jag finns inte med i statistiken alls...
Då är vi två! Hur länge har du försökt? -
Thotis90 skrev 2013-09-23 19:49:54 följande:Vi är på 21:a försöket...
Förstår verkligen hur du känner dig! Man kastas mellan hopp och förtvivlan om vartannat..
Men fortsätt "ligga" i så kommer det där + tillslut :) -
Theresan skrev 2013-09-25 18:51:18 följande:Det var många ägg, du är inte rädd för flerbörd?
Jag skulle själv bara bli glad om jag fick flera mogna ägg, det känns ju som att chansen blir större då.
Min första tanke när jag fick veta att det fanns "risk" för tvillingar eller flerbörd var att jag hade större chans att få tvillingar! ;D SÅ gärna vill jag har barn! haha -
linnea83 skrev 2013-09-25 21:33:48 följande:Har alltid drömt om tvillingar så det är jag inte rädd för :)..Hade doktorn gett sexförbud hade vi nog haft sex ändå..Men det gjorde han inte..Jag menar hade 2 ägg förra cykeln och då blev det 0 bebisar..Så risken/chansen är ju rätt liten..
Drömmer också om tvillingar och hade precis som dig trotsat läkarens sexförbud om vi fått det ;) -
Juronjaure skrev 2013-09-27 20:37:25 följande:Ja, DET håller jag verkligen med om. Hellre två eller tre eller fyra på en gång, än inga alls ;)
Känner så jag också! ^^ -
Din historia är så lik min! Vi slutade skydda oss augusti 2010(!) och tänkte precis som ni att "händer det så händer det". Men inget.. på 3 år. Motivationen har gått upp och ner, man blir ju så nedslagen när mensen kommer gång på gång. Har en nära väninna som träffade sin karl samtidigt som jag träffade min (09) och de hade inte ens hade en tanke på barn när vi slutade skydda oss, nu har det inte bara en, utan två barn.. Så jag säger som dig, jävla skit också!!Lexiie skrev 2013-10-03 13:01:19 följande:Hej tjejer! Har följt er nu i två veckor. Kram till er alla som har försökt så länge!
Jag och sambon har inte skyddat oss på 2 år och tanken var att "när det blir nåt så blir det nåt"... ingenting har hänt. Våren 2012 har vi pratat igenom det och tänkte börja på riktigt. Vi försökte i 6 månader men gjorde sedan ett uppehåll då allt blev bara jobbigt. Nu är vi inne på försök 5 under 2013. Dagen innan bim testade jag och fick svagt positivt. Igår började jag blöda helt "unannounced" som en vanlig mens men ändå inte. Nu är jag arg och frustrerad och ledsen! Lagom tills vi började i år fick jag veta att en bekant var gravid, tänkte att jaja vad kul våra bebisar blir nästan lika gamla, för man räknar ju inte med att det ska dröja såhär... och hon har bf om några dagar Jävla skit också!
Har ni genomgått någon utredning? -
Lexiie skrev 2013-10-03 14:30:16 följande:Jäklar... Nej vi har ju inte det, känns inte riktigt som att vi passar in där då vi är båda både under 25 och har inte försökt i över 1 år i "sträck"... Man får ett "ja men ni är unga ni har tid om det inte blir nåt nu" - bemötande så det gör väl också att jag inte känner att vi "passar in" under en utredning... Själva då? Har ni genomgått en utredning?
Precis som Linnea83 skrev så kan ni söka hjälp! Det tar lite tid innan allt rullar igång också, så bättre att söka redan nu än om ytterligare 1 år :)
Jag och min sambo sökte hjälp i våras och det är jag väldigt glad över! Det är ju som en hälsocheck och så får man veta hur allt står till i kroppen, hos båda.
Så det rekommenderar jag verkligen er att göra! Min sambo tyckte det kändes jobbigt i början, men när allt väl rullat igång tyckte han det var en baggis, det är snarare jag som tycker det är påfrestande då det är min kropp som utsätts för diverse "ingrepp" (sprutor, hormontabletter, vaginala ultraljud etc) men det är det värt, bara vi får en liten bebbe :)