"vi som snart försökt hela jävla 2013 med första ungen"

Vilken härlig ärlig och bitter tråd, den passar mig PERFEKT så jag partycraschar och joinar er!

Jag och min man har försökt få barn seeeen... Ja, jag vet inte, vi fick första mf i okt 2010 och sen har det rullat på med ytterligare tre st samt ett ofostrigt. Så vi är inne på tredje året, helt sjukt.

Ser att ni undrar hur man orkar, man har ju helt enkelt inget val. Vi har gett upp i små omgångar, framför allt efter missfallen men sen har kroppen bestämt att det är dags igen. Det där med äl påverkar ju inte bara livmodern utan gör även resten kroppen sugen på sängkammarhambo.  Och det är ju tur, för tänk om man skulle behöva bestämma själv VARJE gång, då skulle det inte hända mkt här iaf med tanke på att det mesta sexet känns som ett tvång idag. Såg att ni redan pratat om det med och jag håller helt med. Så tråkigt att det roliga försvunnit, allt känns som plikt!

Sitter här nu och har nedräkning, som vanligt. Allt handlar om att räkna, menscykel, dagar till ÄL, dagar EFTER äl... Där är jag nu. Tog ett gravtest i morse som var neg, vet inte riktigt varför för jag tror jag har BIM på typ fredag så det var lite tidigt. Har börjat få ont i brösten på ett speciellt vis som jag haft två av grav, så jag hoppas det är ett gott tecken! Sen är ju kroppen allmänt störd så vem vet, det kanske är ett nytt PMS-symptom... *bitter* Sen kör jag med en grej jag läste om här för lääänge sen... Att man blir liksom lila kring blygdläppar, klitoris osv när man är gravid. Och för mig har det stämt alla gånger hittills, så sjukt men kul! Jag är det nu med. MEN, jag får progesteronvagitorier för att hjälpa igång en graviditet och vet inte om de grav-hormonerna kan påverka så man blir lila av det med... Vet inte hur långt de går liksom.  Så jag vågar inte lita på det den här gången. 

Lycka till i barnlotteriet, allihop! 

Och jag fick mens idag. Bara för att bre på lite extra så har jag fått mensvärken från helvetet oxå som kräver extra starka tabletter! Vi har varit lite småtöntiga mannen och jag men nu har vi faktiskt enats om en sak...  Vågar knappt säga det eftersom vi hållt på så länge. Men vi har haft en önskan om att få ett tidigt vinter-vår-barn. Därför har vi inte jobbat så hårt på göra-barn-saken de månader då man riskerar få ett barn sent på året. Men nu har vi liksom kommit till insikt om att vi måste slopa den prylen, nu är det bara att köra på så vi får en unge öht...

Nej, för fan, inte ge upp än! Ett halvår är INGET. Sju mån är genomsnittet för att bli gravid dvs, det kan lika gärna bli 14 månader! Tänk på att man generellt inte har äl två mån per år ungefär oxå. Så du kanske bara haft fyra rediga försök på dig? MEN, däremot - lev livet under tiden! Ett lätt råd att ge men inte lika lätt att leva efter. Man blir ganska kvävd.

Precis, alla de där sakerna du nämner har vi oxå tänkt på. Roligare under uppväxten om man kan vara med på typ allt. Men roligare att få barn än vara utan, om man ska hårddra det.

Det var år 2010 när vi började försöka, vi har precis passerat tre år. Fattar inte ens att det gått så lång tid om jag ska vara ärlig! Man blir så uppslukad. Ja, vi har ff chans att slippa julafton iaf!

Hatet mot kroppen förstår jag otroligt väl. Man blir så jäkla arg och ledsen över att det inte funkar. Jag har haft perioder då jag känt mig mindre värd oxå, för att man inte verkar fungera normalt, ett dåligt exemplar av kvinna.

Sen kommer en uppåtsving emellanåt då jag inser att jag är rent dum som tänker så! Tur det, annars skulle man väl inte orka!

Bra att ni båda tagit tag i det! Ingen mening att gå och dra ut på det. Om det inte är ngt fel så får ni veta det med och det kan nog vara ganska skönt det med likaväl som att få hjälp om ngt knasar. 

Kram och JO, det gör du!! Jag lovar. 

Ja, är man i-göra-barnsvängen så är inte förhållandet direkt exklusivt längre. Emellanåt känns det nästan som att ha gruppsex med tanke på alla som ska ha åsikter och ska (-måste-) lägga sig i.

Åh gud, tänk om vi skulle hamnat i den högen med människor - nästan lite tur att jag inte har äl.   Men ja, är det inte typ när det är vinterkaos eller när andra naturfenomen drar fram osv som folk passar på lite extra? Har oxå hört det.  Nej, vad trist! Det suger när man liksom kommer på vilket datum som närmar sig, oxå varit där... Man FÅR ha dåliga dagar då man bara inte orkar. Jag kan inte svara på hur man gör för jag har tyvärr blivit ganska bitter efter våra tre år av försök! Hoppas bara att ni lyckas snabbare. Oj, hoppas på plus!! Kloka ord som även jag försöker ta till mig. Skönt med en liten lavett i ansiktet ibland, det känns i hjärtat när man läser det du skriver. Tyvärr kan jag inte ta till mig av vilan, då jag har dåligt med ägg och liksom MÅSTE köra fullt ös hela tiden för annars kanske vi missar en chans... Som vi inte har råd att missa.  Tror att den extra pressen är det som förstör för iaf mig. Men det övriga ska jag absolut försöka ta åt mig av!