Aktivt barn med sent tal

Din son låter nästan på pricken som vår dotter, som fyller 4 i november (eller ja, hur hon var då). 

Jag hoppas att jag inte gör dig ledsen nu, men vår dotter utreda just nu på bup, och vi blir nog mer förvånade om hon INTE får en diagnos än om hon får det. Autism utreds hon för, men vi misstänker starkt adhd också. 

För att ge hopp: dotterns språk har gått fråmåt, även kommunikationen i viss mån. Fast åtminstone i vissa faser så är det som att talets utveckling faktiskt gör hennes underliggande kommunikationsproblem ännu tydligare. Vi har också en 1, 5-årig lillasyster. Det känns ärligt talat ofta som att vi har ett barn som pratar och ett som förstår... 

Tecken har inte funkat för oss heller. Det vi jobbar med mycket är att prata massor, även om hon inte verkar lyssna. Korta enkla meningar,  betoning på nyckelorden, massor av upprepning, säger samma sak på olika sätt,  bekräftar alltid om hon säger nåt och frågar mycket oavsett vi får svar eller ej. Samtidigt så har vi sänkt kraven, vi babblar på oavsett hon svarar eller ej, istället för att "tvinga" henne att prata genom att kräva svar. Och vi förstärker mycket med t.ex. fysisk beröring, vi tar ögonkontakt, visar vad vi pratar om (t.ex. visar upp olika frukostalternativ samtidigt som vi frågar vad hon vill ha). 

Nåt som inte har så mycket med talet att göra men som jag rekommenderar varmt är att läsa Bo Hejlskovs bok "problemskapande beteenden vid utvecklingsmässiga funktionshinder". 

Sen så tycker jag att ni ska prata med bvc om en utredning, senast vid 3-årskontrollen. Vi fick första remisserna till logoped, hörcentralen och bvcpsykologen förra hösten, och hoppas på att utredningen ska bli klar i oktober-november nån gång, 1-1, 5 år efter att vi började.  

Ni förlorat inget på en utredning. Är er son "frisk" så vet ni det, men om han har ett funktionshinder så försvinner det inte av att ni blundar för det, snarare tvärtom.

Jag vet inte hur er son funkar i vardagen, på dagis eller i andra situationer. För vår del funkade dagis när hon gick 15h medan vi var hemma med lillan och hon gick på  1-3-årsavdelningen.  Nu när båda barnen har börjat på dagis och stora tjejen ska klara heltid på 3-5-avdelning så har hon en heltidsresurs. Dom märkte typ två veckor in i inskolningen att det inte funkade annars. 

Logoped funkade förresten inte så bra för oss heller,  dottern var helt ointresserad. Och även om hon har problem med sprket, så  är det ju inte där "problemet" sitter, utan i det underliggande samspelet och kommunikationen. Så det var inte så mycket logopeden kunde göra. 

Min son började gå hos logoped när han var 2,5. Hon sade att det är väldigt vanligt att så här små barn är ofokuserade och inte speciellt samarbetsvilliga och flera av dem har ju dessutom problem med kommunikationen. Även den ska ju logopeden bedöma och remittera vidare om något avviker. Hon har inte sagt något om det?

Det finns förresten andra sätt att kommunicera än med TAKK. Det fungerade bra för oss, så jag har inte läst vidare om alternativ kommunikation, men ett exempel är pictogram.

Det är jättefrustrerande och jobbigt att inte kunna kommunicera ordentligt med sitt barn. Vår 1,5-åring kan föra ett samtal bättre än vad min son kunde som treåring, och det svider lite i mammahjärtat att uppleva den skillnaden.

Tack för ditt svar! Vi har en tid till att kolla hörseln den 2e oktober och för några veckor sen skickade BVC en remiss till BUP för att testa hans förståelse. För det är svårt för mig att alltid avgöra om han förstår eller inte. Jag beskymrar mig lite för hur de ska få honom att samarbeta med testerna... Så bollen är i rullning här. Men som du säger så tar allt så himla lång tid och så få verkar förstå ens oro och ta en på allvar. Jag hoppas innerligt att jag har fel i min magkänsla om att något inte står helt rätt till. Jag tänker som så att det är bättre att de kollat upp både hörsel och förståelse och insett att allt är bra än tvärt om. Då gör ni ungefär som vi - pratar på och förklarar. Iom att vår son inte vill läsa böcker försöker jag att sitta med och se på film och prata med honom om vad som händer och vad vi ser på tvn/datorn. Upprepar ord mycket, talar tydligt, förenklar meningar osv. När vi går på promenad så berättar jag allt jag ser, frågar honom frågor och när han inte svarar (vilket han oftast inte gör) så svarar jag åt honom. Men jag ska vara ärlig och säga att vissa dagar orkar jag inte med att prata prata prata på... Det känns inte alltid så givande iom att jag så sällan får något svar. När började ni ana att något inte stod rätt till? Känner ni också att vardagen är påfrestande? Hur gör ni för att få allt att gå ihop? Jag känner mig väldigt trött.

Tack för ditt svar! Det svider ofta i mitt hjärta. Lillasyster som bara är 1,5 år är hästlängder längre fram i sin kommunikation. Henne kan man fråga saker och få någorlunda svar. Medan sonen inte svarar alls eller bara gnäller. Logopeden vi gick hos var inte till någon hjälp alls. Vi fick bara höra att TAKK var det man skulle använda. Pictogram har jag inte hört nåt om - ska kolla upp! Tack för tips! Det är verkligen frustrerande från alla håll att inte kunna kommunicera med sitt älskade barn. Jag vill ju inget annat än att bara kunna fråga honom om hans dag, vad han vill äta, vad han känner, tänker på osv. Men det är just nu en omöjlighet. Jag tänker ofta att det måste vara hemskt tungt för någon så liten att känna sån barriär till andra. För jag tror han känner sig avgränsad och att vi inte förstår och han inte heller kan få oss att förstå.

Jo, det brukar vara det första man börjar med, i 2-3 månader. Men sen ska ju språk- och kommunikationsförmågan bedömas också, gå vidare om inte stödtecknen fungerar. Synd att det inte fungerade med logopeden! Det gick inte med sonens första heller, men sen fick han en med mer barnvana som tog honom bättre.

Kan återkomma med lite mer tips, men nu ska jag sova.

Du får gärna komma med fler tips.

Jag har kollat upp det här med Pictogram och blir faktiskt arg. Detta skulle ju funka mycket bättre för oss än stödtecken. Varför har inte den logoped vi varit hos sagt att detta finns som alternativ när jag sa att stödtecken inte funkar?! Åh! :( Visst borde jag ringa till människan och ifrågasätta detta?

Tack snälla för du tipsade!

Läsning har aldrig funkat för oss heller :) Men jag förstår precis vad du menar med att man blir trött. Det blir man. Och en sak som inte har med kommunikation att göra, men med ens egen ork i längden, är att inte vara för hård mot sig själv. Ta vara på alla gånger du orkar prata och kommunicera, haka inte upp dig på när du inte orkar. Se det goda i ditt föräldraskap, att du engagerar dig och försöker hjälpa din son. När man har ett barn som inte utvecklas som alla andra blir man väldigt lätt väldigt självkritisk. Alla andra lyckas ju läsa med sina barn, få dem att lyssna på instruktioner, leka med dem och potträna dem. Är det vi som gör fel, är det vi som är lata, vi som inte anstränger oss tillräckligt? Om jag bara orkade liiite mer... I den meningen så är det faktiskt befriande när man får höra av andra att ens barn inte är som alla andra. Att dottern har behövt stora anpassningar på dagis och nu har en heltidsresurs, är ju nån form av stöd i att det inte är vi som har misslyckats, utan hon har större svårigheter än andra, och det är ok att vi inte alltid orkar. 

Vi märkte språket först, vid 18-månaderskontrollen på bvc så hade hon i princip inget språk. Men vi hade ju inget att jämföra med, motoriskt har hon alltid varit välutvecklad och vi lät oss lugnas av  "alla utvecklas olika, bara hon blir intresserad så kommer hon nog ikapp". Extra återbesök vid 2 år dock, då hade hon gjort ett ryck pch kunde väl med lite generös tolkning anses uppfylla minimikraven för åldern, så då gjordes inget mer. Sen gick språket i stå en del, hon fick lillasyster också, många förändringar, men också fler tecken på att nåt var fel. Sommarn när hon var 2, 5 år var nog värst för oss alla. Då kontaktade vi också bvc för tidig 3-årskontroll och i september fick vi alla remisser. Under hösten så fick en kompis jämnåriga son autism-diagnos och vi kom i kontakt med den världen. Samtidigt träffade vi logpped och bvcpsykolog, dagis gjorde en hel del anpassningar i verksamheten för dottern, och vi började jobba med många av dom verktyg som finns för barn med neuropsykiatrisk problematik. Och sedan dess har livet blivit bättre för oss alla, kan man väl säga.

Dom två viktigaste verktygen för oss har varit stressreducering och kravanpassning. Vi slutade tänka på vad dottern "borde" kunna, eller har klarat av tidigare, och accepterade att det beror på dagsformen. Ibland funkar hon jättebra, ibland är hon helt borta och vi får göra allt åt henne.  Vi tänker också på att hon är stresskänslig. Fast stress hos henne visar sig som hyperaktivitet. Så vi slutade falla i fällan att tänka att hon är uttråkad och aktivera henne mer när hon klättrade på väggarna, och började istället tolka det som att hon är överbelastad.  VI håller nere på förändringar i rutiner, undviker folksamlingar, håller oss mycket hemma. Och är medvetna om att hon blir stressad, läser av tecknen och är också med förberedda när hon blir överstressad och kan hantera utbrott och okontaktbarhet med mer tålamod. 

Ett av dom verktygen som vi använder är bildkort. Vi har gjort dem själv, men skulle gärna vilja ha piktogram. I vårt fall har det inte varit för kommunikationen primärt, utan mer för att göra bildscheman och hjälpa dottern att skapa struktur i vardagen och förbereda. Men det är nog också så att det vi gör samverkar, vill jag tro. Genom att minska stressen, göra vardagen mer begriplig,  anpassa kraven och kommunicera mycket själva, så tror jag att vi har skapat ett lugn runt dotter som gör att hon själv haft "fritt" utrymme i hjärnan för att utvecklas. 

missmika:
jag förstår exakt hur det känns så du är inte ensam om det, är kanske skönt och veta;)
min är inte så hyperaktiv och inte har väldiga utbrott men han har svårt med ögonkontakt och kommunikation och har fått diagnosen autism för 1,5 månad sedan. han har fyllt 3 år för 2 veckor sen. vi fick kämpa ordentligt för det. hjälpen serveras inte direkt på guldfat!!! det jag kan rekommendera är att kontakta bvc om din oro och stå på dig och begär utredning om autism så snabbt som möjligt. om han går på dagis be dem kalla en special pedagog som kan observera honom.
tecken fungerar inte för de flesta barn med autism pga dålig ögonkontakt men bilder är bättre.
bvc är kassa på att upptäcka barn som har särskilda behov. vi var på 3 års kontroll för en vecka sedan så jag frågade hur kommer det sig att han klarade alla kontroller utan att du har märkt nåt? hade jag inte stått på mig skulle han gå runt utan diagnos och rätt hjälp nu!! vet du vad hon sa då!!! helt ärligt blev jag chockad när jag läste i journalen att han fick diagnos och han klarade även tre års kontrollen också förutom talet och jag skulle ändå inte misstänka autism bara för det utan jag skulle bara remittera er till logoped om han inte hade diagnosen!!! förstår du då hur länge det skulle ta om vi inte kämpat!!!

Do2learn.com är en bra sida för den som vill ha lätta och enkla bilder med förklaring för saker som man ska göra eller förmedla något. Som ett ytterligare komplement till Poctogram.
Kolla även PECS. 

Testa med att ge honom PlusEPA, det kan få honom att bli lite lugnare, inte så hett temperament, och kanske lite lugnare så han hinner sitta still länge nog för att hinna se att ni försöker visa honom något. 

Det jag läser om vad du skrivit så tror jag att det är väldigt bra att ni har fått till en tid på BUP. Jag känner igen mycket som du skriver. Min äldsta son har ADHD och Atypisk Autism, han har ingen språkstörning, snarare tvärt om, pratade som bara den redan som 1½ åring och som 2 åring pratade han flytande och rent. Nu skriver jag inte det här för att skryta eller nåt sånt utan jag vill bara att du ska veta att även om det finns vissa eller stora skillnader så kan orsaken/diagnosen vara den samma.
Och att ha tex ADHD och/eller Autism har inget alls med intelligensen att göra. Det finns bara några hinder för att kunna låta det komma till sitt rätta. Man kan ha ADHD, Autism med utvecklingsstörning också men det är inte ett "måste".
Nu vill jag säga att det är inget fel att ha en utvecklingsstörning heller, intelligens är inte allt här i världen, att ens barn mår bra och känner sig nöjd här i livet är det enda man vill som förälder. 

Det låter nästan precis som min son på 3,5år. Hur går det för er?
Vi har precis fått komma till logoped där hon såg en språkstörning men inte grav störning. 
Hon var väldigt duktig och han fick bygga med lego medan hon kom ner på hans nivå och satt med han på golvet och visade bilder. 

Han är väldigt aktiv och hinner liksom inte bry sig om att lyssna när man pratar. Han svarar ofta inte på tilltal och precis som för er är det film som gäller om han ska sitta still. Böcker går bra ibland men då är det vid läggdags och snabbt ska det gå och han  sliter boken ur handen och vill göra allt själv. 

Vi undviker folksamlingar då det är pinsamt och ledsamt att behöva jaga han i butiker och när man fångar in han är det bara skrik och gap. Ofta skriker han AJ och NEJ så folk verkligen stirrar och antagligen tror att man misshandlar. 
Min ork är helt slut och jag blir också trött på att höra om att det går över med tiden och om alla andra barn som också är sena. 

Hans förståelse är helt utmärkt men han vill bara göra allt på hans villkor. På dagis sitter han aldrig med i samlingen och vid maten springer han iväg. Dom har fått placera han längst inne i ett hörn så han inte ska kunna smita men han tar vägen under bordet istället.

Han är oftast inte våldsam men dessa utbrott med skrik bryter ju ner en totalt!
När man hämtar han på dagis så ska det alltid bråkas och rymmas. Han vill absolut inte gå med hem och han gråter för han är så trött. 

Vi brukar säga att han lärde sig aldrig gå - han lärde sig springa. 
Han hade en period precis då han var lite lugnare och pratade tydligare men nu verkar det ha börjat om igen. 

Känns tröstande på något sätt att läsa om att andra har det likadant.. 

Hej MissMika vet att tråden är några år gammal men skulle gärna vilja komma i kontakt med dig om du fortfarade är aktiv här inne?

Jag undrar också hur det gick då jag har ett barn med liknande problem...