Anonym (Tveksam)

Äldre 15 Sep 11:07

17 svar

Moralkaka - abort, inte abort. Hjälp sökes!

Fick ett positivt gravtest idag. Känner mig uppgiven. Fast ändå inte, glad ledsen. Har varit med min kille i snart tre år. Vår ekonomi är väl sådär - båda är studenter på rätt höga nivåer. Han har inget studiestöd för tillfället.

Jag har ungefär ett år kvar av en femårig utbildning, Han likadant. Ja, vi är mogna och redo för barn, men nej, egentligen inte ekonomiskt. Vi är ganska "fria" människor som gillar att inte vara bundna till saker och ting, ansvarstagande saker.

Vi vill väldigt, väldigt, gärna ha barn. Bara inte just nu, timingen är värdelös. Vi har inget fast arbete utan tillförlitar oss på csn. Bor i en lägenhet som är stor. Har tjatat lite på honom att det egentligen är läge att skaffa barn nu, mest för att vi har mycket fritid jämfört med ickestudenter samt att vi inte behöver ta ledigt från ett framtida arbete. Vi har ungefär 35 000 sek undansparat. Känner just nu att han, och våra familjer, och jag, är redo för barn från oss. saknar en bebis. Vill ha, kanske inte nu. Är rädd. Ska jag berätta för honom? Ska jag göra abort? Hur gör man abort? Vet att man aldrig ångrar ett barn, aldrig. Men kanske man inte ångrar en abort heller?

Anonym (Tveksam) Trådstartaren

Äldre 15 Sep 11:19

#1

Som den akademikern jag har lärt mig att bli har jag läst på om både abortmotstånd och folk som gör abort. Det finns två sidor till allt. Kan varken säga bu eller bä.

mikispikis90

Äldre 15 Sep 11:20

#2

Jag är 23 år, gjorde en abort när jag var 14 år gammal. Jag var för ung för att få barn och min p stav hade tydligen blivit fel på så då gjorde jag abort. Som jag inte ångrar idag. Till mig har de sagt att ju yngre man är desto lättare är det att bli gravid, i mitt län klassas jag fortfarande som barn (under 25).

Idag ser min sits ut så här, imorgon ska jag sätta in ett embryo (IVF), jag har gått igenom sprutor, äggplock, gynbesök osv för att min mans (27år) nuvarande spermier simmar väldigt dåligt så att vi kan inte få barn på egen hand. Livet är så otroligt orättvist, och man vet inte ens om embryot kommer att stanna eller komma ut som missfall.

Idag ångrar jag inte min abort, jag var bara ett barn då. Men idag vill jag inget hellre än att vara gravid och behöva strunta i alla dessa hormonsprutor, ägglossningssprutor osv.

Vet inte om det hjälpte dig nått men plugget kan man väll skjuta upp nått år? Kram på dig

Anonym (Tveksam) Trådstartaren

Äldre 15 Sep 11:44

#3

mikispikis90 skrev 2013-09-15 11:20:49 följande:

Ja det är klart jag kan skjuta på det. Det har jag också funderat på. Bor i en studentstad där ingen känner sig riktigt hemma. Ekonomin är sådär - det kanske löser sig. Hans föräldrar har massor av pengar men jag känner att det är jobbigt att fråga om sånt om vi skulle behålla det. Hans föräldrar är helt emot att vi skaffar barn innan vi har fasta arbeten. Mina föräldrar kommer ifrån "arbetarklassen" och tycker att man ska följa hjärtat. Som jag förvisso inte vet vad det säger.

Har lite dilemman;
- Hur säger man till sin sambo att man är gravid? Vill jag ens vara med honom i hela mitt liv?
- Hur berättar man för omgivningen?
- Skulle vi vara kapabla till att skapa ett bra liv för barnet?

Anonym (en mor)

Äldre 15 Sep 11:58

#4

Säg precis som det är till honom! Barnet har ju inte vips kommit till pga att du vill utan är ju ett resultat av er båda. Jag anser också att du måste vara överens med dig själv om du gör abort, att göra det för hans skull blir bara fel. Han är också inblandad i detta och barnet gror redan. Därmed inte sagt att ni kan komma överens om att det är det bästa. Jag tror absolut ni kan ge barnet en god framtid! Vi har snart tre (ett oplanerat på väg) och har aldrig haft någon lysande ekonomi. Men vi går runt och vi planerar utifrån det vi har. Pengar är inte allt. Kan man ge barnen kärlek och trygghet klarar man sig bra långt!

Anonym (som du)

Äldre 15 Sep 13:08

#5

Jag fick barn på termin 9 av 10 och har pysslat ihop min examen i eget tempo sedan dess. Det går fint just nu och ska snart söka jobb. Visserligen har min sambo haft jobb hela tiden, men inget välbetalt. Vi har kunnat köpa all utrustning ny, så begagnat kommer ni kunna tror jag

Anonym (Änglamoster)

Äldre 16 Sep 19:18

#6

Jag tycker du ska behålla barnet, finns inga garantier. Det barnet du har i magen nu är kanske det enda barn du någonsin kommer att få, det tigs mycket om dessa tjejer som haft problem med missfall och ofruktsamhet efter abort, i vårat samhälle där abort glorifieras.
Finns stöd att få ifall man har strulig ekonomi:
http://www.tjejjouren.se/tjejguiden/familj/ung-mamma-421

http://www.stadsmissionen.se/Socialverksamhet/Barnochunga/Unga-Station/
http://www.linkoping.se/Stod-omsorg/Erbjudande-om-socialt-stod1/Till-Barn-och-familjer/

http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Originalstudie/2013/06/Battre-stod-till-foraldrar-vid-familjecentraler/

Jag tror man får någon form av barnbidrag även som studerande.
Det är en svår sak psykiskt och fysiskt att gå igenom, en abort. Och jag tror ditt barn har en uppgift att uppfylla på jorden och att det är därför du känner motstånd till abort i ditt hjärta och ens startar en sån här tråd.
Jag tror ni kommer bli jättebra föräldrar och att ni kommer att klara det jättebra, bara ni ger det chansen!

Lycka till med allt! önskar dig allt gott

Pentagram

Äldre 17 Sep 09:59

#7

Anonym (Tveksam) skrev 2013-09-15 11:07:06 följande:

Vet att man aldrig ångrar ett barn, aldrig. Men kanske man inte ångrar en abort heller?

Det finns gott om folk som ångrar att de skaffat barn, åtminstone vid en given tidpunkt eller med en given person. Det finns också gott om folk som genomgått en abort utan att ha någon ångest över det.

Det kommer säkert att gå bra att skaffa barn nu, men det finns kanske en bättre tidpunkt lite längre fram. Sådant är svårt att sia om i förtid. Inget av dina val lär leda till någon katastrof för er, dock.
Vill du vänta; gör abort, släpp det och gå vidare. Ni skaffar barn lite senare, bara.
Vill du ha barn nu; föd det.

Tusentankar01

Äldre 23 Sep 01:07

#8

Hej på er! Jag tänkte skriva här i hopp om att få lite hjälp med mina tusentals tankar som far genom mitt huvud. Jag är 22 år, pluggar till sjuksköterska andra terminen. Förra veckan skulle jag gå till vårdcentralen för att få penicillin för min UVI. Läkaren tog ett gravtest, som var positivt! Är alltså i 7:e veckan. Jag har hela tiden sagt att blir jag gravid oplanerat ska jag göra abort. Men när du väl är i situationen är det helt annorlunda.. Jag är inte helt 100 på pappan då jag inte fått klartecken helt på när fostret blev till. Pappan som jag tror det är säger till mig att jag ska ta bort det, blir helt hysterisk! Sen några år tillbaka har jag verkligen velat ha barn, men ville ju ha en stadig grund. Så detta tillfället är nog det sämsta att bli gravid på. Hjärnan säger nej, eftersom pappan inte vill ha det, jag är student och har ingen direkt ekonomi. Men jag vet, hade jag behållt barnet hade jag lagt ner hela min själ och alltid barnet i första hand. Inget tvek om saken, det hade blivit mitt allt. Har även världens bästa vänner och en mamma som kommer ställa upp. Mamma rollen har redan kommit igång, utan att tänka på det planerar jag barnrummet och vilken vagn jag ska ha. Jag vet ju egentligen att det bästa hade varit att vänta, men jag vet inte om jag klarar av en abort, jag har redan sjukt starka band till det lilla embryot, speciellt efter jag såg hjärtat banka.. Risken är att jag kommer må skit och gå runt och känna att något fattas.. Är det fel av mig att sätta ett barn utan pappa och en mamma utan någon direkt ekonomi, till världen? Håller på att drunkna av mina egna tankar..

Pentagram

Äldre 23 Sep 09:01

#9

Tusentankar01 skrev 2013-09-23 01:07:50 följande:

Är det fel av mig att sätta ett barn utan pappa och en mamma utan någon direkt ekonomi, till världen? Håller på att drunkna av mina egna tankar..

Det är inte fel ur något moraliskt perspektiv men det kan fortfarande vara fel FÖR DIG ur, säg, ekonomisk eller tidsmässig synvinkel.

Anonym (Änglamoster)

Äldre 23 Sep 11:46

#10

Tusentankar01 skrev 2013-09-23 01:07:50 följande:

Hej på er! Jag tänkte skriva här i hopp om att få lite hjälp med mina tusentals tankar som far genom mitt huvud. Jag är 22 år, pluggar till sjuksköterska andra terminen. Förra veckan skulle jag gå till vårdcentralen för att få penicillin för min UVI. Läkaren tog ett gravtest, som var positivt! Är alltså i 7:e veckan. Jag har hela tiden sagt att blir jag gravid oplanerat ska jag göra abort. Men när du väl är i situationen är det helt annorlunda.. Jag är inte helt 100 på pappan då jag inte fått klartecken helt på när fostret blev till. Pappan som jag tror det är säger till mig att jag ska ta bort det, blir helt hysterisk! Sen några år tillbaka har jag verkligen velat ha barn, men ville ju ha en stadig grund. Så detta tillfället är nog det sämsta att bli gravid på. Hjärnan säger nej, eftersom pappan inte vill ha det, jag är student och har ingen direkt ekonomi. Men jag vet, hade jag behållt barnet hade jag lagt ner hela min själ och alltid barnet i första hand. Inget tvek om saken, det hade blivit mitt allt. Har även världens bästa vänner och en mamma som kommer ställa upp. Mamma rollen har redan kommit igång, utan att tänka på det planerar jag barnrummet och vilken vagn jag ska ha. Jag vet ju egentligen att det bästa hade varit att vänta, men jag vet inte om jag klarar av en abort, jag har redan sjukt starka band till det lilla embryot, speciellt efter jag såg hjärtat banka.. Risken är att jag kommer må skit och gå runt och känna att något fattas.. Är det fel av mig att sätta ett barn utan pappa och en mamma utan någon direkt ekonomi, till världen? Håller på att drunkna av mina egna tankar..

Jag tror det bästa är att du behåller barnet, det finns inga garantier i livet och om du redan känner motstånd
till det så är det ju ännu större chans att du ångrar det senare då du redan känner kärlek till barnet du bär på.
Man kan aldrig få tillbaka samma människa, även om man lyckas få 6 barn efter en abort så är det aldrig ändå samma människa du inte behöll. Alla är vi skapade unika.
Med en unik uppgift i världen.
Finns ekonomiskt stöd för unga människor som har strulig ekonomi, tror jag la upp några länkar som jag hittade i mitt förra inlägg(?).
Och så har du ju som du skrev hjälp av din familj.
Det är inget embryo i vecka 7 förresten.
http://www.bounty.com/pregnancy/7-weeks-pregnant

Bara för att du inte har en pappa till barnet nu, behöver inte betyda att du aldrig hittar en som tar faders rollen till ditt barn, finns singla pappor i Sverige också.

Önskar dig allt gott vännen!!

Anonym (Ssk)

Äldre 23 Sep 11:57

#11

Tusentankar01 skrev 2013-09-23 01:07:50 följande:

Hej på er! Jag tänkte skriva här i hopp om att få lite hjälp med mina tusentals tankar som far genom mitt huvud. Jag är 22 år, pluggar till sjuksköterska andra terminen. Förra veckan skulle jag gå till vårdcentralen för att få penicillin för min UVI. Läkaren tog ett gravtest, som var positivt! Är alltså i 7:e veckan. Jag har hela tiden sagt att blir jag gravid oplanerat ska jag göra abort. Men när du väl är i situationen är det helt annorlunda.. Jag är inte helt 100 på pappan då jag inte fått klartecken helt på när fostret blev till. Pappan som jag tror det är säger till mig att jag ska ta bort det, blir helt hysterisk! Sen några år tillbaka har jag verkligen velat ha barn, men ville ju ha en stadig grund. Så detta tillfället är nog det sämsta att bli gravid på. Hjärnan säger nej, eftersom pappan inte vill ha det, jag är student och har ingen direkt ekonomi. Men jag vet, hade jag behållt barnet hade jag lagt ner hela min själ och alltid barnet i första hand. Inget tvek om saken, det hade blivit mitt allt. Har även världens bästa vänner och en mamma som kommer ställa upp. Mamma rollen har redan kommit igång, utan att tänka på det planerar jag barnrummet och vilken vagn jag ska ha. Jag vet ju egentligen att det bästa hade varit att vänta, men jag vet inte om jag klarar av en abort, jag har redan sjukt starka band till det lilla embryot, speciellt efter jag såg hjärtat banka.. Risken är att jag kommer må skit och gå runt och känna att något fattas.. Är det fel av mig att sätta ett barn utan pappa och en mamma utan någon direkt ekonomi, till världen? Håller på att drunkna av mina egna tankar..

Jag var i samma situation som du för ett par år sen. 21 år, läste till ssk och älskade barn. Skulle aldrig göra abort sa jag. Så blev jag oplanerat gravid med min kk. Jag ville inte göra abort egentligen men min förnuftiga sida insåg att det var det bästa. Jag mådde väldigt dåligt efteråt. Dock är jag idag så extremt glad att jag gjorde den där aborten. Idag är jag färdig ssk med stabil inkomst, sambo och har en liten dotter. Jag får ont i magen vid tanken på att jag lika gärna aldrig kundw ha träffat min sambo och fått vår dotter. Abort var rätt beslut för mig. Vad som är rätt för dig kan dock bara du besluta! Oavsett vad du väljer så blir det nog bra i slutändan! Kram

Anonym (rättvist)

Äldre 26 Sep 00:28

#12

Anonym (Änglamoster) skrev 2013-09-23 11:46:37 följande:

Jag tror det bästa är att du behåller barnet, det finns inga garantier i livet och om du redan känner motstånd
till det så är det ju ännu större chans att du ångrar det senare då du redan känner kärlek till barnet du bär på.
Man kan aldrig få tillbaka samma människa, även om man lyckas få 6 barn efter en abort så är det aldrig ändå samma människa du inte behöll. Alla är vi skapade unika.
Med en unik uppgift i världen.
Finns ekonomiskt stöd för unga människor som har strulig ekonomi, tror jag la upp några länkar som jag hittade i mitt förra inlägg(?).
Och så har du ju som du skrev hjälp av din familj.
Det är inget embryo i vecka 7 förresten.
www.bounty.com/pregnancy/7-weeks-pregnant

Bara för att du inte har en pappa till barnet nu, behöver inte betyda att du aldrig hittar en som tar faders rollen till ditt barn, finns singla pappor i Sverige också.

Önskar dig allt gott vännen!!

Oj vad jag inte håller med... Det är dels ingen människa än, utan ett embryo och dels behöver alla en pappa. En pappa är mycket viktig för ett barns utveckling, det finns mycket forskning kring det. Otroligt fel att sätta ett barn till världen utan en pappa.

Det är också viktigt att ta det beslutet tillsammans. Bådas liv påverkas. Min kropp, din kropp, spelar ingen roll, hela livet vänds ju upp och ned. Självklart ska pappan vara med och bestämma.

Pentagram

Äldre 26 Sep 09:47

#13

Anonym (rättvist) skrev 2013-09-26 00:28:59 följande:

Det är också viktigt att ta det beslutet tillsammans. Bådas liv påverkas. Min kropp, din kropp, spelar ingen roll, hela livet vänds ju upp och ned. Självklart ska pappan vara med och bestämma.

Att besluta om att abort angår bara kvinnan eftersom det är hennes kropp det gäller. Att INTE göra en abort är inte ett beslut, det är bara en effekt av att inget aktivt beslut om att göra abort tagits. Så, nej, det finns inget särskilt mannen skall vara med och bestämma om som rör graviditeten, annat än hur han vill hantera sin papparoll när barnet väl är fött.

Anonym (Änglamoster)

Äldre 30 Sep 18:39

#14

Anonym (rättvist) skrev 2013-09-26 00:28:59 följande:

Oj vad jag inte håller med... Det är dels ingen människa än, utan ett embryo och dels behöver alla en pappa. En pappa är mycket viktig för ett barns utveckling, det finns mycket forskning kring det. Otroligt fel att sätta ett barn till världen utan en pappa.

Det är också viktigt att ta det beslutet tillsammans. Bådas liv påverkas. Min kropp, din kropp, spelar ingen roll, hela livet vänds ju upp och ned. Självklart ska pappan vara med och bestämma.

Såg du inte bilden jag lade upp? jag tycker i alla fall det ser ut som en människa!

Anonym (???)

Äldre 21 Oct 11:54

#15

Anonym (rättvist) skrev 2013-09-26 00:28:59 följande:

Oj vad jag inte håller med... Det är dels ingen människa än, utan ett embryo och dels behöver alla en pappa. En pappa är mycket viktig för ett barns utveckling, det finns mycket forskning kring det. Otroligt fel att sätta ett barn till världen utan en pappa.

Det är också viktigt att ta det beslutet tillsammans. Bådas liv påverkas. Min kropp, din kropp, spelar ingen roll, hela livet vänds ju upp och ned. Självklart ska pappan vara med och bestämma.

Tänk att det faktiskt finns en som tycker som jag på denna feministsida! Självklart ska pappan få vara med och bestämma. När det kommer till underhåll heter det ju att "han var med och skapade barnet, då ska han ta ansvar för dess försörjning". Men när det gäller själva graviditeten heter det, som Pentagram skriver, att "mannen inte ska få vara med och bestämma något särskilt".

Man är två om att avla barn, alltså ska man vara tv å om att besluta om barnet ska födas eller ej. Så självklart, men så svårt för majoriteten att förstå...

Föder en kvinna barn mot mannens vilja är det rätt simpelt: Hon ska försörja det själv, mannen ska inte behöva betala ett öre om han inte vill.

Så TS: Vill pappan till barnet inte vara med, fine. Låt honom slippa. På alla plan.

Pentagram

Äldre 21 Oct 13:01

#16

Anonym (???) skrev 2013-10-21 11:54:09 följande:

Man är två om att avla barn, alltså ska man vara tv å om att besluta om barnet ska födas eller ej. Så självklart, men så svårt för majoriteten att förstå...

Tämligen självklart att det inte skall vara så. Det är bara ena parten som är gravid, så det är bara ena parten som kan besluta att ta en abort. Abort handlar om kroppsligt självbestämmande, och det enda relevanta är vems kropp det är. Eventuella släktskap med ett foster i någons kropp ger dig inte större rätt att bestämma över sagda kropp. Däremot skall naturligtvis båda föräldrarna ta ansvar för barnet när det väl är fött, eftersom de båda bidrog till att avla det.

mammastitch

Äldre 21 Oct 13:12

#17

Du låter som en person som kan ta ansvar och har "koll", så även om timingen och ekonomin inte är den bästa just nu, så löser det sig nog! Det jag däremot tycker du skall fundera på, är om du vill dela ett föräldraskap med din sambo. Oavsett vad som händer mellan er. Dvs hur tror du han blir som pappa? Hur kommer (troligen) ansvarsfördelningen se ut? Kommer ni kunna samarbeta vid en eventuell separation (det vet man ju aldrig säkert men man kan ju fundera lite kring det). Hur kommer det fungera med resten av hans familj?

Moralkaka - abort, inte abort. Hjälp sökes!

INNEHÅLL