Moralkaka - abort, inte abort. Hjälp sökes!

Fick ett positivt gravtest idag. Känner mig uppgiven. Fast ändå inte, glad ledsen. Har varit med min kille i snart tre år. Vår ekonomi är väl sådär - båda är studenter på rätt höga nivåer. Han har inget studiestöd för tillfället. 

Jag har ungefär ett år kvar av en femårig utbildning, Han likadant. Ja, vi är mogna och redo för barn, men nej, egentligen inte ekonomiskt. Vi är ganska "fria" människor som gillar att inte vara bundna till saker och ting, ansvarstagande saker.

Vi vill väldigt, väldigt, gärna ha barn. Bara inte just nu, timingen är värdelös. Vi har inget fast arbete utan tillförlitar oss på csn. Bor i en lägenhet som är stor. Har tjatat lite på honom att det egentligen är läge att skaffa barn nu, mest för att vi har mycket fritid jämfört med ickestudenter samt att vi inte behöver ta ledigt från ett framtida arbete. Vi har ungefär 35 000 sek undansparat. Känner just nu att han, och våra familjer, och jag, är redo för barn från oss. saknar en bebis. Vill ha, kanske inte nu. Är rädd. Ska jag berätta för honom? Ska jag göra abort? Hur gör man abort? Vet att man aldrig ångrar ett barn, aldrig. Men kanske man inte ångrar en abort heller?