Mår skit när bonus är här :(

Måste ju tillägga att i mitt fall så beter ju sig barnen väldigt ouppfostrat det kanske inte ditt bonusbarn gör? Då kanske ditt blir lättare att skapa egen god relation till hen.

Finns det någon möjlighet till en lösning?
Finns det inte det så kanske ni skulle bli särbo? (skriver även till dig TS) 
 

Det känns skönt att höra att man inte är ensam! Nej, min bonus är allt annat än bortskämt. Hen har haft en hemsk uppväxt då det varit massa bråk o misshandel föräldrarna emellan sen hen föddes, o dess mamma har inga pengar o inga vänner eller familj så bort skämt är det inte... Därför önskade jag ju ännu mer att jag kunde vara en bättre förebild, för här hemma lever vi ett vanligt svenssonliv med god ekonomi, villa, vovve o många vänner...

Särbo vill jag verkligen inte bli... Hans barn är bara här vh (och vartannat lov) och vi har hus & barn ihop. Men tanken har funnits där ändå...

Jag har också problem med att acceptera sambons barn. Men det beror inte på bio mamman, utan på barnet själv och min sambos agerande runt barnet.
Men jag försöker att inte visa något gentemot barnet, försöker vara som vanligt när barnet är här. Det är ju egentligen inte barnets fel att jag känner irritation gentemot barnet. Barnet har ett gravt funktionshinder, som gör att hen gärna slåss, bits och nyps när hen inte förstår eller vill göra det hen blivit tillsagt att göra.  

Om jag kan uppföra mig runt mitt styvbarn, som är tonåring, (som slagit och bitit min 2-åring, även bitit andra barn som besökt oss), så kan säkert du också göra det, om du anstränger dig lite. 

Jag skulle må mycket bättre och säkert bonusbarnen också om det blev lite rutiner och regler i hemmet. Att man behöver inte rulla ut röda mattan när dom kommer. Jag älskar min sambo jätte mycket och han mig men känslan av att barnen går alltid först fast de beter sig som svin knäcker mig =(
Så nu återstår väl bara för mig att kracha alla våra drömmar om framtiden och ta mig ur dethär. Jag tycker att det känns så synd att jag skall ge upp min kärlek för att barnens föräldrar inte kan uppfostra dom bättre.
Så ledsen över att jag måste lämna detta.

Det känns som om jag har fått offra och acceptera så mycket i denhär karusellen men dom behöver göra inget. Men det är väl så det är att vara styvmorsa. Många säger ju att man får skylla sig själv som hittat en man med ett stort bagage, men skall det verkligen vara så?

en bra grej är också att se över hur ert övriga liv gentemot exet ser ut i det här?

Minimera kontakten med exet och se till att bara din sambo har den nödvändiga kontakten som krävs med barnet.

Sluta med tjafsen och bråken för det leder ingenstans utom till katastrof och tro mig - du vill inte vara den som ger detta bonusbarn ännu en separation ...  

Ni måste sätta tydliga regler för hur ni ska förhålla er till exet eftersom tjafsen o bråken också går ut över ERT gemensamma barn. Barnet tillhör samma familj och ska under inga omständigheter växa upp med tjafs o bråk varannan helg oh ett halvsyskon som det har kluvna känslor inför .

Eftersom ni har ett gemensamt barn är det ännu viktigare att ni visar hyfs o respekt som två vuxna.

När barnet inte är hos er kan ni prata om saken och få ventilera helgens mödor och det som eventuellt blev då. Men inte medans barnet är hos er. Aldrig nånsin. Never. Punkt.  

Ni båda har ansvar för att barnet på 4 år känner sig älskat, önskat o välkommet och är en del av en familj i sitt eget hem. Just nu gör tydligen ingen av er det eftersom ni fräser åt varandra stundvis.  Det finns inga ursäkter för det.  Ni måste hitta vägar som gör att ni fungerar under dessa helger . Det finns helt enkelt inga andra svar på det än att skärp er ...  

sätt dig ner med din sambo ikväll och lägg upp en strategi för hur ni ska hantera exet och hur ni hanterar helgerna med barnen. Ni behöver tydliga o klara regler för hur ni ska förhålla er till varandra och till barnet o exet. Ni måste vara enade. Ni tre står på samma sida. Ni är inte varandras fiender. Punkt. 

Fy vad hemskt! Ja försök då att koppla bort bio mamman helt. Men jag vet att det är svårt. De flesta som ger råd på FL så har inte själva varit i situationen. Vi är alla bara mänskliga och jag förstår dina känslor och att det är tufft för dig.

Misshandel mellan föräldrarna skriver du? Har pappan lugnat ner sig i sin nya familj då med dig?

Styrke kram!

En lösning är att du slutar med att lägga dina intressen till sidan när bonusbarnen kommer. Låt din sambo ta ansvaret för dem, låt han göra vad han vill med dem, men var också noga med att ni gör saker även när barnen inte är där. Passa på att planera in egna aktiviteter de  helgen bonusbarnen är där. När barnen bråkar och i ditt tycke är otacksamma, försök att strunta i det. Om din sambo vill uppfostra sina barn så är det svårt för dig att ändra på det. Var bara noga med att säga ifrån ifall barnen gör något som direkt påverkar dig. Om du tycker sambon är för hårda mot dina syskonbarn, säg ifrån. Ni kan ju ha som regel att då han får uppfostra sina barn på det sätt han vill, så får han inte vara strängare mot dina syskonbarn.