Curlar du ditt barn?

Vi försöker göra saker tillsammans. Jag tycker att det verkar vara vanligt att folk vill göra saker i fred, utan barnen, typ städa, tvätta och laga mat. Sen plötsligen kommer man på att barnen borde göra något hemma också skickar man dem till rummet för att städa. Jag lagar inte mat tillsammans med barnen för att de ska "lära sig". Är helt övertygad om att man ganska snabbt lär sig bara man ätit bra mat hemma, då vill man fixa det sen. Vi lagar tillsammans för att det är så trevligt! Och jag märker också att det kommer en inte oansenlig stolthet på köpet över att klara saker. Men jag "curlar" nog en hel del ändå, älskar att göra saker för min familj som gör att de känner sig ompysslade. Älskar att bli ompysslad själv också

Fast det TS undrade var ju just om de lagar lite mat och hjälper till hemma. Det tolkar jag som att typ städa/tvätta.

Enligt dig så curlar man bara om man gör saker som barnet redan "kan", men hur vet man om de kan eller inte om de aldrig rör ett finger hemma? Då kvarstår bara vad man tänker att de borde kunna för sin ålder, och där verkar vi ha väldigt olika perspektiv.

Ordet curling verkar i vissa sammanhang handla väldigt specifikt om att typ skjutsa barnen. Jag tror det är av den anledningen att just att skjutsa är så harmlöst att strunta i, de får gå/cykla och allt gott. Men vad händer om man inte hjälper sitt barn med läxorna? Har man slutat curla då?

Jag tycker verkligen att balansgången är svår. Hur vet jag vad mitt barn behöver hjälp med? Man önskar sig ju inte tillbaka till den tid där barn som inte kunde så bra i skolan bara idiotförklarades. Idag har vi synen att att de kan ha problem som dyslexi och ADHD och att de behöver särskilt stöd. Men var går gränsen?

Jag "curlar" i alla fall helt klart med läxhjälpen.

Alltså, jag gör så klart inte läxan ÅT tonåringen Men jag har suttit med mycket (mer tidigare, nu behövs det inte så mkt) och förklarat, sällskapat och peppat Det har jag så klart gjort för att han hade svårt att få ihop det annars. Om han inte behövt hjälp hade jag väl inte behövt vara lika engagerad. Visst har jag frågat mig om mitt deltagande gjort att han varit mindre självständig, men jag TROR att det varit rätt för det går bra idag  

Twain och de som läser texten i din länk; läs också kommentarerna till texten, det gör att bilden blir lite mer komplex än den först verkar.

Twain, det jag tänkte på var de kommentarer som berättar om egna erfarenheter av att ha barn som behöver extra hjälp eller att ha varit ett av de barn som det "ställts krav" på. Ingen vill väl tillbaka till den idiotförklaring av elever som hörde den tidigare skolan till? Det är så klart lätt att läraren känner sig personligen påhoppad när föräldrar menar att skolan ska ta ett större ansvar. Men faktum är ju att skolan är totalt underbemannad och, curlande barn eller inte, har inte tillnärmelsevis de resurser som behövs. Min fråga är om det verkligen är "curling" som ligger bakom den attityd som beskrivs i krönikan? Jag curlar själv rätt duktigt och jag har världens mest ödmjuka, väluppfostrade empatiska barn! Jag skulle aldrig sitta och säga att det är skolan som ska fixa eventuella problem (kanske man borde det någon gång) utan vi tragglar på hemma och jag hjälper så mycket jag förmår. Min tanke är att det kanske snarare är föräldrars frånvaro som spökar? Att man INTE har tid eller ork att ta hand om och hjälpa till? Kanske är det inte de barn som blir skjutsade som dräller in sent på lektionerna? Det bemötande som lärarna då ser på utvecklingssamtalen är kanske bara ett sätt för föräldrar att slå ifrån sig? Att inte behöva ta ansvar själva? Visst kan jag hålla med om att attityden hos barn och unga kan vara frapperande, men att skylla allt på curling och ropa efter tuffare tag... Näe, jag vet inte...

Jag försökte genom mitt inlägg förklara varför jag fann krönikan du länkade till lite för platt och jag tycker jag höll mig till det ämnet betydligt mer än du själv Att jag tog vår situation som exempel är väl inte konstigare än att du tar dina egna baka-mackan-exempel (och det är ju ingen konst att få 2-3 åringar att hjälpa till). Jag försöker bara göra bilden lite mer komplex eftersom den är det! Du säger att det finns en minoritet som behöver extra stöd i skolan och då får jag nog säga - vakna upp. Jag är dock tveksam till att det är curling som ligger bakom problematiken, som sagt så tror jag det mer handlar om brist på föräldrars ork och tid att vara sociala med och engagera sig i sina barn (samt brister i förskola och skola). TROR jag! Jag vet inte. Du skriver att du-vet-väl-inte varför jag väljer att "curla" mina barn. Men det vet jag - för att jag TROR att jag gör det rätta, genom att hjälpa dem mycket när det inte funkar för dem. Men jag tycker att avvägningen mellan att hjälpa tillräckligt eller för mycket är en balansgång.