Curlar du ditt barn?

Tipsen handlar ju inte om curling.....

Jag tycker också att det är en bra lista, men tycker andemeningen är något helt annat än curling. Få punkter som handlar om curling. Om barn och föräldrar följer de värderingar som finns i listan och föräldern sedan packar och packar upp sitt barns träningsväska och hjälper till med skoknytningen något år till så skulle jag  säga att framtiden ser ljus ut. Curlingbitarna i listan är inte det stora problemet om man ser till listan. Punkt 9-11 skulle jag inte kalla curling, inte heller 2. 

Vad som är curling är givetvis en definitionsfråga, men för mig handlar inte alltid att få materiella ting om curling. Ur det perspektivet är ju även du och jag extremt curlade. Alla som bor i industrialiserade västländer är ju totalt genomcurlade.....om vi ska vara ärliga . Allt du äger och införskaffar till dig själv, eller får av andra, är - antar jag - sprunget ur ett verkligt behov och inte av en lättjefull, materialistisk önskan/vilja . Mina äldsta pojkar (7 och snart 6) åker konståkning. En av kompisarna de åker med fick splitter nya skridskor. Det gick på närmare 6000:-. Min äldsta fick "nya" begagnade skridskor för 1500.....å andra sidan så kör vi honom och hans bror 8 mil fram och tillbaka till ishallen 5 gånger/veckan.....prislappen på det.....

Att komma i tid eller inte komma i tid handlar inte för mig om curling utan att visa respekt för andra människor. För mig är det oerhört viktigt att mitt etta-kluddare kommer i tid i skolan, lyssnar till instruktioner, arbetar utan att störa andra etc. Hans beteende påverkar alla andra i gruppen. Om han går i kardborreskor ett eller två år till för att han inte har lärt sig knyta skor så bra ännu känns rätt bagatellartat i sammanhanget. Samma sak på träning. Han ska vara i tid. Han ska göra som tränaren säger. Han ska be om lov när han behöver gå av isen för att gå på toaletten eller liknande. Han ska visa kompisarna respekt. Om jag hjälper honom att knyta skridskorna (fast han åldersmässigt kanske borde klara det själv)...nej, det känner jag ingen oro för . Även om det så klart är att curla. Även om man bör kunna något så innebär det ju inte att man inte kan hjälpa.

Vi "curlar" alla våra barn och våra nära och kära på olika sätt. Och andra människor också. Håller du ibland upp dörren för den som kommer efter, även om personen ifråga kan öppna och hålla upp den själv? Problemet uppstår ju om man alltid hjälper, alltid sopar banan......om man dessutom inte förmedlar goda grundvärderingar om hur man beter sig tillsammans med andra (som listan huvudsakligen handlar om)....ja, då hamnar man väldigt snett.

Att uppfylla eller inte uppfylla krav har jag svårt att förstå att man alltid kan likställa med curlad/ocurlad? Jag skulle snarare säga att det handlar om värderingar. 

Punkt 8 och punkt 18.......vad är det om inte curling ?

Det här är rätt intressant i ärlighetens namn. Alltså vad man bör kunna i vilken ålder.

Min 7-åring kan inte knyta sina skor. Det kan däremot min snart 6-åring. Min 7-åring kunde dock läsa som 3-åring. Han är absolut inget geni eller så. Det skulle inte på något vis vara ett orimligt krav att säga att alla 5-åringar borde kunna läsa. I stora delar av världen gör dessutom 5-åringar det. 

Min yngsta som inte ens är 2 år ännu tar sig fram helt ok på skridskor. Också ett fullkomligt normalt barn på alla sätt. Därför borde väl egentligen minst alla skolbarn utan större problem kunna åka skridskor....eller?

Min snart 6-åring (också fullkomligt normal och vanlig på alla sätt) lärde sig cykla på vanlig cykel utan stödhjul som 3-åring. Detta är rimligtvis något alla 4-5-åringar borde kunna....eller? Då vore de ju dessutom jättelätt att cykla själv till skola och träningar sedan.  

Det finns väldigt mycket som man kan kunna. Vad man prioriterar högre/lägre är ju en prioritetsfråga. Här har vi inte lagt mycket energi på skoknytning. Däremot har jag barn som läst tidigt. Vi har varit dåliga på att vara mycket i vatten så de har varit sena med vattenvana och att simma (givetvis inte bra, dålig prioritering). Eftersom de tränar konståkning så är de för åldern duktiga på koncentration, öva idogt, lyssna på instruktioner etc. Hade det varit bättre om de hade kunnat koka ett ägg (vilket de i dagsläget inte kan)? Eller ska de kunna allt? Eller tänker du att det handlar om att kunna ta hand om sig själv? Fast det kan man ju lära sig senare. Jag har som vuxen alltid varit väldigt självständig och utan problem skött mig själv, ekonomi, studier, hushåll etc. och jag hade föräldrar som packade gympakläder åt mig länge och inte kunde jag laga mat själv heller förrän jag i alla fall var i tonåren. 

Vad jag säger är att det är komplext.

Ja, visst är det så. Sedan tänker man nog lite olika på "livskunskaper". Jag tänker att det finns vissa saker som tar lång tid att lära sig och som är mer av en process än andra. Hur man beter sig, kunskaper om hur man gör/vart man vänder sig när man inte kan/vet något, grundvärderingar, ekonomiskt förhållningssätt exempelvis är inget som ramlar ner över en natt. Andra saker kan man mycket lätt lära sig....särskilt när man är lite äldre. 

Själv hade jag aldrig - bokstavligen aldrig (vilket är lite skrattretande när jag tänker på det idag som 40-åring ) - satt på en tvättmaskin när jag flyttade hemifrån som 18-åring. Det var dock ett minimalt problem. Jag klarade eget boende med ekonomi och studier mer än väl ändå helt på egen hand. Mamma visade mig en gång och sedan satt det ju en lapp på väggen i den gemensamma tvättstugan som i punkt 1, 2 och 3 talade om och visade hur man gjorde . Inte svårinhämtad kunskap för en 18-åring direkt . Jag hade ju fått goda modeller hemifrån om när och varför man tvättar så mer än att rent praktiskt lära sig vilken knapp jag skulle trycka på och i vilket fack tvättmedlet skulle i var det inte. 

Ja, precis....när de är äldre. När du är 18 och vuxen har det då - tänker du - någon gigantisk betydelse för dig om du lärde dig knyta dina skor när du var 6 eller 10 år, om du lärde dig läsa när du var 5 eller 8, om du lärde dig cykla när du var 4 eller 9, eller om du kunde koka ett ägg när du var 8 eller inte förrän du var 15? Kommer du att ha svårt att klara dig i livet för att du överhuvudtaget aldrig har stått på ett par skridskor? Nej, självklart inte. 

Det kommer däremot vara av avgörande betydelse om du kan visa respekt för andra, om du kan visa förståelse och känna empati, om du har erfarenhet av och kunskap om att det ofta krävs en ansträngning och en arbetsinsats för att nå mål, om du överhuvudtaget har några mål, att man ibland måste göra saker som inte är roligt etc. 

Exemplen i första stycket kan man i de allra flesta fall lära sig lätt på relativt kort tid. Det tog 5 minuter för mig att lära mig hur en tvättmaskin fungerade. 

Om målet är att barnet ska klara av att på ett bra sätt ta hand om sig själv när han/hon flyttar hemifrån, på vilket sätt är det då viktigt om han/hon lärde sig sätta på tvättmaskinen (vilket som sagt inte kräver någon enorm inlärningsperiod) när han/hon var 8 eller 15, eller om han/hon lärde sig laga lite enkel mat när han/hon var 8 eller 15? 

Och vad gäller tvätten så är den svåra biten att lära barn att ha framförhållning. Det första boendet innebär ofta gemensam tvättstuga och då kan man inte alltid komma på samma dag att man inte har något rent. Hur man sätter på tvättmaskinen kommer inte att vara något livet står eller faller med . Och det är inte det lättaste att lära en 7-åring . 

Jag står hellre vid flyttbilen med en 18-årig son som har god framförhållning och kan planera sin tillvaro, men som precis lärt sig sätta på en tvättmaskin, än en 18-årig som kunnat sätta på en tvättmaskin i många år, men som inte har någon framförhållning och inte kan planera för fem öre . 

Då har vi till viss del helt enkelt olika uppfattning. Mycket praktiskt hushållsarbete lärde jag mig göra väldigt sent. Och jag måste i ärlighetens namn säga att det inte krävdes någon längre inlärningsperiod för att lära mig detta. Så svårt är det inte att laga lite enkel mat, att sätta på en tvättmaskin eller att städa. Ansträngning, arbetsinsats och vad det krävs för att uppnå mål i livet har jag huvudsakligen lärt mig genom studier och fritidsaktiviteter. Menar du på fullaste allvar att hushållsarbete tillhör de saker i livet där din ansträngningsförmåga, uthållighet, kunskap, ansvarsförmåga etc prövas i någon högre utsträckning? 

Alla curlar sina barn och sina nära och kära och även andra människor. Du skulle troligtvis upplevas som direkt otrevlig om du inte höll upp dörren för den som kom efter, eller erbjöd dig köra hem kollegan som bor på samma gata när det ösregnar ute etc. Kollegan har väl ben att gå med och tål vatten . Det handlar inte om curlandets vara eller inte vara. Det handlar inte heller i exakt vad man curlar utan i vilken grad man curlar skulle jag säga. Om man sopar banan jämt och ständigt så är det ett problem. Sopar man banan ibland så är det snarast normalt. 

Vad som är rimligt för åldern är som sagt relativt. Gå tillbaka 200 år. Det som ansågs rimligt då anser du knappast rimligt idag.

Med det resonemanget så blir det hela absurt. Menar du att varje 10-åring ska kunna allt det som en 10-åring faktiskt skulle kunna kunna/klara. Stackars 10-åring i så fall .

Kan du själv som x-åring allt det som du som x-åring är kompetent att klara? Kan du allt du har förmåga till efter bästa förmåga?

Ja, ok. Det är jag med på. Jag känner dock inte att det varit någon förlust för min egen del att inte ha lärt mig det som riktigt liten. Har klarat dessa saker utan några som helst problem direkt när jag behövt det ändå, när jag flyttade hemifrån. Därför känns just detta inte högprioriterat när det kommer till mina barn. Uppmuntrar deras eget intresse givetvis - mellansonen vill gärna laga mat - men som sagt annars inte förrän det faktiskt börjar finnas ett behov.Nej, nu läser du fel. Jag skriver att alla curlar och att curla ibland är fullkomligt normalt. Ett problem blir det när man hela tiden sopar banan.OK. Med det resonemanget så undrar jag varför det idag är nödvändigt att:
- Lära sig knyta skor?
- En 10-12-åring kan laga mat?
- En 10-12-åring tvättar sina kläder?
- Att gå till träningen/skolan?
etc. etc.

Delar verkligen inte alls ditt resonemang här.....ALLS. Tycker tveklöst att det exempelvis är bra att promenera och cykla till skola, affären, aktiviteter etc.....men nödvändigt är det inte. 

Men här handlar det också om det är ALLTID eller IBLAND. Om man alltid får det man vill ha så är det rimligtvis mycket svårare att lära sig pengars värde och ekonomi. 

Eftersom vi bor på landet så kostar våra äldsta barns aktiviteter väldigt mycket. Bara att köra dem kostar 2-3000 i månaden. Sedan är det skridskor och träningsavgifter, lägeravgifter etc. De skulle kunna få många, många nya fotbollsskor varje månad för samma summa pengar .

Däremot så har vi som familj ingen superekonomi. Ingen av oss är högavlönad och jag är föräldraledig. Det innebär att mycket annat sparas på. De vet att vi inte har råd att köpa en massa saker bara sådär. Vi säljer mycket på tradera och köper mycket begagnat. Och det har de inga som helst problem med. Att någon annan har haft kläderna de använder är för dem självklart.....på samma sätt som någon annan kommer att använda kläder de har vuxit ur. De sparar också själva då de vet att de inte kan få så mycket sådär bara utan anledning.

De flesta föräldrar gillar att unna sina barn ibland på samma sätt som man gillar att unna sig själv. Jag unnar mina pojkar att få ägna sig åt ett intresse som de brinner för. Och ja, det hade väl varit mer karaktärsdanande att förvägrat dem detta, eller att välja ishallen som ligger lite närmare så att de förlorat goda träningskamrater och trygga tränare och välja en klubb som inte tillnärmelsevis tar hand om små barn lika bra. Kanske satt dem själva på bussen dit....med flera byten. Hade de blivit lyckligare eller bättre människor av det.....som vuxna?

Det är ju så att vi alla som bor i Sverige har det materiellt oerhört bra idag. Vi är alla bortskämda och curlade materiellt. Men om man som förälder har mycket god ekonomi och köper till sig själv, familjen och barnen alltid, alltid så lär det givetvis försvåra för barnet att införskaffa sig kunskap eller erfarenhet av att man kan behöva spara och hushålla med sina pengar när man ska klara sig själv. Vår familj lär aldrig hamna i den sitsen dock . 

Jag tänkte på dig IDAG. Idag, då du har fullt ansvar för dig själv, kan du ALLT som en person i din ålder är kapabel att klara? 

Jag är snart 40. Jag skulle kunna vara läkare, författare, pianist, trombonist, skicklig handbollsspelare, fältryttare, en fena på matlagning, simning, pedagogik. Jag skulle kunna sy mina kläder, stoppa min egen korv, sko hästar, köra traktor, lägga rör, klippa hår, lägga tak.....

Min 7-åring gör enkelhopp på isen och piruetter. Det är alltså något du tveklöst som vuxen har förmågan att klara av....och ännu lite mer. Du kan väl inte mena att du inte till utnyttjar din fulla potential ?

Livet skulle bli rätt förfärligt om man ställde det kravet på sig själv.....eller någon annan. Det är helt ok att inte kunna allt även om man har potentialen att kunna .

Det du skriver ovan om din egen uppväxt handlar ju om att du haft behovet, men inte fått lära dig. Det är ju något helt annat. Innan tonåren var jag aldrig hemma själv på det viset så hade inget behov av att laga egen mat. När jag väl var hemma själv så fick jag hjälp att lära mig. Ett barn som spelar fotboll kommer att behöva lära sig knyta skorna eftersom det är en del av utrustning....han/hon kommer inte att kunna och inte vilja vara beroende av sin mamma eller pappa särskilt långt över 7-årsåldern......på samma sätt som mina behöver lära sig knyta skridskor. Många barn brukar dock ganska tydligt visa när de vill och har behovet att själva kunna. De brukar morra och blänga åt en när man är på väg att hjälpa dem med sådant de kan och vill göra själva och be en lära dem sådant de inte kan men vill lära sig. 

Och visst handlar det om lättja som vuxen huvudsakligen. Jag åker till ishallen med tre barn själv. Jag är liksom glad om alla grejor är med, skavsårsområden är omplåstrade, skridskor är på i tid, alla har kissat och jag inte glömt en snart 2-åring på parkeringen . Ibland är det bara fantastiskt skönt att snabbt torka deras skenor och packa alla grejor själv istället för att det tar två timmar med lekande alternativt drömmande barn. Fasar lite för att båda ska vilja knyta skridskorna själva .

Det var huvudsakligen så jag lärde mig också....fast senare. Det i kombination med att jag varit i köket en stor del av min uppväxt och sett mina föräldrar laga mat. Inte haft något intresse av att göra själv, men ganska mycket kunskap slank ju med genom blotta närvaron så att säga.

Fast jag tror dig faktiskt inte. Jag tror att du lärt dig det DU anser vara nödvändigt och det DU funnit intresse för. Jag delar säkert vissa av de kunskaper du anser nödvändiga, inte andra. Kanske delar vi intressen helt eller delvis eller inte alls. Därför kan vi och prioriterar vi olika kunskaper och färdigheter. Bara det faktum att vår familj flyttad från att leva mitt i en storstad till att bo på landet har påverkat kunskaps- och fördighetsbehovet.

Kanske fick du som barn åka bil någon gång fast du hade kunnat gå. Kanske fick du en punka på cykeln lagad någon gång fast du kunde själv. Kanske har dina föräldrar....eller kanske en partner.....lagat mat till dig, fast du är fullt kapabel på egen hand. ALLA curlar i olika grad sina nära och kära. Ibland för att vi vill hjälpa dem när de inte orkar. Ibland för att vi själva tjänar på det. Ibland i ren okunskap. Blir det för mycket av det hela så blir det tokigt, annars kan man ta det hela med ro .

Vad som är viktigt att lära sig när är relativt och på många sätt subjektivt. Och det finns långt mycket mer vi kommer i kontakt med som vi prioriterar bort att lära oss än mycket specifika kravfyllda uppgifter som genomförs ytterst sällan. 

Enligt din uppfattning är det alltså hemskt om en vän eller släkting hjälper mig att byta däck på bilen (jag har noll och intet intresse av att lära mig detta), men helt ok att jag lämnar in den på verkstaden för att få det gjort?

Fast det komiska i sammanhanget blir ju då att det är ok att bli curlad om man betalar för det, men inte annars.

Barn får inte arbeta, så det är lite svårt för dem att köpa tjänster som de inte önskar, orkar eller kan göra. Med ditt resonemang så borde då vara helt ok att de låter någon annan knyta deras skor OM de betalar för det - antingen i form av exempelvis veckopeng eller att de gör uppgifter i hemmet? Det är ok att knyta barnens skor på fotbollsträningen om de bäddar sin säng varje dag eller väljer att sänka sin veckopengs med....2:- ? 

Fast hur många - finns det överhuvudtaget någon? - får allt gratis, utan motprestation, hela tiden? 

Jag tror inte du har så höga krav på att bli kallad curlad och därför måste man plötsligt börja göra övervägningar kring gränser....subjektiva sådana (eller tänker du att det finns några oberoende kriterier). Hur ofta, vid vilka uppgifter och när, var, hur är det ok att få hjälp med något utan motprestation och när går det över till att bli curlad?

Är det så att alla de som har det mycket gott ställt och därmed kan köpa det flesta tjänster alltid har arbetat hårdare och gjort en större motprestation än den som inte har det? 

Som du själv skrev så är det knappast själva skoknytandet vid fotbollsträningen som är det som borde utgöra den största kostnaden (om man mäter tiden i arbetskostnad) utan det faktum att man faktiskt följer med och är närvarande och hjälper till. En av punkterna på Lynch-lista sa: "Spela fotboll med ditt barn när och var han/hon vill". Hur tänker du kring det? Det borde väl om något vara att curla barnet. Barnet kan spela själv, eller hur? Stå sparka mot garagedörren eller själv ragga upp lite kompisar att sela med.

OK, så om jag vill, fotbollsträning är det kanske en gång/veckan så övrig tid kan barnet ha kardborre eller elastiska snören med dragsko, så är det helt rimligt att jag knyter mitt barn fotbollsskor mot en motprestation vi kommit överens om. Jag hade gärna varit med under träningen oavsett så det är enbart det korta och lätta arbetet att just knyta som ska "betalas".

Det innebär också att om jag skämmer bort mitt barn med hög vecko-/månadspeng för att jag har den ekonomiska möjligheten så kan han/hon köpa så mycket prylar han/hon vill. Vi har ställt up regler för motprestation. Huruvida den är rimlig eller inte är det ju egentligen jag som avgör, precis som en arbetsgivare. Det finns dem som får orimliga löner för sin prestation också.