Jag tycker inte om min sambos hund, vad ska jag göra?

Det är verkligen inte rättvist. Du behöver redan inte göra någonting, men det räcker inte för dig. 
Bara för att det i DIN värld är lååååååångt i från samma sak med barn och hund betyder inte det att jhan inte ser sin hund som familjemedlem. Du kan liksom inte bestämma hur andra ska känna.

Vad är det som du tycker är så jobbigt med hunden, om du nu ändå inte behöver göra nånting? Om sambon envisats med att den skulle få sova i sängen till exempel hade det ju varit en annan sak men jag har så svårt att f örstå vad det är som är så farligt när hunden ändå inte får bete sig hur som helst liksom. 

Du skriver att du är irriterad över att hunden ens existerar, men jag tänker att det måste vara mer än så.

Jag undrar samma sak, vad är det som är jobbig med hunden när du inte behöver ta hand om den och att din sambo accepterar att du inte vill ha hunden i sängen. Jag tycker principen är detsamma som när man har djur och ett barn, det är ett ansvar man får då. Så att vilja att ens sambos djur ska omplaceras tycker jag är samma sak som man skulle vilja att ens sambo bara hade sina barn vh. För man vet ju innan man flyttar ihop med en djurägare/förälder att denne har djur/barn. Jag förstår också att din sambo vill ha sin hund på helgerna, för dels skulle han nog sakna den om den var borta varje helg, dels så är det oftast på helger som hundägare kan ägna mycktet tid åt sin hund.  

Du ställer otroligt höga krav på din sambo !
Jag själv är hundmänniska och skulle inte acceptera detta.
Tycker inte om katter, vänder på det, skulle inte bli sambo med ngn ifall hon skulle ha med katten in i ett förhållande.

Tror att du skall ta och lämna din sambo eller " köpa " byrackan ! 

Det är inte hunden som ska bort! Din sambo har ju gjort allt för att du ska trivas men det gör du inte överhuvudtaget, tyvärr. Själv skulle jag välja en partner som älskar min hund lika mycket som jag gör! 

Jag tror det vore bättre för din sambo om han kunde omplacera dig.

Som någon ovanstende nömne: VAD är det som irriterar dig?

Konkretisera och skriv ned det.
Fundera på hur du kan lösa dem (med hjälp av din sambo).
t.ex:

-Hår? Hur gör ni med städningen- hyra in? Något hundförbjudet rum?
-Tigger vid maten? -Hund i annat rum?
-Att din sambo går på promenader?
-Att du får dela din sambos uppmärksamhet?
-Att den låter/skäller/luktar?
-Att det kostar pengar?

Som sagt-VAD är problemen? Ls dem ett och ett, så kanske det inte blir övermäktigt.

Din sambo har redan accepterat flera av dina önskemål.

Men som sagt- hunden ingick i dealen... De som flyttar ihop "inklusive" barn vet inte heller alltid vad de ger sig in i- men kaninte omplacera barnen pga det.

Som sagt, jag är väl medveten om att min sambo gör allt, jag vet att det är orättvist. Ni som är hundmänniskor kan aldrig förstå hur en icke-hundmänniska känner eller ens tänker. Vi kan inte begripa varandras tankesätt. 

Trots att min sambo har gjort alla dessa förändringar för att det ska bli lättare för mig  tycker jag tyvärr det jobbigt för mig att ha hund. Jag älskar honom för det, jag uppskattar honom för det och jag har så överjävligt dåligt samvete att jag trots detta inte kan släppa min irritation!

Jag antar att jag är irriterad över det faktum att hunden finns, jag vill tyvärr inte ha henne som jag känner idag. Jag irriterar mig på håret, allt hår är äckligt i min värld, och när jag tänker att jag ska dammsuga varje dag jag är hemma i 8-10 år känns det tungt, men det är mitt val att dammsuga eftersom jag tycker att det är äckligt, min sambo ser inte det jag ser, han ser inte samma smuts. Jag irriterar mig hur smutsigt det blir på golvet av tassavtrycken efter en promenad t.ex. Jag irriterar mig på såna småsaker, det är skrattretande att det kan störa mig, allt hunden gör irriterar. Inte hundens fel, det är mig det är fel på i det fallt.

Ni tror säkert att jag inte ger/gett min sambo något val, men det har jag gjort. Jag har sagt att jag kan stå ut med det, eftersom jag visste att han hade hund när vi träffades. Jag vill att han ska vara så lycklig som han bara kan vara och skulle aldrig kräva att han skulle lämna bort hunden. Han har å sin sida alltid tyckt att jag inte ska behöva må dåligt över det, men han var beredd på att lämna bort hunden. Lösningen var ett förslag från min sida som var det enda han kunde gå med på. 
Om han vill gå ifrån mig är det hans val, då får han, som någon skrev, "omplacera mig".

Jag kan inte rå för att jag är irriterad och jag vet att ni som är hundmänniskor inte kan förstå varför denna irritation finns. Mitt mål är ju självklart att vi ska kunna ta tillbaka hunden hem, men för att vi ska kunna göra det måste jag känna att det inte är lika jobbigt och inte må lika dåligt av det. Lösningen som finns nu är i min värld bara en temporär lösning för att jag ska kunna få lite distans till det och försöka tycka det är lättare och eventuellt roligare än vad jag tycker nu. Jag vill bara få ett brejk för att kunna försöka få en mer positiv syn på det och lära mig att tycka om henne. Hon är ju välrdens finaste hund, men jag vill inte ha henne. Och detta hade jag ALDRIG kunna räkna ut innan!

Jag har sagt till min sambo att lösningen som är nu är skön för mig, det är ego som faan, jag vet. Hunden bor 3 dagar i veckan hos svärmor 20 meter från oss. Han kan i det fallet välja att spendera all sin tid med hunden hos svärmor, ute, han får väl sova där också och han anser att umgås med hunden är det viktigaste. Mer än gärna, men jag slipper i alla fall vara irriterad och må dåligt av det. Den andra lösningen är att jag flyttar, vilket inte är ett alternativ för varesig mig eller min sambo.

Kan denna lösning generera att jag kan bli av med min irritation så tycker jag att det är värt det. Som jag skrev, jag vill för min sambos skull att jag ska tycka det är lättare och mindre jobbigt för att han ska kunna ha det så bra som möjligt.

Jag är fullt medveten om allt ni skriver, jag vet redan allt det där. Jag är varken hjärtlös eller pantad. Ni kan inte sätta er in i min situation och viseversa. 

Det enda jag vill ha är ett tips på hur/vad jag ska göra för att jag ska bli mer positiv. Och här kan nog bara hundmänniskor hjälpa mig. Men de kommentarer som jag fått hittills gör ingen nytta.  

Du får väl helt enkelt gå några kurser, läsa på om hundar och allt roligt man kan göra med dom, ta ansvar för hunden och få en relation till den. Bygg upp en relation och ett samarbete med den så kommer du se hur otroligt lojala och hur mycket en hund kan ge.
Finns ju en uppsjö med aktiviteter du och hunden kan lära er, nåt ska väl kunna passa dig ;) 

Men snälla ts, vad vill du ha för svar då? Du vet ju själv att du har fel, så då är det väl ganska självklart att alla andra också tycker det?
Men gällande dammsugning och tassavtryck så kan du väl säga att din sambo får lov at dammsuga varje dag, vare sig han ser att det behövs eller ej.
I tror jag inte att det är hunden i sig som stör dig, utan något annat, större. Det går att jobba med det men då måste din inställning vara att hunden ska få vara kvar. SÅ du kan koncentrera dig på vad det är som är det stora felet.