Ni alkoholberoende, behandling & förhållande ?!

Jag är inte renodlad alkoholist, och har inte haft alkoholproblem så värst länge. Men de finns där. Och ja, förhållandet tar ju absolut stryk. När jag t.ex hellre vill sitta och dricka öl hemma än att göra något annat och sedan dagen efter ev va bakis men framförallt ha ångest över att jag drack och då bara bli irriterad/ledsen och vill inte göra något då heller. Så kanske man dricker igen just pga dessa känslor. Plus att alkohol är dyrt, så det är pengar jag spenderar som kunde gå till något roligare. T.ex en middag ute till mig och min man. Och ibland såklart när man är påverkad kan man också bli irriterad, kanske säga dumma saker som man inte menar, eller ibland bara att det märks att man är påverkad även fast man är "glad" kan ju va jobbig för partnern. Ovissheten om man kommer spåra ur, veta att man kommer ha råångest dagen efter och inte va så kul att ha att göra med osv.

Ptja, skulle kunna skriva en hel novell om detta fenomen, men får räcka så. 

Hej!

Det var inte nyligen jag gick igenom en tolvstegsbehandling (ca 2,5 år sen), men jag håller nog med honom. Särskilt om han tagit återfall några gånger.
Jag skulle tro att det är mycket bättre om han kan hitta den han är när han är nykter ordentligt innan han ger sig in i en ny relation.

Jag har vänner som inledde relationer för tätt inpå behandling men i deras fall höll det inte så länge. Vill man på allvar sluta dricka och göra förändringar i sitt liv så händer det så oerhört mycket inuti att det är svårt att ha energi till något annat. 

 

I mitt fall träffade jag min pojkvän strax innan han blivit klar med sitt 12-stegs program + en 3-månaders efter behandling och det är ca 9 månader sedan.
I vårt fall har det gått bra. Jag tror det har hjälpt honom väldigt mycket att vi träffades. Han har mer att kämpa för. Jag har varit tydlig mot honom att jag inte vill vara tillsammans med en alkoholist. Vill han ha mig så måste han vara nykter.
Han har syndat någon gång och jag tyckte det var fruktansvärt första gången. Han har inte haft återfall utan druckit en öl eller två. Jag har naturligtvis blivit besviken och inte accepterat det men jag har fått ändra mig och sätta mig in i hans situation att han ändå har gjort enorma framsteg. Jag måste även förstå att man inte kan ändra allt på en gång. Det tar tid att vänja sig att inte få dricka. Det är många invanda beteenden som ska ändras och mycket tankar om varför man druckit som måste bearbetas.
Han har en enorm vilja att lyckas och det gör att jag tror på honom vilket gör honom starkare. Han är en god bit på väg och vi kämpar ihop och hoppas på ett nyktert lyckligt liv tillsammans.