Jag tror att min släkt inte bryr sig om mitt döda barn

Jag känner så väl igen mig i det du/ni skriver. Jag fick också avbryta graviditeten pg missbildning då i v 21. Jag var mer eller mindre helt ensam i min sorg, ingen kunde förstå eller ville förstå. Min pappa hade köpt en spjälsäng till vårt barn som stod hemma hos han och hans fru tills vårt barn skulle komma. När vi förlorade vår älskade flicka ringde min ingifta kusin till min pappa och frågade fall hon kunde få sängen istället ( vi skulle ha barn samma datum) . Min pappa gav bort sängen men berättade aldrig detta för mig, jag upptäckte det när vi var hemma hos dem och jag gick för att titta på sängen och den var borta. Jag blev oerhört sårad. Att han ens gav bort den. Han köpte en helt ny säng till vårt andra barn men detta har jag aldrig glömt och kommer heller aldrig att göra. Jag hoppas du kan finns tröst i andra mammor som varit med om liknande, det blev min räddning i det hela. Kram till dig