Tvåspråkiga barn försenade med talet?
Jag är född och uppvuxen i Sverige men båda mina föräldrar kommer från ett annat land, så jag är tvåspråkig. Jag lärde mig föräldrarnas språk först, och sedan svenska när jag började skolan.
Nu har jag en son som är ca 7 månader. Till en början hade jag tänkt att prata så mycket som möjligt av mitt hemspråk med honom, så att han också blir tvåspråkig. Men efter att ha läst en hel del om att tvåspråkiga barn blir försenade med talet, så vill jag inte det längre. Min man är helsvensk och nu pratar vi bara svenska hemma, även jag med sonen när jag är ensam hemma med honom.
En släkting till mig har valt att prata hemspråket med sitt barn. Så det blir svenska på dagis och sen hemspråket när barnet är hemma. Barnet har blivit kraftigt försenad med språkutvecklingen, och mamman har fått bekräftat av BVC att tvåspråkiga blir försenade med talet. Jag tycker inte det är värt det, jag vill inte att min son ska kunna ett par enstaka ord när han är 2½ år, så vi bestämde att det blir bara svenska nu, och om han är intresserad kan han lära sig mitt hemspråk senare.
Nu till frågan. Hur mycket/ofta kan sonen träffa sin mormor utan att hans språkinlärning störs? Min mamma kan nämligen knappt någon svenska, så hon pratar ju hemspråket med honom. Dessutom pratar hon väldigt mycket, eftersom hon fått för sig att man ska prata mycket med bebisar. Det stämmer säkert att man ska, men eftersom hon inte pratar svenska så känns det som att hon bara pratar sönder honom och förvirrar honom. Hon vill gärna vara barnvakt t ex. Vi har ännu inte haft barnvakt till våran son alls, men sen när vi ska ha det kommer vi att välja någon som pratar svenska med honom.
Jag vill såklart att min son ska få träffa sin mormor, men frågan är hur mycket? En gång i veckan? Ett par gånger i månaden?