Hus-renovering garanterad relationsdödare?

Vi köpte ett renoveringshus. Vi har inte haft bråttom, och känner inte stress över att leva utan lister och annat halvfärdigt.

När någon av oss kommer i ett "flow" så renoverar den personen mer just då. Jag har till exempel fått sån lust till att måla. Då målar jag frenetiskt medan min man tar hand om barnen extra den perioden. Men då vet jag att han gör nåt annat när han får ett "flow" med något annat nån annan gång.

Att inte ha krav på att allt blir färdigt på en gång, och att man samtidigt lever sitt vardagsliv. Att man inte känner att man lever i en väntan på att allt blir lugn när allt är färdigt, utan att man lever sitt liv i nuet samtidigt.

Har man en tanke att leva i huset länge, så har man ju ingen stress.

Man är ju såklart olika, och stressar över olika saker. Men jag tror man kan bestämma sig för att trivas i ett hus trots att man har en tapet man inte valt själv.

Är det större saker att renovera än tapeter och golv, så är det nog skönt om man har ekonomi till det, eller att man är kunnig och händig. Är man inte det så kan nog vem som helst bli för stressad, eftersom vissa saker blir förstörda om de inte underhålls rätt.

Tycker annars att vardagslivet med barn är rättså relationsdödande. Man har ett inrutat liv, där man är för trött för att vårda förhållandet. Men man kan bestämma sig även där att man håller ut och uppskattar annat i småbarnstiden.